lördag 24 augusti 2013

När den stora trädgårdströttheten rullar in...

Det brukar ske varje år ungefär vid den här tiden. En ny termin har dragit igång, det är redan fullt upp på jobbet, kalendern fylls på och jag somnar som en sten varje kväll. Semestern börjar kännas lite avlägsen, trots att den bara är ett par veckor bort. Och trädgården har jag knappt hunnit se åt de senaste dagarna.



Det är inte riktigt sjysst mot doftfunkian att jag alltid börjar tröttna på trädgården för säsongen precis när den ska till att blomma. Förlåt, det är inte ditt fel, jag tycker ju att du är jättefin, funkian! Men så är det just nu, jag orkar inte vattna mer, krukorna börjar sloka litegrann och i rabatterna är det mycket som är överblommat och lite gulnat. Och sniglarna har gjort spetsmönster i vartenda blad verkar det som. Bäst före-datumet har passerat för den här sommaren, så är det bara.


Plommonträdet dignar av frukt, och om någon vecka kommer de alla att vara mogna. Blir lite matt när jag tänker på det faktiskt. Jag vågar knappt skriva det, men jag längtar litegrann efter att slippa klippa gräs och rulla runt på vattenslangen, hålla efter bladlöss och binda upp blommor. Eller att ta hand om skörden. Plommonen är alltid lite jobbiga, tycker jag. Så himla många samtidigt, så himla kletiga... Det känns nästan lite tabubelagt att känna så, oss trädgårdsälskare emellan. Man ska ju vara sprudlande glad för sin skörd, eller hur?



Men nu har jag ju liksom varit igång i ett kör sedan i mars och sått och gallrat och klippt och rensat och planterat om och haft mig. För att inte tala om hur mycket jag har vattnat... Så det är kanske inte så konstigt att jag känner mig lite trädgårdsmätt. Jag hoppas i hemlighet på en riktig ruskhelg snart, då man får vara inne och läsa en bok och det är för regnigt för att plocka plommon eller någon annan frukt eller grönsak för den delen...

Jag känner mig själv och mitt trädgårdsjag rätt väl vid det här laget, och vet att det är samma sak vartenda år runt månadsskiftet augusti-september. Om några veckor kommer jag med största sannolikhet att ha kommit ur min lilla svacka. Under tiden uppskattar jag växter som den lilla taklöken i det hängande fatet lite extra. Dom som inte kräver något av mig alls, utan bara trivs precis där dom är utan någon extra omvårdnad eller ens vatten.


En bit in i september, när det börjar bli dags att sätta lökar, baka årets första äppelpaj på egna äpplen och gräsklipparen rullas in i trädgårdsskjulet för sista gången på ett tag. Ja, då vet jag att jag kvicknar till igen och blir lite nyförälskad i min trädgård. För när den riktiga hösten kommer börjar en mer kravlös tid, då inget är bråttom längre, allting är skördat och den mesta blomningen över. Dit längtar jag nu... fast man kanske inte får det om man är en riktig trädgårdstok? Är det fler av mina läsare som känner likadant, tro?




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...