onsdag 31 oktober 2012

Hösttrötthetens tid

Snart november, bara några timmar dit. Tiden går så fort, veckorna rinner förbi och jag bara åker med så gott jag kan. Huvudet fullt av annat än trädgård, sommar och sol känns långt borta och det börjar bli grått runtomkring oss. Jag somnar som en sten om kvällarna och saknar ork att blogga som jag skulle vilja. Men imorse, då var himlen alldeles rosa. Och jag sprang tillbaka in trots att jag hade bråttom till jobbet, bara för att ta de här bilderna.

Där är du ju, min trädgård. Vilar och väntar. Skickar med mig en dos energi på färden, tar emot mig när jag med trötta steg kommer tillbaka genom grinden. Då är det redan mörkt, men bara vetskapen om att den finns där är så skön.


















Trädgården känner inte till begrepp som otålighet, förväntningar eller besvikelse. Eller stress. Den bara är och den bara ger. Men hur är det med er bloggläsare? Har ni tålamod med mig även när jag inte skriver så ofta? Finns ni kvar därute i mörkret trots att jag inte kan se er? Jag hoppas det, och jag hoppas att det är fler som låter tempot gå ner lite och låter inläggen bli lite färre så här års utan att det måste betyda att man tappar alltför mycket. Det finns en tid för allt och just nu är hösttrötthetens tid.  Men snart stundar en långhelg och då ska här minsann bloggas! Det finns ord därinne som vill ut... och löv som behöver räfsas. En oslagbar kombination för den som hittar sina ord i trädgården. Vänta några dagar bara, sen kommer dom!

Ha en fortsatt fin vecka så länge, och jag hoppas att ni som har höstlov har riktigt härliga dagar!

Kram från

söndag 28 oktober 2012

Käraste rosenskäran

I natt var det frost igen, en kall natt har passerat och mycket ved gick det åt igår kväll. När jag tittade ut på förmiddagen såg jag att det hade blivit dags att klippa ner rosenskärorna i pallkragen närmast grinden, som hade säckat ihop totalt i kylan och höll på att lägga sig tvärs över entrégången. 

Medan jag sedan stod där och klippte i den kalla solen så var det med en liten blomstersorg i hjärtat. Bara härom dagen plockade jag ju in min sista bukett med blommor från trädgården och nu är det tvärslut...

Men sedan började jag tänka på hur mycket glädje mina rosenskäror gett mig och många andra denna sommar, där de stått och välkomnat våra vänner hit precis vid grinden. Och så tänkte jag på hur det började, den där förväntansfulla dagen i maj då barnens nymålade pallkragar just hade torkat och det var dags att så. Ivriga små fingrar och vattenkannan redo!


Bara någon vecka senare grodde fröna. Zinnior i Tages pallkrage och i storasysters började rosenskärorna att växa. Så små och ynkliga i den rätt kyliga vårsolen.

Som små träd såg de ut, de små rosenskärsbebisarna. Här har det hunnit bli försommar och en liten miniatyrskog brer ut sig i storasysters låda. Och den växte och växte och växte... Det var en nöjd Astrid som konstaterade att hennes blommor minsann var mycket högre än Tages. Tills zinniorna började blomma...





I en femårings värld tog det evigheter innan hennes blommor visade sig. Nästan hela juli hann passera, och när de till sist dök upp var de kritvita och inte rosastrimmiga som fröpåsen hade utlovat. Besvikelsen var stor, speciellt som zinniorna i lådan bredvid visade sig slå ut i alla regnbågens färger. Bland andra en hel kavalkad av rosa nyanser... Men mamman var nöjd och tyckte de vita var lika fina de också. Humlan klagade inte heller. 


Och det blev bättre sen. Mycket bättre till och med. Rosenskärorna nådde långt över barnens huvuden när de plötsligt började skifta i rosa. Som batik nästan, och vansinnigt fint i dotterns ögon. Hon var äntligen nöjd. Och mamman, ja, hon bara njöt av blomsterfägringen och plockade bukett efter bukett efter bukett. Lagom till Tusen trädgårdar den 12 augusti var de som allra finast.



Och det bara fortsatte. Genom hela augusti och september blommade det, blommade och blommade. Många grannar och vänner var det som vände hem från oss med en bukett rosenskäror i handen eller cykelkorgen. De är så tacksamma, dessa fina blommor. Att fotografera inte minst. Jag älskar deras knappformade knoppar, så vackra där de sträcker sig mot himlen. Många, många bilder har jag tagit på dem denna sommar.

















Allra sista bilden av mina trogna rosenskäror tog jag bara häromdagen. Blåregnet i bakgrunden har börjat skifta i gult, och de översta knopparna är redan hopskrynklade av frostens kalla grepp. Och fortsättningen vet ni ju...







I morse tog blomstersagan alltså slut, pallkragen är tömd och gången rensopad efter de sista nedfallna blomresterna. Jag drar en djup suck, samlar ihop det sista och tömmer resterna av mina kära rosenskäror på komposten. Där ska de vila i lugn och ro medan temperaturen faller ytterligare, snö dalar ner över trädgården och marken fryser under dem. Och själv ska jag uthärda mörkret, hålla det borta med mycket mys, vänta och längta... Tills det börjar om. En dag i januari dimper en ny frökatalog ner i brevlådan och trädgårdsdrömmarna väcks till liv igen...

Den här sortens rosenskära heter 'Candy stripe' och jag köpte fröna på Impecta. Jag har samlat rätt mycket frön själv också, om någon skulle vilja ha. Någon kall mörk helg framöver ska jag ta och vika en massa små fröpåsar och sedan blir det utdelning här på bloggen. Håll utkik!

Nu väntar soffan, thé och brasa. Imorgon börjar en ny vecka igen, den första på länge utan rosenskäror utanför dörren...

lördag 27 oktober 2012

Kalla händer, varma hjärtan

Det är ju så ändlöst vackert med frost. Gnistrande små kristaller som sveper in varenda detalj i trädgården, och vi vaknar upp till en ny värld därute. Zinniornas glansdagar är till sist förbi, men jösses så tåliga de har varit. De är nog den här sommarens största favoriter och jag kommer att så dem om och om igen... Visst är de väl för söta, även med ett lager frost på sig?

Iskalla prismor i armeringsmattan. Spindeln som spann sitt nät där i somras har nog packat ihop och dragit söderöver. Den som kunde göra det... Eller har den gått i ide? Även det en frestande tanke. För den tiden som väntar nu är lite tung, tycker jag.

Knaster under skorna när jag går över gräset. Ryser och fryser... men ändå måste jag stanna upp och bara se på frostens vackra scener som utspelar sig överallt, i varje skrymsle av trädgården.


 Alla bladformer blir så tydliga med sina vita konturer. Tänk att något så vackert kan vara så kallt?

Trädgårdstiden har sin gång och nu är frostens tid. Men jag kommer ändå att sakna mina rosenskäror!


Tur att det finns några som håller ut även efter det att kylan krupit under nollan. Vad vore min trädgård utan murgröna?


 Och så får man glädjas åt alla vackra fröställningar istället...


 ...och grenarnas silhuetter mot himlen. Carmencitarönnens klarröda löv föll av alla på en gång när det blåste till nu i veckan. Vips, så var det slut på den röda fägringen. Det brukar ta ett tag för mig att vänja mig vid kala grenar och en trädgård som känns så tom plötsligt.


 Så jag försöker njuta så mycket jag kan av de allra sista blommorna för i år. Snart är de bara minnen, att spara i trädgårdshjärtat medan nordanvinden viner och snön yr därute...

Tur att man kan värma sig med annat när det är för kallt att vara i trädgården. Idag har vi haft en jättefin dag med nära och kära på ett mysigt ställe och med många skratt. Värme och kärlek som ger hopp när nästippen är kall och mörkret så tätt utanför fönstret. Ja, vi ska nog klara den här vintern också...

Njut av kvällen!

fredag 26 oktober 2012

Blooming Friday: Energi

Fredag igen och hej, vad veckorna går! Massor att göra på jobbet och en liten tjänsteresa på det har gjort att bloggen har fått vila den här veckan, för första gången på länge. Med fokus någon annanstans passerar jag genom min trädgård utan att stanna upp. Men den finns därute, vilande och väntande, tills dess jag behöver fylla på igen. För det är ju den viktigaste funktionen min trädgård har för mig, att ge energi att orka med allt det där andra som man måste. Tack och lov för det.

Min trädgård är en plats för vila...
























...för lek...

 ...för smakupplevelser...


...för vackra blickfång genom alla årstider...
































...pyssel och kreativa infall....


...och en massa andra saker. Livgivande saker, kravlösa saker, kreativa, okonstlade, lekfulla, inbjudande saker. Sådant som jag mår bra av, som ger kraft och tröst och glädje. Ja, tack och lov för trädgården!

Energi är dagens Blommig fredag-tema. Vill du se fler tolkningar, så titta in hos Hélena.

En riktigt fin start på helgen önskar jag er alla. Själv ska jag vila, vila, vila, läsa, plocka äpplen och slå dank...

måndag 22 oktober 2012

Ett äpple om dagen är bra för grannsämjan

Igår började vi plocka ner årets stora äppelskörd från våra båda små 'Ingrid Marie'-träd. Aldrig under våra sju år här i huset har vi fått så mycket äpplen och trots att vi höll på i flera timmar hann vi bara plocka drygt hälften av frukten. Äpplena är ovanligt fina i år också, mörkröda, skinande blanka och nästan helt fria från mask. Riktiga juläpplen, som hämtade ur Bullerbyn. Och vårt bästa äppelår so far!


Vi var ute hela eftermiddagen, barnen lekte medan vi plockade och vi gjorde i ordning en hel rad med äppelpåsar som vi delade ut till förbipasserande grannar. Vilken glädje att ha så mycket frukt att man kan dela med sig till alla som vill ha! En äldre man som bor i lägenhet här i närheten blev så glad så han nästan brast i gråt, Ingrid Marie var tydligen hans barndoms godaste äpplen. Där ser man hur en liten påse frukt kan knyta människor lite närmre varandra och hur mycket de där små pratstunderna över staketet kan betyda. Varm i hjärtat blev jag och glada över sina äpplen var grannarna. 


Mina rosenskäror är fortfarande så fina. Den här sorten heter 'Double Click Cranberries' och har som ni ser stora fyllda blommor som nästan liknar pioner. Jag fick en gratis fröpåse från Hus & Hem Trädgård i våras och slängde ner fröna i rabatten utan någon som helst extra omvårdnad. Och ändå blir jag så här rikligt belönad, det är verkligen tacksamt. Tänk om vädret kunde hålla sig så här ett tag till, utan frost och kyla så jag kan få fortsätta njuta av mina blommor. En bukett sommarblommor på bordet till Allhelgona, det hoppas jag på.





























Medan vi som bäst höll på att svepa in äpplen i tidningspapper hörde jag dem plötsligt. Tranorna som drog förbi högt däruppe, ropandes sitt farväl. Nu drar de mot sydligare breddgrader för den här gången, och det är så vemodigt när de säger hejdå. Men vi ses ju till våren igen och då är deras rop ett av de mest efterlängtade vårtecknen. Kom snart igen!

På kvällen bakade vi en amerikansk äppelpaj enligt Leilas recept som var alldeles gudomligt god. Det var en fin söndag och en fin helg som rustade oss så bra det bara gick för att möta den nya veckan. Och i morse när allt drog igång igen gick vi till dagis med hela cykeln fullastad med äpplen. För delad äppelglädje är ju dubbel äppelglädje...

Hoppas ni haft en bra måndag!

söndag 21 oktober 2012

På fotokurs hos Sophia

Igår var jag på fotokurs hos Sophia, som är en jätteduktig trädgårds- och naturfotograf här i Skåne. Vi var fyra elever som alla var lika ivriga att lära oss mer om digitalfoto och bildkomposition. Själv skaffade jag ju en systemkamera i våras som jag har använt flitigt sedan dess. Jag har kommit så långt att jag släppt auto-knappen, men däremot använder jag mig fortfarande av de olika förinställningarna som är anpassade efter olika motiv. Det är allt lite fegt när man har en så bra kamera och nu är det alltså dags att komma vidare och våga testa alla knappar.

Det var en helt underbar dag igår härnere i söder, värmerekord och allt. Ute hos Sophia på landet var det var 17 grader varmt, solen sken och höstfärgerna var så vackra. Vi åt lunch ute och vore det inte för alla färgsprakande höstlov hade det kunnat vara sommar. Vad gjorde vi då? Ja, vi fick bland annat träna på att använda hög eller låg bländare för att få skarp eller suddig bakgrund. Så här, ungefär.



Nästa övning handlade om komposition, och att pröva olika vinklar på samma motiv. Som att placera horisonten högt eller lågt. Det är kul att pröva sig fram, för det blir verkligen helt olika bilder.



Vi tränade också på fågelperspektiv. Här den bedårande dvärgtaxen Viggo sedd uppifrån. Han förgyllde dagen ännu mer med sin sköna lilla personlighet. Jag som är en stor hundälskare blev smått förälskad i honom. Hans trevliga matte Katarina har en fin blogg som ni hittar här.

Här en björk i grodperspektiv. Man måste liksom ända upp mot stammen för att det ska bli bra.


Nöjdast blev jag med den närbilden av gräset och mossbilden med sina sirliga strån. Få saker är vackrare än daggdroppar, men de är inte så lätta att fånga på bild...


Ja, det var en rolig dag som gick jättefort trots att vi hann med massor. Den sista övningen handlade om rörelse och det blev otroligt komiskt när vi försökte tvinga den trötta lilla taxen Viggo att springa trots att han helst ville vila. Tänk er synen av fyra halvgalna kvinnor med kameror i högsta hugg som har hela sitt fokus på en ovillig liten hund som inte lät sig luras förrän godismutorna kom fram. Tack Sophia för allt du lärde oss och er andra för en härlig dag!

Och på tal om mossa - vilken uppmärksamhet det blev kring mina mossiga gamla betongplattor i förra inlägget. Nej, det ligger inget hemligt recept bakom dess gröna frodighet, bara några regniga veckor och en uteplats som ligger i halvskugga... Nu vankas det söndagkväll, vi har varit ute hela dagen och plockat äpplen och nu ska det sitta fint med soppmiddag och äppelkaka till efterrätt. Hoppas ni alla haft en fin helg!

fredag 19 oktober 2012

Blooming Friday: Upp & Ner!

Fredag, äntligen fredag! Här råder rena vårvädret, 15 grader, milda vindar och sol. Utelunch och lek i trädgården när vi kom hem, vilken start på helgen! Och att det är vår i luften passar ju dagens blommig fredag-tema, som är upp & ner, alldeles perfekt. För en sådan här dag kan man undra vad det är för årstid egentligen?



Uppochnervända världen råder även i häggmispelhäcken, där det visst också är vårkänslor som råder. En skir vit blomma mot den blåa himlen - vore det inte för det röda höstlövet i bildens ena hörn skulle man kunna tro att det var maj och inte oktober. 

Men sedan när jag ser att min enda överlevande höstanemonplanta äntligen börjat blomma, ja då är jag tillbaka i höstverkligheten igen. Och där är ju skönast att vara precis just nu.


Elefantgräset är vackrare än någonsin i oktobersolen. Men det är inte lätt det där med skärpan. Kanske blir det lättare efter den här helgen? För imorgon väntar en efterlängtad kursdag med duktiga fotografen Sophia. Det ska bli så roligt!

Och så har mossan spritt sig precis så där snyggt som jag hoppades i skarvarna mellan betongstenarna. Mycket nöjd är denna nörd över detta! Och om helgen börjar så här bra, vad kan den då inte bära med sig för roligheter? Det återstår att se, men först väntar en lugn skön fredagskväll. Jag skickar med er en härligt skön gammal låt att kicka igång helgen med.

Ha en skön fredagskväll allesammans!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...