tisdag 8 januari 2013

Den dimmigaste dagen

Hur dimmigt kan det bli egentligen? Den skånska vintern brukar vara fuktig och grå, men idag tog det nog alla rekord. Som en blöt filt bredde dimman ut sig över Malmö och spred trötthet och gäspningar i sin väg. Tur att jag hade några bilder från helgen i kameran att plocka fram, då solen sken och vårkänslorna var påtagliga. Så här såg det ut i Tages trädgård bara några dagar in på det nya året. 


Knopp efter knopp efter knopp i hybridkejsarolvonet. Snart kommer de små rosa blomklasarna att sprida sin ljuvliga doft över trädgården. Den bryr sig inte om ifall den blommar i en snödriva, blommar gör den likväl och det är ett litet vintermirakel varje gång!


Jättevallmons bladrosetter är klargröna och frodiga, och verkar inte heller bry sig nämnvärt om att almanackan säger vinter.


Och så kärleksörten, som redan ligger redo i startblocken. De små bladen är som brysselkålhuvuden, så fina i all sin blekgröna ljuvlighet. 


Min rosmarin verkar ha klarat av köldknäppen i början av december utan problem. Helt otroligt, det var ju runt tio minusgrader flera nätter i rad, men den ser ut nästan lika grön och fin ut som i somras. 
























Gräsmattan är också frodigt grön. Ja, faktiskt ser den piggare ut nu än den gjorde mitt i sommaren. Lite märkligt är det allt...

I den gamla ektunnan har förra vårens penséer fröat av sig och det är fullt av små pensébebisar. Samt ett par andra invånare vars historia är mer oklar. Hur kom de dit? Vart är de på väg? Och hur känner de varandra egentligen?




















Fem svanar flög förbi och ropade sin härliga svanesång. Och där bakom är himlen blå!

Bra, nu känner jag mig lite hoppfull igen efter den här mörkgrå dagen. Våren väntar därframme, bakom dimma och mörker. Snart kommer den morgonen då man kommer ut och hör det här. Jag längtar!

Nu är jag redo att ta mig an resten av veckan. Är ni?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...