måndag 20 maj 2013

Två månader - eller två ljusår?


Frodigt och grönt efter gårdagens regn, så här ser det ut min trädgård idag. Det är svårt att fatta att det bara är två månader sedan jag tittade ut på det här:


Två månader mellan bilderna, ett sextiotal ynka dagar. Visst är det otroligt?

Efter gårdagens inköp på plantskolan kliade det rejält i grävarmarna, och så fort jag kom hem från jobbet idag gick jag loss med spaden. Det blir alltid som ett stort femtonspel när jag ska plantera... Någon som känner igen sig?








Så här ser det ut just nu i den mörkbladiga delen av nya rabatten. Jag gillar att testa mig fram med blad i olika storlek och form, och tycker om det mörkröda hos alunrot och japansk lönn mot det kalla blågröna i kärleksörtens och randgräsets blad.



Flera bladmöten, här gulgrönt hos den vingade benveden mot en annan mörk alunrot och silverarv.


För att fylla ut i den stora rabatten täpper jag även i år till luckor och hål med ettåriga sommarväxter. Längst ner mot komposthörnet har jag planterat en liten skog av mörkröda solrosor 'Moulin Rouge'. Jag hoppas att de ska bli fina ihop med elefantgräs, brunnäva, slingerstormhatt och den mörka dubbla rosenskäran 'Double Click Cranberries' som jag hade förra året också.





Eftersom jag är så förtjust i mörklila toner är jag glad att de två gamla syrenerna som fanns i trädgården när vi flyttade hit är av den där underbara mörklila sorten. Nu har de alla slagit ut och doften ligger tung över trädgården och jag suger i mig för allt vad lungorna är värda. Jag är faktiskt grymt nöjd med att tulpanerna jag satte i rabatten nedanför visade sig ha nästan exakt samma nyans. Ibland har man tur!


Vår lilla klotlönn har äntligen satt fart! Det är nu två år sedan vi satte den och den är redan märkbart större än i år. Häggmispelhäcken har nu avslutat sin turboblomning och återgår till att vara grön fond istället för stoppljus.



På spaljéväggen strax intill blev jag glad över att upptäcka att min klematis 'Albina Plena' som jag nästan räknat ut efter den hårda vintern inte bara lever utan dessutom blommar. Åh, vad jag önskar att den ska ta sig ordentligt någon gång, den är ju så vacker.



Jätteramsen och pionknopparna som frodas i skuggrabatten får avsluta dagens lilla rundvandring. När jag ser bilderna tillsammans i en följd så här så känns det som jag äntligen börjar få den struktur och färgskala som jag strävat efter. Det är långt kvar till kontinuerlig blomning och snygga avlösningar utan avbrott hela säsongen som jag drömmer om, men jag är i alla fall en bit på väg. Och det blir bara roligare och roligare!

Tack för att ni hängde med ända hit, och nu ska jag fortsätta att njuta av den här kvällen och det faktum att det är sommar och att kylan och mörkret fick ge vika till sist. Nu går jag ut och gör herr Koltrast sällskap medan han sjunger. Kanske gnolar jag själv också en glad trudelutt, vem vet?

Ha en fin kväll!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...