söndag 22 september 2013

Hej på dig, hösten!



Idag är dagen då vi avvecklar sommaren här i trädgården. Solstolarna, solseglet, planteringsbordet och hammockdynorna har burits ner i källaren. Plommonträdet är tömt på frukt och i lekstugan har vi samlat ihop alla kvarglömda kepsar och glasspinnar. Och luktärternas spaljétorn ekar tomt, nu vilar de på komposten i en stor trasselhög. Hösten är här, nu är det ingen tvekan om det längre.

Dom har varit riktigt långlivade, mina luktärter. Vecka efter vecka har de blommat och många, många vaser har jag fyllt med deras väldoft. Och deras grannar solhattarna likaså, som de har levererat i år. De har stått där och bara strålat hela sommaren och inte slokat en millimeter trots torkan. Inte undra på att de ger upp nu, det har ju varit en enastående lång säsong i år. Mitt trädgårdshjärta är fullt av härliga blomsterminnen att ta fram när vintern kommer. 



Att funkiorna skiftar färg är ett säkert hösttecken, och först av alla att stänga butiken i min trädgård är alltid de här vitkantade vid uteplatsen. Det är ett skådespel varje år när dessa frodiga växter liksom smälter ner och kvar blir absolut ingenting. Inte ett spår av deras frodighet återstår, och i rabatterna blir det stora hål där inget syns förrän deras första taggiga små knoppar bryter jordytan någon gång i april. Jag saknar dem alltid så mycket när de försvinner.

Det är alltid lite vemodigt att packa ihop sommaren, men som tur är finns det ju annat att glädjas åt. I år är äpplena på våra två små 'Ingrid Marie'-träd betydligt färre än i fjol, men vackert röda och skimrande. Förra året kunde vi skänka bort äpplen till alla våra vänner och bekanta, men i år räcker de nog knappt till både oss och koltrastarna. Tänk att det kan vara så olika år från år.

Hösthallon har vi däremot massor. Fast vi hinner aldrig göra något med dem, för Tage hinner alltid först. Han drar fram en stol och sedan står han där andäktigt och mumsar varje dag efter dagis. Smaken av egenodlade hallon i munnen, en liten mage full av bär. Precis som jag drömde om när vi började anlägga vår trädgård, att det skulle vara barnvänligt och fullt av godsaker att plocka och äta. Tänk, precis så blev det också. Vilken lycka!


Ja, nu är det definitivt höst i vår trädgård. Och när jag packade ner alla kuddarna och dynorna nere i källaren tidigare idag var det trots vemodet en rätt så skön känsla. Den här sommaren ska vi aldrig glömma, så lång och varm och härlig som den var. Men nu är tid att tända kaminen igen, somna till höstvindarnas vinande därute. Det är rätt fint det också, minsann.

Nu kommer snart söndagskvällen med värmeljus, soffhäng och en ny säsong av Bron. Inte så dumt alls, tycker jag. En fin kväll önskar jag er alla!

 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...