söndag 29 december 2013

Tid för vårkänslor

Det här är tredje vintern jag bloggar och jag inser att jag upprepar mig rätt många gånger, det är ju oundvikligt. Så nu tänkte jag skriva mitt årliga inlägg om hybrudkejsarolvonet, som gläder mig lika mycket varje år när det blommar på bar kvist mitt i mörkaste vintern.




Ni som följt mig ett tag vet hur mycket den här lilla busken betyder för mig, för när det blommar börjar våren, åtminstone i mina tankar. De ljuvliga små blommorna - som dessutom doftar så gott - sätter igång fantasierna och plötsligt känns våren så nära.


I mina rabatter tittar lökarna upp på fler och fler ställen. Krokusarna och irisarna var först, men nu har jag även skymtat tulpaner och allium därute. Det är en sådan glädje att se dem, men visst är det lite bekymmersamt samtidigt. Det kommer säkert köldknäppar innan vintern är slut och även om de flesta små lökknoppar verkar klara kylan rätt så bra är det desto svårare att skydda dem från utsvultna kaniner på jakt efter något att äta i kylan. Jag hoppas faktiskt att det inte blir mer vinter än så här, även om det kan vara vackert med snö en dag eller två. Men efter förra vinterns snö och kyla är jag helt nöjd med en äkta skånsk slaskvinter. Och jag hoppas den går fort!


För jag längtar så efter mina krokusar och mina små blå irisar vid grinden, efter talgoxarnas sång och efter ljusa vårhimlar. Och efter fröer, fuktig jord och spirande små plantor. Idag ska jag drömma mig bort i frökatalogerna som ligger och väntar. Jag tror det får bli ljusrosa luktärter den här gången...

tisdag 24 december 2013

God jul till er alla!

Äntligen sänker sig någon slags julfrid över vårt hus. Ja, så fridfullt det nu kan bli med två glada barn som ömsom busar, ömsom bråkar. Det blåser halv storm och regnet faller över Malmö medan vi myser inne, med levande ljus och varm choklad till frukost.







Det har varit en intensiv höst och det är dags att pusta ut. Nu är klapparna inslagna, skinkan är griljerad, köttbullarna rullade och barnens ögon tindrar. Nåväl, det där sista kanske var lite att ta i, men de slåss inte just nu i alla fall... Upp med fötterna i soffan, tid för trötta mammor att sluta ögonen och kanske rentav ta en liten tupplur?


Årets nykomling bland mina julblommor är den lilla rumsgranen. Jag gillar den jättemycket, och den är fin precis som den är utan minsta pynt. Jag vet att det är många som fallit för den i år, och det ska bli spännande att se vad alla trädgårdsbloggare gör av sina små granar när julen är över. Själv tänkte jag sätta den i en sådan där stor gummikruka gjord av gamla bildäck och flytta ut den till ett skuggigt hörn i trädgården. Någon som har testat?


I år har jag även tänkt spara mina överblommade hyacinter och plantera ut lökarna i trädgården när våren kommer. Jag brukar vara så trött på allt vad julen heter när nyåret är passerat så hittills har alla mina hyacintlökar hamnat på komposten. Men nu ska jag testa att sätta dem tätt ihop någonstans i den nya rabatten för en förhoppningsvis väldoftande liten hyacintdunge under kommande vårar. Återbruk när det är som bäst.




Kunde inte låta bli att köpa en bukett tulpaner också till jul. Svårare att återanvända men desto ljuvligare när de blommar. Och om bara några veckor är det dags att köpa de första i pastelligare toner. Ja, nu är ljusare tider på gång och våren är inte längre så oändligt långt borta. Underbart att tänka på!

Men först, tid att njuta av julen. Jag önskar mina bloggläsare en fridfull och fin jul med kanske den finaste av alla jullåtar. Var rädda om varandra!

söndag 15 december 2013

Present den tredje advent

Här haglar inläggen verkligen inte tätt. Jag hoppas att ni som brukar läsa mina rader finns kvar därute och har överseende med att tiden ibland inte räcker till. Veckorna före jul brukar ju vara hektiska, inte minst för oss småbarnsföräldrar. Det är luciatåg och adventsfikor och julfester och avslutningar om vartannat. Och julpyssel, knäckkokning, pepparkaksbak och julklappsinköp. Man kan bli lite matt för mindre. De senaste åren har vi försökt så gott det går att dra ner på alltsammans, stressa mindre, njuta mer. Men ändå går det inte riktigt, det är svårt att inte ryckas med i julhetsen. Nu är det tack och lov bara några ynka dagar kvar till julledigheten och då är det jag som kommer att portförbjuda allt dåligt samvete och alla måsten härifrån.







Mitt i julstöket ett litet trädgårdsmirakel. En av pelargonerna blev kvar därute för ett par veckor sedan då den första frosten kom här i Malmö. Krukan var för stor och tung helt enkelt, så den lämnades åt sitt vintriga öde. Man skulle ju kunna tro att den hade gett upp efter Sven och efter frostnätterna, men icke. Den blommar till och med - vilken otippad adventspresent!

Och vilket synnerligen gott skäl att strunta i julen en stund och börja drömma om våren istället. Ja, dessutom har mina krokusar redan börjat titta upp, så det är nog helt okej att ha lite vårkänslor. Mitt i alltihop.

Hoppas att ni har det bra därute och att julen är mest mysig.

fredag 29 november 2013

Blommig fredag: Första advent

Det är redan första advent. Hela hösten har rusat förbi och jag fattar inte hur fort den gick. Sommaren höll ju i sig så länge så hösten blev kort, ja, den hann knappt börja innan det var dags att hänga upp adventsstjärnorna. Första advent är här och det är också veckans blommiga fredagstema hos Hélena.



Som vanligt har jag tjuvstartat lite, mina stjärnor kom upp redan förra helgen och i trädgården är ljusslingorna på plats. Det har varit några mulna novemberveckor här, och mörkret måste jagas på flykten.


Jag gillar verkligen att adventspynta. Det är mysigt med stjärnornas mjuka ljus om kvällarna och när man kommer upp på årets mörkaste morgnar. Och så vet man att året går mot sitt slut och att det snart är dags att börja på ett nytt. Det är en hoppfull tanke och den gör mörkret mindre mörkt.


Så här såg Malmöhimlen ut för en liten stund sedan. Fredagen är ledig och jag och barnen ska bara mysa och ha det skönt. Den rosa himlen är så vacker och dagen börjar bra. Vi har en rofylld morgon, ljusen brinner och det är dags att börja lyssna på adventssånger. Dessa sånger som rymmer så många minnen, och jag kan inte höra dem utan att få en liten tår i ögat. Barndom, julförväntan, saknad efter mor- och farföräldrarna som var så viktiga under jularna när jag var liten. Känslan av att stå längst fram i kyrkan och sjunga dem med skolkören. Fraset som uppstår när luciatåget skred fram genom gymnastiksalen, pirret i magen.

Ja, jag är en riktig julromantiker och det står jag för. En riktigt fin första advent önskar jag er!

 

söndag 17 november 2013

En solig stilla novembersöndag







Tio grader och sol har vi haft hela dagen idag, så skönt! Själv har jag dragits med en envis huvudvärk precis hela dagen, men den lättade när jag fick komma ut i trädgården en stund. Elefantgräsets vippor lyste i solen, och de är helt klart det största blickfånget i trädgården just nu.




Eftersom jag hade ont i huvudet var det liksom ingen idé att dra igång en massa aktiviteter därute idag. Jag nöjde mig med att räfsa lite löv och ta en runda med kameran. Murgrönan som klänger på armeringsväggen är ett tacksamt motiv som jag återvänder till ofta.





Sockblommans blad är som allra vackrast nu, mörkt gröna och blanka ståtar de under plommonträdet. De brukar hålla sig fina hela vintern och när jag går ut med soporna under vintermånaderna brukar jag alltid ta vägen där förbi för att njuta av blänket litegrann. På vintern är glädjeämnena i trädgården färre, men de som finns desto mer uppskattade, eller hur?



Jag lät kameraögat leta runt lite på måfå efter fina mönster och former, och fastnade på zinkbollen som hänger i carmencitarönnen. Den fick jag av min syster och jag tänker alltid på henne när jag ser den. Hon lyckas alltid träffa mitt i prick när hon köper presenter till mig, så där som bara systrar kan.



Det var trångt runt fågelbordet idag och fåglarna blev nog rätt irriterade på mig efter ett tag. "Kan hon inte bara ta och gå in med sin kamera någon gång så att vi kan få äta ifred?", tycktes de säga.  Men det var svårt att sluta när jag väl kommit igång, tacksam som jag var över att få fokusera på något annat än mitt onda huvud för en stund. De överblommade solrosorna är rena godisautomaterna för småfåglarna och riktigt vackra i sitt förfall är de också. Det finns ett lugn i det nedvissnade som är skönt så här års, tycker jag.


Medan jag strövade omkring där med min kamera och mina tankar var maken desto mer sysselsatt. Han började montera vinterbelysning runt en av våra armeringsväggar, en idé som vi fick redan förra vintern men som förverkligas först nu. Jag gillar de små bollarna i ljusslingan och hoppas att de ska lysa fint med varmt vitt sken hela långa vintern. Fast vi väntar nog till första advent med att tända dem, även om det är frestande att tjuvstarta nu när kvällarna är så mörka.
























Det var tur att vi fick lite sol på våra höstbleka näsor idag efter allt gråväder den senaste tiden. Nu finns det lite ny energi inför den kommande veckan och nedräkningen mot advent kan börja så smått. Men först en väntar en lång skön huvudvärksfri söndagskväll, tack och lov för det.

Hoppas fler har fått njuta av solen idag!

fredag 15 november 2013

Blooming Friday: För sex månader sedan

Vilket perfekt fredagstema Hélena har hittat på idag! För vad kan passa bättre en mörk novemberkväll än att drömma sig tillbaka till trädgården en härlig dag i maj. För sex månader sedan var det den 15 maj, och äppelträden stod i full blom.







Det hade ju varit en sådan förtvivlat lång och kall vinter, men till sist tog den slut. Sällan har jag njutit så av varje knopp och varje grönt litet blad som sprack ut.


Hösten före hade jag planterat en stor låda full med de härligaste lökar. En av dem var tulpanen 'Spring Green' som är en av de allra vackraste tulpanerna enligt mig.





Alliumbollar hade jag också planterat, många, många fler än jag någonsin hade haft tidigare och just där i mitten av maj väntade jag otåligt på att de skulle slå ut. Bara några dagar senare kom den första riktigt varma dagen, den 17 maj var det 25 grader varmt här i Malmö. Mina bollar fullkomligt exploderade. I år har jag planterat ännu fler, de går inte att motstå.

Längs gatan blommade häggmispeln som allra vackrast. Blomningen är kort, på en vecka är den över. Men vilken vecka. En av mitt trädgårdsårs största höjdpunkter är det.





Här i Skåne skiftar naturen skepnad från vår till försommar just kring mitten av maj. De första nävorna kommer och det är en sådan förväntan i luften. Här har jag förevigat 2013 års första brunnäva. Och nu är det faktiskt bara ynka ett halvår tills vi är där igen.

Tack Hélena för att du tog mig tillbaka i tanken till dessa ljuvliga dagar, och tänk - om bara några veckor är det ett helt halvår sedan du och Anna-Karin hälsade på hos mig. Det var helt klart några av sommarens allra bästa dagar, som jag aldrig kommer glömma! Så titta in hos min fina bloggvän om ni vill frossa i fler härliga vårbilder. Och när ni gjort det är det november igen, brasan ska tändas, ljusen ska brinna och det är hög tid att dra igång fredagsmyset. I helgen ska jag räfsa upp de sista löven därute och plantera en riktigt härlig novemberkruka på trappan. Vilken tur att vi bor i ett land med fyra årstider, tänk så många olika tillfällen det finns att njuta av sin trädgård.

Ha en riktigt skön start på helgen!

söndag 10 november 2013

Konsten att njuta av november



En riktigt grå och regnig hösthelg har vi här i Malmö. Vinden viner därute och regnet smattrar och smattrar mot rutan. Jag vet att det är många som tycker att november är den allra tristaste månaden av dem alla, som en mörk och dyster påminnelse om vintern som snart kommer. Och visst är det mörkt, efter omställningen till vintertid när det skymmer redan vid 16-tiden får man anstränga sig för att få tillräckligt med dagsljus. Men ändå är det något så mysigt med den här årstiden, tycker jag. Tid för ett lugnare tempo och lite eftertankte efter en lång sommar som varade en bra bit in på hösten. Tid för värmeljus, för Downton Abbey, för thédrickande och för de första julklappsfunderingarna. Och för att spana på småfåglarna som trängs runt vår nya fågelmatare. Det kommer att bli mycket fågelspaning den här vintern!


Trädgården är full av vackra små stilleben. Som här, där randgräset vikt sig i stormen och lagt sig till vila i ett av fågelbaden. Några färgglada löv från äppelträdet strax intill ger bilden liv och värme.


Murgrönan fortsätter att långsamt klä in den nyaste av våra spaljéväggar. En säsong till så kommer vi ha en vackert grön vägg som skärmar av mot gatan och ger insynsskydd även på vintern. Finns det något snyggare än regnblank murgröna?




Överblommade solhattar är också bland det vackraste jag vet i höstträdgården. Fröställningarna är så fina och står där så stolt trots starka vindar. Och dessutom utgör de ju ett tillägg på småfåglarnas buffébord, ju mer de har att äta här hos oss desto bättre!

Men så finns det ju några som oförtrutet blommar vidare och hävdar sommar trots att det bara är ett par veckor till december. Spansknävan är mitt bästa exempel på detta, där bladverket fortfarande står grönt och grannt och nya blommor knoppas trots att soltimmarna är så få. Inte en tillstymmelse till frost har vi haft än här i Malmö och så länge den inte kommer så dröjer sig den sista sommaren kvar.

Mina 'Iceberg'-rosor vill inte heller ge upp, trots att de sista knopparna aldrig kommer att slå ut.

Lammöronen 'Big Ears' utvecklar fortfarande nya blad och är faktiskt finare nu än under den torra sommaren.


Och som om det inte räckte med ett gäng senfärdiga sommarfirare - här har vi dessutom en som har bestämt sig för att det är vår! Hybridkejsarolvonet är fullt av blomknoppar och här håller till och med ett nytt litet blad på att veckla ut sig. Tre årstider på samma gång, minsann.





Ja, kanske fyra till och med. För igår slog jag till på nästa sommars första nytillskott. Utanför Claeshallen stod den här zinkbaljan alldeles ensam i regnet. För en hundralapp blev den min och nu fantiserar jag redan om att odla ljusrosa luktärter i den på uteplatsen nästa sommar. Fast den skulle ju vara fin på vintern också med ett maffigt mossarrangemang i. Eller på våren full av tulpaner. På hösten kan man arrangera äpplen i den. Så går hela året, alla årstiderna har sin charm. Och just nu är det jag som tänker njuta maximalt av november. Dags att krypa ner i soffan med två gullungar och lyssna på Nina Perssons nya fina låt, Animal Heart. En perfekt novembersång.

Ha en fortsatt skön söndag i regnrusket!

söndag 3 november 2013

Ett alldeles eget Muminhus


Trots att det är en ovanligt mild höst vi har härnere i Skåne tänkte jag ändå vara ute i god tid och börja mata småfåglarna redan nu. Så att de verkligen hittar vägen till maten när det väl gäller. Jag har varit på jakt efter en fin fågelmatare på stolpe länge, och äntligen hittade jag vad jag sökte. Nu har våra fåglar fått ett alldeles eget Muminhus, som matchar vårt hus färgmässigt och rymmer hela sex liter fågelfrö. Perfekt för stressade småbarnsmammor att inte behöva fylla på så ofta!






Ett litet tak med knopp som syns perfekt från vardagsrumsfönstret och ett nytt landmärke i Tages trädgård. Den här vintern ska jag verkligen försöka engagera barnen i fågelmatningen. Jag minns hur kul jag själv tyckte att det var som liten och det är ju ett roligt sätt att lära sig namnen på de fåglar som finns i trädgården.


Nu hoppas jag bara att den ska få vara ifred för skator och kajor, som annars gärna sätter i sig maten för de mindre fåglarna. Enligt återförsäljaren ska det vara svårt för större fåglar att kunna komma åt fröna, återstår att se om det stämmer. Fågelmataren, eller Gigantmataren som den kallas på hemsidan, kommer från Wildlife Garden.






Annars är det inte mycket löv kvar på träden efter stormen och många av dem som fallit har fastnat i fågelbogranen där de vilar så fint.

Höstens förfall går snabbt när det väl satt igång och det är svårt att tro att pionernas bladverk fortfarande var frodigt och grönt för bara ett par tre veckor sedan. Men jag tycker de är vackra så här också, där de hänger som en tilltufsad gardin över det rostiga växtstödet.


Ja, de flesta växter har gått till vila nu. Bara elefantgräset är lika grönt och grannt fortfarande. Jag var helt säker på att det skulle lägga sig platt i stormvindarna förra veckan, men icke. Det står kvar lika stolt som innan och fortsätter vara min trädgårds främsta sensommarprydnad.

Nu väntar söndagskvällen, höstlovet är slut och imorgon är det vardag igen. Vi har haft några lugna sköna dagar och nu är redo för resten av terminen. Bara sju veckor till jul, det är faktiskt inte klokt!

Ha en skön söndagskväll!

fredag 1 november 2013

Blooming Friday: Glädjespridare!

Det finns så mycket som skänker glädje i min trädgård. Att få följa årstidsväxlingarna på riktigt nära håll, lyxen att kunna ta av sig skorna och gå barfota på sin egen gröna lilla plätt, avkoppling, umgänge, alla kreativa projekt, alla drömmar som jag vill förverkliga. För att inte tala om smakerna, av solvarma tomater, egenodlade morötter och ett nyss plockat äpple.

Men idag när veckans tema i Blommig fredag är just glädjespridare så är det ändå inte något av alla de glädjeämnen jag nyss räknat upp som hamnar överst på min lista. Utan det här:







Det allra, allra bästa är att få dela trädgården med mina barn. Att bara kunna öppna dörren och släppa ut dem bland alla härligheter i trädgården, det gör mig riktigt glad. För att inte tala om hur kul det är att hitta en anka simmande i zinkbaljan när jag går ut med soporna en helt vanlig småtrist höstdag!


Tillsammans skapar vi storverk i trädgården. Vi pysslar, vi planterar, vi mumsar på hallon, blåbär och jordgubbar, vi bygger grejer, vi spanar på moln, vi fixar nyckelpigebon, vi fikar, vi plockar fina löv, vi cyklar, vi spelar fotboll och vi har så kul!


Ja, mina ungar är i allra högsta grad närvarande i varenda hörn av trädgården, även när de inte är hemma. Det ligger leksaker överallt, det hänger konstverk i träden och just nu är hela trappan full av hundratals kastanjer. Överallt små skatter.


Men den allra största glädjespridaren av dem alla, både bildligt och bokstavligt, syns i bilden här ovan. Älskade studsmattan, så tveksam denna trädgårdstok till mamma var att släppa in dig i trädgården. Men ända sedan den där dagen på försommaren då du kom in i våra liv har trädgården fyllts av glada skratt, från tidiga morgonen långt in på sommarkvällen. Roligare än så här blir det inte! Och tur att även trädgårdstokiga mödrar kan ändra sig, eller hur?

Vilket kul tema detta var! Nu ska jag kika in hos Hélena och ta reda på vad som gör mina bloggvänner extra glada därute i trädgården. Ha en fin start på november allesammans!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...