torsdag 28 februari 2013

Vinterns sista dag

Nu återstår det bara några timmar av februari, och imorgon när vi vaknar är det mars. Frost eller ej, några eller många minusgrader - det spelar ingen roll. För hur det än är och om så nordanvinden viner, mars är och förblir en vårmånad!

Och det märks att våren är i luften. Äntligen, äntligen är det tid att vara en stund i trädgården igen, mellan dagishämtning och middagsrally! Jag tog en efterlängtad sväng med kameran medan barnen slet fram alla grejer som hör våren till ur förrådet.

 Solljus mellan syrenknopparna ger glada mammor.

 Tänk att den här rabatten ska prunka av pioner, nävor och funkior om bara några månader.

Gräsmattan må vara tufsig, men nu syns den i alla fall. Och den är grön! Som jag längtar efter att få gå loss med räfsan på den...


Undrar om det här ska bli sommaren då min spaljévägg äntligen ska bli klädd i grönt? Har fortfarande förhoppningar om att mina stackars klematisar ska ha klarat sig.

 Svällande knoppar i häggmispelhäcken...

 ...och tulpanerna är redan en god bit på väg.

Som jag har längtat efter den vårlika himlen, och det bleka solljuset. Äntligen är den långa, mörka, ledsamma, svåra, kalla, trista vintern slut!

 Ett av fynden från förrådet. Lite tidigt att börja vattna än kanske...


...men hög tid för Tage att dra årets första runda på sin Bobby Car. När man hör ljudet av små plastdäck mot trädgårdsgången, ja, då är det vår!














Till och med Klara, som hela vintern gått under namnet "stans suraste katt", kvicknade till idag och kom ut och njöt av solglimtarna tillsammans med resten av familjen. Ja, hörni - jag tror banne mig
vi klarade det. Vintern är slut - länge leve våren!

Och för att fira vårens första dag byter jag härmed till en vårigare header och kör Lalehs underbara vårlåt på repeat här hemma.

Glad första mars på er, alla trädgårdstokar!

söndag 24 februari 2013

Våren är här nu!

Det sägs att våren ska komma nu i veckan, med uppemot tio plusgrader och milda vindar. Hoppas, hoppas, hoppas att det är sant! För idag var ännu en dag med iskall blåst och snöflingor i luften, och det börjar bli olidligt segt. Jag står inte ut längre! Så vad göra med en kall och vintrig söndag när det enda man längtar efter är vår och varmare temperaturer? Ja, om våren inte vill komma till oss fick väl vi komma till den istället. Jag och familjen tillbringade dagen med att leta efter vårtecken, och hamnade som så många gånger förr på Trädgårdspaletten. Och det visade sig vara helt rätt ställe att leta på.



Vid första anblicken kan ju en plantskola så här års se ut att vara det mest deprimerande man kan tänka sig. Långa rader av tomma odlingsbänkar, inte en gnutta färg och inga kunder. Men man ska absolut inte låta sig luras av det...






För när vi gläntade på växthusdörren möttes vi av den ljuvaste doft av fuktig jord och rad efter rad med tusentals små pensé- och fuchsiasticklingar. Det finns alltså hopp, massor av hopp. Och inte nog med detta, kolla vad vi hittade mer!

De ljuvaste små violer...



 Drivor av primulor och pärlhyacinter, söta som en skål med pastelliga karameller!


Och hyacinter i de härligaste färger. Tänk så mycket piggare man genast känner sig bara av att se lite färg!

Trädgårdspaletten är värt ett besök vilken tid som helst på året, det vet jag att jag har skrivit flera gånger förr. Men det är ju sant! Förutom egen uppdrivning av plantor, bra priser, kunnig personal och stort utbud så finns där dessutom ett stort exotiskt växthus. Rena djungeln, med palmer och bananträd, papegojor och sköldpaddor. Här kan man stanna länge. Ja, barnen hade nog varit kvar där än om det inte hade varit för att personalen ville stänga och gå hem...


Insmugna bland växterna gömmer sig en hel del udda typer, för den som är bra på att speja och spana. Man vet faktiskt aldrig vem man kan träffa på längst där inne i grönskan.



Det här är bara några av de väsen vi sprang på därinne, till barnens stora förtjusning. Säga vad man vill om Paletten - det kanske inte är den trendigaste plantskolan här i trakten, men garanterat den roligaste!

Ja, så blev vår söndag. Imorgon börjar vardagen sin lunk igen efter sportlovet, och det är säkert många som gruvar sig lite ikväll. Men inte jag! Tvärtom, för första gången på länge känner jag mig glad och hoppfull när jag tänker på måndagen som väntar. Ljusare himlar ovanför mitt huvud, sol i sikte, drömmar om färg och på lättare fötter. Härifrån kan det garanterat bara bli bättre. Så kom igen, nu fixar vi den allra sista slutspurten av vintern också - och min egen vår tror jag börjar redan imorgon!

Som slutkläm idag en liten utläggning om något helt annat. Det är väl knappast någon som missat att vi är mitt i Melodifestivalrallyt? Jag tillhör dem som verkligen gillar spektaklet och har varit en trogen tittare år efter år ända sedan den där oförglömliga vårkvällen 1983 då Carola vann med Främling. Jag var tio år och blev fullständigt trollbunden... Igår var dottern och jag på genrepet här i Malmö och frågan är vem som egentligen hade roligast, hon eller hennes schlagertokiga mamma? Vi har således många diskussioner här i huset just nu om vem som egentligen kommer att vinna hela konkarongen. Tyvärr tror jag inte att Louise Hoffsten gör det, i hård konkurrens med alla dagisdiscolåtar, sockersöta pop-pojkar och allsköns gubbar som hon är, men jag måste säga att jag gillar hennes låt. Eller så är det bara det att texten passar så oändligt bra in på vad jag känner just nu.



Only the dead fish follow the stream
No, nothing is ever what it seems
You can do whatever if you know when and why
Only the dead fish follow the stream

Kram från en högst levande fisk,

onsdag 20 februari 2013

Nära vändpunkten

Det har varit vinter länge nu. Och vi fick ännu en köldknäpp här nere i Skåne, mer snö, mer is och fler kalla vindar. Isande blåst som blåser rakt igenom kläderna, hur tjocka de än är. Men solen är där, den bryter igenom en liten stund varje dag och krymper isen millimeter för millimeter. Det tinar så sakteliga och hur kallt det än är väntar våren runt hörnet. Tur det, för det känns som min vinter absolut har varat länge nog nu. Nu vill jag se framåt, mot ljus och värme, både i form av solljus och av människor som kan ge istället för att ta energi. Snart, snart vänder det. Äntligen!

Men först en sväng i sjukstugan. Ligger här i efterdyningarna av ett av alla dessa elaka virus som håller oss i ett järngrepp den här vintern. Bygger mig ett bo i soffan, laddar med massor av the, näsdukar och något riktigt bra att titta på (kan bara flika in här att har ni funderat på att testa streamingtjänsten Netflix så är den här serien det bästa skäl ni kan hitta för att prova en gratis testmånad!). Det kunde varit värre. Ja, ibland är det rentav skönt att få trycka på pausknappen, trots feber och snuva. Bara ligga blick stilla, som en igelkott i sitt ide, väntande på våren.

Det är viktigt att vara omgiven av blommor inomhus när det är vinter och kallt, och är man sjuk är det ändå viktigare. Det är så man klarar av vinterns sista upplopp. 

Ett nytt hjärta i grönaste glas hänger i köksfönstret. Det ger också lite mer kraft att orka fortsätta vara positiv, trots att prognoserna talar om fler kalla nätter och trots att vissa människor jag möter verkar ha frusit ända in i själen. Men det stoppar inte mig. Jag vet att våren, värmen och vänligheten vinner till sist! Och jag tittar på hjärtat och vet att det stämmer.

Nu ska jag hosta igång för idag. Funderar på om det är dags att lämna sjukstugan på försiktiga ben idag och gå ut och fortsätta spana efter vårtecken? Ja, så får det bli!


fredag 8 februari 2013

Blommig fredag: Favoritfärger och nätkärlek!

Då var det fredag igen och en vecka närmare våren! Veckans blommiga fredagstema är favoritfärger, och ni som följt mig ett tag vet ju att jag ääääälskar vita blommor.


De lyser upp i mörkret, de passar ihop med alla andra blommor, de är så vackra till allt det gröna. Och just nu längtar så jag håller på att gå av på mitten efter årets första små vita skönheter: Snödropparna! I helgen ska jag ut och spana efter dem.

På tal om något helt annat: Har ni följt debatten om näthatet i veckan? Jag såg Uppdrag granskning i onsdags och blev så illa berörd att jag blev kräkfärdig. Vilka är alla dessa anonyma fegisar som gömmer sig bakom sina skärmar runt om i landet? Man blir ju rädd för mänskligheten. Men här i trädgårdsblogglandia tror jag inte att det finns så många nättroll. Stämningen oss trädgårdsbloggare emellan är alltid generös och uppmuntrande, tycker jag. Hoppas inte att någon av mina nätvänner någonsin har behövt ta emot någon elak anonym kommentar. Har ni?

Motrörelsen som uppstått de senaste dagarna är tack och lov desto mer positiv. Nu väller nätkärleken istället över vårt land och det är fint att se. Vill du själv skicka lite anonym nätkärlek till någon kan du göra det här. Själv fick jag det här fina meddelandet idag och blev så fruktansvärt glad och rörd:

Vad styrka är för mig? För mig är du styrka. Inte bänkpress-styrka eller äta-chili-korv-styrka, utan för att du inte ger upp fast det är svårt ibland. För att du gör det du tror på och på så sätt fungerar som en förebild för både mig och andra. För att driver fram något du själv tror på och inspirerar andra att också tro på sig själva. För att du inte slutat vara den du är.



Så ta nu och klicka in på sidan och sprid lite kärlek över stan. Det behöver vi alla!

tisdag 5 februari 2013

Försiktigt positiv

I morse låg ett nytt lager blötsnö på marken. Skor som blir blöta och fuktiga vantar. En liten svordom på väg till brevlådan. Suckar över vintern, gnäller över mörkret.


Men under dagen ändrades luften och milda vindar drog in över Malmö. Och dte känns faktiskt som min frusna vintersjäl så sakteliga håller på att tina. Än vågar jag inte hoppas fullt ut, men kanske, kanske vänder det snart?


När jag kom hem hade snön nästan smält bort igen. Koltrasten tycks ha tagit en ny väg idag, med målmedvetna skutt åt ett nytt håll. Förändringens årstid är äntligen på gång.


Stenarna torkar så sakteliga i det bleka solskenet, och skuggrönan är nästan sommarfräsch i all sin blanka grönska. Med ens känns sommaren inte så avlägsen längre.


Och så är det något i luften. Lite lättare att andas, ett något mindre glåmigt ansikte i spegeln. Något lättare i stegen och lite rakare i ryggen. Pressen som har tryckt mig ner mot marken så länge släpper sakta, sakta, sakta sitt grepp medan tjälen börjar gå ur jorden.

Ännu vågar jag inte hoppas fullt ut. Jag vet att risken för bakslag är stor så här på vårvintern. Än återstår säkert många kalla nätter, blixthalka på gator och torg, vab-dagar, hopp som sviktar.

Men ändå... det är något som gror därnere i mörkret, och det går snart inte att stoppa längre. Det vill fram och upp, kräver sin plats i vårsolen. Ser ni den lilla tulpanknoppen som kikar upp vid min brevlåda, så liten men så full av kraft!

 Kantnepetan har redan späda små skott...

 ...och violkungsljuset likaså.

Men allra bäst just nu: Ser ni att hybridkejsarolvonet håller på att veckla upp sina första blommor för i år? Snart kommer vårluften att fyllas av den ljuvaste av blomdofter, nästan overklig där den kommer svävande i kylan. Det är allt en riktig hårding, som väljer att blomma under de allra tuffaste förutsättningarna. Kyla som härdar, mörker som måste betvingas. Och ändå, de sköraste skäraste små blommor. Så mycket motståndskraft och en sådan känslighet på samma gång! Alla trädgårdar borde faktiskt ha en sådan här buske, det har jag skrivit förut och det tycker jag fortfarande.

Ja, idag känns det faktiskt att det stundar tider av förändring. Nu vågar jag faktiskt börja hoppas litegrann på det. Försiktigt positiv...

Kram från

söndag 3 februari 2013

Trädgården, jag saknar dig...


Det är en kall och klar söndagsmorgon, solen skiner, himlen är blå och för en gångs skull har vi en helt obokad dag som vi kan ta i besittning precis hur vi vill. Jag är i stort behov av sådana dagar, med heltidsjobbande föräldrar och två små barn är det inte ofta som familjekalendern är tom. Men idag! Det får nog bli en utflykt till någon vacker Skåneplats, solen inbjuder till det.

För nu börjar längtan ut i trädgården bli för stor för att stå ut med. Kanske är det därför som jag tycker att januari är en sådan seg månad? Trädgårdsmänniskor är liksom inte gjorda för vinter. Jag kan tycka det är vackert med rimfrost och snöfall och visst kan jag njuta av en dag i backen, men jag skulle glatt byta hela vintern mot bara en enda extra solig dag. Tur att hybridkejsarolvonets knoppar  finns där precis vid grinden och påminner mig om vad som snart komma skall. 

Jag saknar min trädgård nu, oj, vad jag saknar den! Det kliar i fingrarna och jag längtar efter att få köra ner dem i jorden. Trots att allt finns där mitt framför näsan är det ännu kallt därute och jag måste fortsätta vänta...  och längta.



Och det är inte bara allt det roliga och kreativa jag längtar efter, frösådderna, pysslet, projekten. Mest är det avkopplingen jag saknar, det där att vara ute hela dagen och få frisk luft, jobba sig trött, låta tankarna flyga och bara vara. Det är så mycket svårare att uppnå de känslorna på vintern. Jag har aldrig hittat något substitut som funkar, helt enkelt. 

Så jag fortsätter att bita ihop och tar ändå min lilla tur i trädgården varje dag, i ur och skur och även om det bara blir en minut ibland. Tittar till den, spanar efter vårtecken, ser till att fåglarna har mat. Ännu räcker höstens stora äppelskörd för att hålla koltrastarna mätta och belåtna.


Och idag, när himlen är knallblå och solen skiner så kan man faktiskt lura sig själv för en stund. Visserligen är den blå nyansen för kall och djup för att det skulle kunna vara en sommardag, men ändå - jag bestämmer härmed att det här får bli årets första sommarbild. Sådär, nu känns det genast bättre! Och snart, snart, snart kommer det att bli dags att plocka fram sekatören igen, klippa och fixa tills jag blir svettig och sedan ta fram en trädgårdsstol och en filt och njuta av en kopp kaffe. Aldrig smakar det så gott som då.

Snart! Och tills dess peppar jag mig själv med så glad musik det bara går medan nedräkningen fortsätter. Tack Ola Salo för att du hjälper mig genom vintern! Trädgårdslängtan är lättare att hantera när man har det rätta soundtracket.

Men nu, utflyktsdags!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...