fredag 14 februari 2014

Att ta farväl av en älskad liten trädgårdsvän


Alla som har husdjur vet att det kommer en dag då man måste ta farväl. Igår var det vår tur, då vi tog ett sorgligt avsked av vår älskade lilla kisse Klara. Hon hade varit dålig en längre tid och till sist gick det inte längre. Ett tungt, tungt beslut att fatta och så svårt att förstå för både stora och små.

Jag kommer att sakna dig så mycket, min trogna lilla kattvän. Särskilt i trädgården, där var det alltid du och jag, där hade vi våra stunder. Inte för att du var så mycket för trädgårdsarbete egentligen, ofta undrade du nog vad jag hade för mig med mitt ständiga kånkande på jordsäckar, krattor och vattenslangar. Men du fanns alltid i närheten ändå, sällan mer än några meter ifrån mig. En tyst överenskommelse om att vi hörde ihop på vårt eget lilla vis.


Nu går vi snabbt mot en ny vår därute. Småfåglarna sjunger för fullt sedan någon vecka tillbaka, morgnarna är ljusa och kvällshimlarna rosa. Det är en tid av längtan och förväntan, men det är också första våren sedan vi flyttade hit utan dig och det känns redan så tomt.


Nej, trädgårdspromenaderna blir aldrig riktigt desamma igen. Och jag är så himla ledsen.

Varma alla hjärtans dags-hälsningar till alla trädgårdsvänner därute, jag vet att ni är många som gått igenom samma sak...

21 kommentarer:

  1. Å så himla tråkigt.Dom är ju en medlem i familjen våra husdjur.Inget jag skriver här kan göra din sorg mindre men jag skickar en hel massa tröstekramar.
    Ha det gott.

    SvaraRadera
  2. Å nu rinner tårarna... fick själv ta samma beslut förra veckan. Man är så himla ledsen, det gör så ont. När värsta sorgen lagt sej får man försöka tänka på glädjen, man fått alla åren, man haft dom. Fick 18 fantastiska år med min vän. Kram fr mej, fast vi inte känner varandra. /Marie

    SvaraRadera
  3. Åh så ledsamt Hanna! En fin vän som lämnat er, förstår att saknaden är stor.
    Kram på Alla hjärtans dag
    Maria

    SvaraRadera
  4. Vad ledsamt och sorgligt för er alla. Verkligen tråkigt :(

    Tröstekramar och en önskan om en fin helg!
    Kram Tamara

    SvaraRadera
  5. Åh , jag blir så rörd,vet hur det känns. Vi hade också en röd katt som hette Truls, han blev 21 år gammal, en riktig gentleman enl. grannarna. Den här trädgården var hans, så vi spred ut askan efter honom på alla hans älsklingsplatser. Det känns bra att veta . Efter två år fick vi svarte Snoddas, en helt annan kattpersonlighet, men som älskar trädgården lika mycket.
    Tröstekram Luna

    SvaraRadera
  6. Åh fina Klara...En skygg men fin kattpersonlighet som vi fick bekanta oss med litegrann. Så ledsamt! Vi tänker på henne och er! Kram /Petra

    SvaraRadera
  7. Så sorgligt och ledsamt för er. Stor styrkekram!

    SvaraRadera
  8. Sorgligt. Visst vet alla vi djurägare att den dagen kommer men så jobbigt det är/blir ändå. Ronja är snart 10 år och eftersom hon är en ganska stor hund så känns det som att hon börjar bli gammal. Eller känns är kanske fel ord. Det märks inga ålderstecken på henne ännu men ändå vet vi ju att stora hundar oftast inte blir så gamla som små. Jaja, vi försöker njuta av henne här och nu.
    Visst kan man fundera över vad de fyrbenta vännerna tänker om våra förehavanden i trädgården. När vi går där fram och tillbaka med krukor, jord mm och gräver lite här och lite där. Hoppas du kan njuta av fina minnen med Klarakatten i din mysiga trädgård när det våras och kanske får du en ny liten fyrbent trädgårdsföljeslagare någon dag. Inte för att ett djur går att ersätta med ett annat men det kan vara mysigt ändå kanske.

    Jag skickar varma kramar till dig och familjen och hoppas att ni får en bra helg trots allt.

    SvaraRadera
  9. Så sorgligt! Förstår att det är tunga dagar för dej och din familj! Hoppas att du ändå när den värsta sorgen har lagt sej har många fina minnen att tänka tillbaka på, och att ni kanske hittar en ny fyrbent vän som kan hjälpa till att fylla tomrummet... //kram maria

    SvaraRadera
  10. Vad tråkigt att höra. Efter att våra katter hade gått bort så tyckte jag länge att jag kunde ana dem springandes runt ett hörn av huset eller så. Det blev verkligen ett tomrum. Men sen fylldes det tomrummet av annat tillslut.

    Hoppas du får en skön helg iallafall.

    SvaraRadera
  11. Men såå tråkigt. Förstår precis hur det känns och hur ledsen du är. Det var inte så länge sedan vi förlorade vår Milda, min trädgårdskatt. Det blir en sådan speciell relation med en katt (eller hund) som följer med en överallt. Usch så sorgligt för er.

    Stor kram

    SvaraRadera
  12. Så klart du är ledsen! Det blir alltid ett hål när någon försvinner, oavsett antal ben. Men...du vet hur det är med hålen i en grevéost, det är de som gör osten till just grevé.Hon gjorde dig annorlunda mot hur du var innan och lärde dig säkert massor. Och om det är någon tröst: det går att hitta en ny trädgårdskamrat, jag har lyckats flera gånger.

    SvaraRadera
  13. Många kramar till dig! Man vill alldrig att dom ska försvinna men så småningom kanske en ny liten trädgårdskatt kan få flytta in.

    Maria

    SvaraRadera
  14. Åh så fin! Det är härligt att få ha dem nära. Men så tar den där stunden slut och det är sorg och saknad. Underbara minnen förvisso, men också tomrum.
    kram
    /Katarina

    SvaraRadera
  15. Men usch vad tråkigt, jag får tårar i ögonen när jag ser din söta kisse, vad du måste sakna henne!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  16. Vad tråkigt :-( En katt är ett himla fint sällskap i trädgården... och i soffan, vilket tomrum det måste vara. Kram

    SvaraRadera
  17. Så otroligt sorgligt... :(
    I går fyllde min Jack Russel 7 år och jag tänkte just på att åren går så fort och just på det ofrånkomliga och hur jobbigt det är!

    kram till dig!

    SvaraRadera
  18. Vill bara skicka en riktigt stor kram till er allihop! Blir alldeles tårögd av att läsa. Fy så tungt det är. Det är det allra svåraste med att ha husdjur, att behöva bestämma att nu är det dags.
    För snart fem år sedan var det jag som ringde veterinären och min älskade goskatt som jag haft sedan jag flyttade hemifrån fick somna in, nästan 15 år gammal. Njurarna var slut och hon var en skugga av sitt forna jag.
    Det tog två år innan jag var mogen att låta en ny katt flytta in hos oss. Delvis berodde det på att jag ville att vårt yngsta barn skulle bli lite äldre och mer förståndig med ett litet djur, men jag ville också hinna sörja Gosan klart. Hon var inte "bara" en katt, hon var en familjemedlem. Nu fyller vår nya katt S snart tre år och familjen känns hel igen när en ny spinnande medlem åter bor här.
    Kram!!! Kristina

    SvaraRadera
  19. Åh, men Hanna, så sorgligt och tråkigt! Skickar en stor och varm kram till dig och din familj.

    Eva



    SvaraRadera
  20. Beklagar verkligen! Det är så svårt och jobbigt när man måste ta farväl av sina husdjur. Ta hand om er

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar, det uppskattas må du tro! /Hanna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...