söndag 10 november 2013

Konsten att njuta av november



En riktigt grå och regnig hösthelg har vi här i Malmö. Vinden viner därute och regnet smattrar och smattrar mot rutan. Jag vet att det är många som tycker att november är den allra tristaste månaden av dem alla, som en mörk och dyster påminnelse om vintern som snart kommer. Och visst är det mörkt, efter omställningen till vintertid när det skymmer redan vid 16-tiden får man anstränga sig för att få tillräckligt med dagsljus. Men ändå är det något så mysigt med den här årstiden, tycker jag. Tid för ett lugnare tempo och lite eftertankte efter en lång sommar som varade en bra bit in på hösten. Tid för värmeljus, för Downton Abbey, för thédrickande och för de första julklappsfunderingarna. Och för att spana på småfåglarna som trängs runt vår nya fågelmatare. Det kommer att bli mycket fågelspaning den här vintern!


Trädgården är full av vackra små stilleben. Som här, där randgräset vikt sig i stormen och lagt sig till vila i ett av fågelbaden. Några färgglada löv från äppelträdet strax intill ger bilden liv och värme.


Murgrönan fortsätter att långsamt klä in den nyaste av våra spaljéväggar. En säsong till så kommer vi ha en vackert grön vägg som skärmar av mot gatan och ger insynsskydd även på vintern. Finns det något snyggare än regnblank murgröna?




Överblommade solhattar är också bland det vackraste jag vet i höstträdgården. Fröställningarna är så fina och står där så stolt trots starka vindar. Och dessutom utgör de ju ett tillägg på småfåglarnas buffébord, ju mer de har att äta här hos oss desto bättre!

Men så finns det ju några som oförtrutet blommar vidare och hävdar sommar trots att det bara är ett par veckor till december. Spansknävan är mitt bästa exempel på detta, där bladverket fortfarande står grönt och grannt och nya blommor knoppas trots att soltimmarna är så få. Inte en tillstymmelse till frost har vi haft än här i Malmö och så länge den inte kommer så dröjer sig den sista sommaren kvar.

Mina 'Iceberg'-rosor vill inte heller ge upp, trots att de sista knopparna aldrig kommer att slå ut.

Lammöronen 'Big Ears' utvecklar fortfarande nya blad och är faktiskt finare nu än under den torra sommaren.


Och som om det inte räckte med ett gäng senfärdiga sommarfirare - här har vi dessutom en som har bestämt sig för att det är vår! Hybridkejsarolvonet är fullt av blomknoppar och här håller till och med ett nytt litet blad på att veckla ut sig. Tre årstider på samma gång, minsann.





Ja, kanske fyra till och med. För igår slog jag till på nästa sommars första nytillskott. Utanför Claeshallen stod den här zinkbaljan alldeles ensam i regnet. För en hundralapp blev den min och nu fantiserar jag redan om att odla ljusrosa luktärter i den på uteplatsen nästa sommar. Fast den skulle ju vara fin på vintern också med ett maffigt mossarrangemang i. Eller på våren full av tulpaner. På hösten kan man arrangera äpplen i den. Så går hela året, alla årstiderna har sin charm. Och just nu är det jag som tänker njuta maximalt av november. Dags att krypa ner i soffan med två gullungar och lyssna på Nina Perssons nya fina låt, Animal Heart. En perfekt novembersång.

Ha en fortsatt skön söndag i regnrusket!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...