söndag 23 februari 2014

Äntligen, nu är det vår!

Senaste veckan har bjudit på plusgrader både dag och natt, knopparna spirar därute och grannungarna har åkt skateboard på gatan i flera veckor nu. Så det kändes som en bekräftelse när även meteorologerna kunde konstatera att våren är här, som här  i en artikel i gårdagens Sydsvenskan.


Idag skiner solen över trädgården och hela familjen skyndade sig ut direkt efter frukost. Fram med räfsa och grill, cyklar och ogräsjärn - här fanns ingen tid att förlora!


Medan barnen glädjetjutande for omkring på sina cyklar greppade jag sekatören. Jag jublade kanske inte lika högt som dem, men vilken njutning det var att äntligen få gå loss på de gamla vissna fjolårsperennerna.



Alla lökväxter verkar vara uppe redan, och just nu är det en kamp mot kaninerna som är vrålhungriga efter hela vintern. Än så länge finns ju inte så mycket annat grönt att äta, så för den sakens skull hoppas jag att även maskrosorna ska vara extra tidiga i år. Nu har jag i alla fall strött ut blodmjöl runt de krokusar som är kvar och runt allium, tulpaner och narcisser. Håll tummarna för att de ska kalasa någon annanstans nu!





Hybridkejsarolvonet fortsätter att blomma och blomma. En del blommor fick sig ju en köldknäpp för ett par veckor sedan och blev lite bruna, men i övrigt klarar denna underbara buske vinterkylan fint.


Trängseln runt fågelbordet är stor dessa dagar och fåglarna blev nog rätt irriterade på dessa människor som plötsligt störde överallt därute. Nu i veckan hörde jag koltrasten sjunga sin vackra sång för första gången för i år. Och i förmiddags tyckte jag att jag hörde en lärka - kan det vara möjligt så här mitt i stan? Men jo, det lät onekligen så.


Så här stora är skotten på rosorna redan!

Och på trappan blommar årets första penséer. Det känns jättetidigt, men när jag tittar tillbaka i mina trädgårdsanteckningar sedan vi flyttade hit 2005 så var det snarare förra året som allt var extremt sent. Då köpte jag de första penséerna runt 1 april. Tur att vi slapp en sådan vinter till!



När vi ändå var igång passade vi på att premiärgrilla också innan det var dags att gå in och kolla på OS-hockeyn. Men det får nog bli en runda till i eftermiddag, jag vill ha mer sol på näsan och mer jord under naglarna!

Jag vill passa på att tacka er alla som skrivit så fina kommentarer på mitt förra inlägg. Än så länge är saknaden efter kissen så färsk att jag  inte kan läsa era ord utan att direkt börja gråta. Första trädgårdsdagen därute utan henne var också väldigt konstig, och jag väntar mig hela tiden att hon ska komma smygande runt elefantgrässnåret som hon brukade. Det kommer att ta lång tid att vänja sig vid att inte ha henne vid min sida och hon är så saknad.

Hoppas att det är fler som fått gå loss med sekatören idag, det behöver vi!

 

fredag 14 februari 2014

Att ta farväl av en älskad liten trädgårdsvän


Alla som har husdjur vet att det kommer en dag då man måste ta farväl. Igår var det vår tur, då vi tog ett sorgligt avsked av vår älskade lilla kisse Klara. Hon hade varit dålig en längre tid och till sist gick det inte längre. Ett tungt, tungt beslut att fatta och så svårt att förstå för både stora och små.

Jag kommer att sakna dig så mycket, min trogna lilla kattvän. Särskilt i trädgården, där var det alltid du och jag, där hade vi våra stunder. Inte för att du var så mycket för trädgårdsarbete egentligen, ofta undrade du nog vad jag hade för mig med mitt ständiga kånkande på jordsäckar, krattor och vattenslangar. Men du fanns alltid i närheten ändå, sällan mer än några meter ifrån mig. En tyst överenskommelse om att vi hörde ihop på vårt eget lilla vis.


Nu går vi snabbt mot en ny vår därute. Småfåglarna sjunger för fullt sedan någon vecka tillbaka, morgnarna är ljusa och kvällshimlarna rosa. Det är en tid av längtan och förväntan, men det är också första våren sedan vi flyttade hit utan dig och det känns redan så tomt.


Nej, trädgårdspromenaderna blir aldrig riktigt desamma igen. Och jag är så himla ledsen.

Varma alla hjärtans dags-hälsningar till alla trädgårdsvänner därute, jag vet att ni är många som gått igenom samma sak...

lördag 1 februari 2014

Utsikt från en slaskhorisont






Det har varit en kall vecka här, med snöfall och minusgrader. Men mest snömodd, som nog faktiskt är bland det värsta jag vet. Ni som följer mig vet att jag inte är någon vintermänniska, och det jag tycker är värst är känslan av begränsning. När jag inte kan cykla som jag brukar, när allt tar längre tid, när snön bestämmer villkoren. Nej, då trivs jag inte alls. Men när jag väl slirat hem med min cykel, brasan brinner och jag kan titta ut på snön i lugn och ro, då är det nästan okej. Och fröställningarna från fjolårets blommor mot den vita snön är ju vackra.



Bandymålet är till hälften begravt i snön och hela trädgården är full av pulkaspår. Det är tur att barnen är så glada över snön, det gör det lite lättare att uthärda för den vårlängtande mamman.


Men som jag längtar efter min trädgård nu, efter fuktig jord, milda vindar och sol. Nu har det varit snö här i drygt en vecka och det är mer än tillräckligt enligt mig... Till min glädje ser det ut om det blir plusgrader nu, så snart får jag se mina små knoppar igen. Bortom slasket finns det hopp.






Och under tiden det töar får man helt enkelt ägna sig åt något annat. Som att melodifestivalen är i stan och jag och dottern är nästan lika ivriga över våra genrepsbiljetter, som att planera ett sjuårskalas och som att äntligen få lyssna på en mycket efterlängtad skiva. Och fortsätta drömma om våren. Om 28 dagar kommer den, åtminstone enligt kalendern. Härda ut!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...