tisdag 5 februari 2013

Försiktigt positiv

I morse låg ett nytt lager blötsnö på marken. Skor som blir blöta och fuktiga vantar. En liten svordom på väg till brevlådan. Suckar över vintern, gnäller över mörkret.


Men under dagen ändrades luften och milda vindar drog in över Malmö. Och dte känns faktiskt som min frusna vintersjäl så sakteliga håller på att tina. Än vågar jag inte hoppas fullt ut, men kanske, kanske vänder det snart?


När jag kom hem hade snön nästan smält bort igen. Koltrasten tycks ha tagit en ny väg idag, med målmedvetna skutt åt ett nytt håll. Förändringens årstid är äntligen på gång.


Stenarna torkar så sakteliga i det bleka solskenet, och skuggrönan är nästan sommarfräsch i all sin blanka grönska. Med ens känns sommaren inte så avlägsen längre.


Och så är det något i luften. Lite lättare att andas, ett något mindre glåmigt ansikte i spegeln. Något lättare i stegen och lite rakare i ryggen. Pressen som har tryckt mig ner mot marken så länge släpper sakta, sakta, sakta sitt grepp medan tjälen börjar gå ur jorden.

Ännu vågar jag inte hoppas fullt ut. Jag vet att risken för bakslag är stor så här på vårvintern. Än återstår säkert många kalla nätter, blixthalka på gator och torg, vab-dagar, hopp som sviktar.

Men ändå... det är något som gror därnere i mörkret, och det går snart inte att stoppa längre. Det vill fram och upp, kräver sin plats i vårsolen. Ser ni den lilla tulpanknoppen som kikar upp vid min brevlåda, så liten men så full av kraft!

 Kantnepetan har redan späda små skott...

 ...och violkungsljuset likaså.

Men allra bäst just nu: Ser ni att hybridkejsarolvonet håller på att veckla upp sina första blommor för i år? Snart kommer vårluften att fyllas av den ljuvaste av blomdofter, nästan overklig där den kommer svävande i kylan. Det är allt en riktig hårding, som väljer att blomma under de allra tuffaste förutsättningarna. Kyla som härdar, mörker som måste betvingas. Och ändå, de sköraste skäraste små blommor. Så mycket motståndskraft och en sådan känslighet på samma gång! Alla trädgårdar borde faktiskt ha en sådan här buske, det har jag skrivit förut och det tycker jag fortfarande.

Ja, idag känns det faktiskt att det stundar tider av förändring. Nu vågar jag faktiskt börja hoppas litegrann på det. Försiktigt positiv...

Kram från

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...