lördag 17 augusti 2013

På strövtåg längs smygstigen

Vilken fantastiskt fin lördagskväll vi har här i Malmö! Sommaren är tillbaka, de sista dagarnas höstlika väder glömt och förlåtet och jag går runt i trädgården och försöker suga åt mig det sista av sommaren i så djupa andetag jag bara kan.


En liten tur längs smygstigen, där de vita höstanemonerna äntligen blommar. Jag älskar höstanemoner! De måste vara trädgårdens snyggaste blomma. Den vita varianten är dock lite kinkig, har jag erfarit, och därför är jag så glad att det äntligen verkar bli lite fart på den.






Som om det inte vore nog med detta fick jag ju två fina små plantor av den rosa varianten av Hélena när hon och Anna-Karin var här i juni, så nästa år räknar jag med att kunna njuta av ännu fler. Och dessutom har en planta av den halvdubbla vita 'Whirlwind' klarat sig mot alla odds - trodde den hade försvunnit för gott men nej. Hurra för mina höstanemoner, ni får gärna bli fler!




Nere i kröken på smygstigen har jag två gigantiska plantor av den vanliga kärleksörten, den som står i var och varannan trädgård. För mig är den dock speciell, eftersom dessa två plantor var de allra första jag köpte till trädgården. Vi flyttade in här i juli 2005 och då var trädgården helt igenvuxen. Vi fick ta fram motorsågen till att börja med och var så långt ifrån finlir man kan komma. Men det kliade ju så enormt i fingrarna, jag hade längtat så enormt efter en egen trädgård så länge. Så det blev mycket krukor första tiden, och de allra första växter som blommade på vår trappa var alltså dessa. Ett kärt minne, verkligen, och därför betyder de så mycket för mig, vanliga eller ej.


Det är inga märkvärdiga växter som växer här, men desto frodigare. Inget fjäskande behövs här, de levererar troget år för år. Men inte är de tråkiga bara för att de är vanliga, tvärtom. När vattendropparna från morgonens lätta regn samlar sig i jättedaggkåpans blad så är det inget annat än magiskt. Så otroligt vackert att se, och det tål att tittas på gång på gång på gång. Eller hur?



I andra änden av den pyttelilla stigen växer daggkåpan ihop med min trädgårds enda buxbom, ett litet klot som jag först hade i kruka och sedan planterade ut med tanken att snart komplettera med fler. Men sedan kom ju den eländiga buxbomssjukan och jag lade de planerna på is. Det gör dock ingenting tycker jag nu, klotet bildar ett fint avslut på rabatten och jag gillar kontrasten mellan buxbomens strikt runda form och daggkåpornas yvighet. Ja, det här är nog en av de absoluta favoritplatserna i min trädgård.



Till sist en liten vy över uteplatsen, där jag nu tänker njuta av ännu en sommarkväll under seglet. Hoppas att det är fler som fått sommaren tillbaka idag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...