lördag 1 februari 2014

Utsikt från en slaskhorisont






Det har varit en kall vecka här, med snöfall och minusgrader. Men mest snömodd, som nog faktiskt är bland det värsta jag vet. Ni som följer mig vet att jag inte är någon vintermänniska, och det jag tycker är värst är känslan av begränsning. När jag inte kan cykla som jag brukar, när allt tar längre tid, när snön bestämmer villkoren. Nej, då trivs jag inte alls. Men när jag väl slirat hem med min cykel, brasan brinner och jag kan titta ut på snön i lugn och ro, då är det nästan okej. Och fröställningarna från fjolårets blommor mot den vita snön är ju vackra.



Bandymålet är till hälften begravt i snön och hela trädgården är full av pulkaspår. Det är tur att barnen är så glada över snön, det gör det lite lättare att uthärda för den vårlängtande mamman.


Men som jag längtar efter min trädgård nu, efter fuktig jord, milda vindar och sol. Nu har det varit snö här i drygt en vecka och det är mer än tillräckligt enligt mig... Till min glädje ser det ut om det blir plusgrader nu, så snart får jag se mina små knoppar igen. Bortom slasket finns det hopp.






Och under tiden det töar får man helt enkelt ägna sig åt något annat. Som att melodifestivalen är i stan och jag och dottern är nästan lika ivriga över våra genrepsbiljetter, som att planera ett sjuårskalas och som att äntligen få lyssna på en mycket efterlängtad skiva. Och fortsätta drömma om våren. Om 28 dagar kommer den, åtminstone enligt kalendern. Härda ut!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...