söndag 3 februari 2013

Trädgården, jag saknar dig...


Det är en kall och klar söndagsmorgon, solen skiner, himlen är blå och för en gångs skull har vi en helt obokad dag som vi kan ta i besittning precis hur vi vill. Jag är i stort behov av sådana dagar, med heltidsjobbande föräldrar och två små barn är det inte ofta som familjekalendern är tom. Men idag! Det får nog bli en utflykt till någon vacker Skåneplats, solen inbjuder till det.

För nu börjar längtan ut i trädgården bli för stor för att stå ut med. Kanske är det därför som jag tycker att januari är en sådan seg månad? Trädgårdsmänniskor är liksom inte gjorda för vinter. Jag kan tycka det är vackert med rimfrost och snöfall och visst kan jag njuta av en dag i backen, men jag skulle glatt byta hela vintern mot bara en enda extra solig dag. Tur att hybridkejsarolvonets knoppar  finns där precis vid grinden och påminner mig om vad som snart komma skall. 

Jag saknar min trädgård nu, oj, vad jag saknar den! Det kliar i fingrarna och jag längtar efter att få köra ner dem i jorden. Trots att allt finns där mitt framför näsan är det ännu kallt därute och jag måste fortsätta vänta...  och längta.



Och det är inte bara allt det roliga och kreativa jag längtar efter, frösådderna, pysslet, projekten. Mest är det avkopplingen jag saknar, det där att vara ute hela dagen och få frisk luft, jobba sig trött, låta tankarna flyga och bara vara. Det är så mycket svårare att uppnå de känslorna på vintern. Jag har aldrig hittat något substitut som funkar, helt enkelt. 

Så jag fortsätter att bita ihop och tar ändå min lilla tur i trädgården varje dag, i ur och skur och även om det bara blir en minut ibland. Tittar till den, spanar efter vårtecken, ser till att fåglarna har mat. Ännu räcker höstens stora äppelskörd för att hålla koltrastarna mätta och belåtna.


Och idag, när himlen är knallblå och solen skiner så kan man faktiskt lura sig själv för en stund. Visserligen är den blå nyansen för kall och djup för att det skulle kunna vara en sommardag, men ändå - jag bestämmer härmed att det här får bli årets första sommarbild. Sådär, nu känns det genast bättre! Och snart, snart, snart kommer det att bli dags att plocka fram sekatören igen, klippa och fixa tills jag blir svettig och sedan ta fram en trädgårdsstol och en filt och njuta av en kopp kaffe. Aldrig smakar det så gott som då.

Snart! Och tills dess peppar jag mig själv med så glad musik det bara går medan nedräkningen fortsätter. Tack Ola Salo för att du hjälper mig genom vintern! Trädgårdslängtan är lättare att hantera när man har det rätta soundtracket.

Men nu, utflyktsdags!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...