söndag 30 september 2012

Trevligt trädgårdsmingel hos Tilia

De senaste dagarna har sannerligen gått i trädgårdens tecken för mig, trots att jag knappt hunnit sätta min fot i min egen trädgård. Några lökar hann jag i all hast peta ner i morse, men sen var det dags att ge sig iväg på nya trädgårdsäventyr. Min snälla bloggläsare Susanne, som besökte mig under Tusen Trädgårdar, hade bjudit med mig på kafferep och trädgårdsmingel på Tilia Trädgård i den lilla byn Norrto utanför Hörby. Det blev en riktigt mysig dag full av nya bekantskaper och trevliga pratstunder.


Den lilla plantskolan Tilia drivs av Eva, som det var väldigt kul att träffa. Hennes plantskola må vara liten, men hennes hjärta är desto större. Idag bjöd hon in nära och kära, kända och okända till sin fina gård. Av alla intäkter under dagen gick 20 procent till Läkare utan gränser, och det gjorde ju att shoppingen kändes ännu mer rätt. Och det fanns så mycket fint, jag hade kunnat köpa hur mycket som helst.




Plantorna skiftade så fint i höstfärger och det var en fröjd att gå omkring bland dem, njuta av de fina dekorationerna och titta ut över Ringsjön en bit bort. Mitt i bilden ovan står Eva och pratar med någon av sina gäster.


Vi gjorde varsin höstkruka, och när vi var klara visade det sig att Susanne och jag hade valt identiska växter! Men så är det snyggt med alunrot och gråtimjan också, eller hur?





Eva är hortonom till yrket och väldigt kunnig. Det syns inte minst i hennes egen trädgård, som det var en fantastisk upplevelse att vandra runt i. Hon är mycket skicklig på att kombinera buskar och små träd i rabatterna och där fanns många roliga blandningar och spännande växtmöten. Själv blev jag genast sugen på att våga blanda in några mindre barrväxter i mina rabatter. Och så är det så snyggt och kul med svängda former på rabatterna. Ja, det var en väldigt livfull och rolig trädgård vi fick se.


 Höstanemoner i sin vackraste blom.


 En hemlig passage genom häcken.



Spaljérade persikor mot en vacker gammal tegelvägg.


 Och så de här sköna typerna.

Vi bjöds också på ett dignande kafferep i det gamla stallet, två gånger om till och med. Kaffe i sirliga gamla kaffekoppar och de härligaste bakverk i mängder. Det var så mysigt, och ett perfekt sätt att tillbringa en solig höstsöndag.




På bordet stod ett av Evas många fina blomsterarrangemang. Vilket fick mig att tänka på att jag bara måste skaffa rosa höstanemoner! Det känns som de fattas i min trädgård.

Jag blev så glad att Susanne kom att tänka på mig och bjöd med mig idag. Ännu ett exempel på hur bloggen berikar och för en massa trevliga människor i min väg. Jag hoppas på fler trädgårdsturer ihop med henne, och att tiden går fort till nästa evenemang hos Eva på Tilia. I december ryktas det att det ska bli ljusstöpning, och det vill jag ju inte missa...

Hoppas att ni haft en lika skön söndag som jag och att solen skinit på er!

lördag 29 september 2012

På mässa med Johanna!

Denna lördag har jag tillbringat på Nya Skånemässan med min vän Johanna. Hon är där hela helgen för att marknadsföra sitt företag, Löwenhielm Trädgård & Form, och jag tänkte att hon nog behövde lite sällskap. En riktigt kul dag har vi haft, pratat trädgård med en massa folk, druckit kaffe och däremellan hunnit med att uppdatera oss om vad som hänt i varandras liv sedan sist.


Johanna och jag är vänner tack vare min trädgård. När vi flyttade hit och bestämde oss för att anlita någon för att hjälpa oss göra en trädgårdsplan så var det Johanna som fick jobbet. Efter att vi hade träffats för ett första samtal härutanför på gräsmattan stod det snart klart att vi hade väldigt kul ihop, och vi blev vänner även efter det att hennes uppdrag egentligen var avslutat. 


Ända sedan den där dagen 2005 då vi möttes första gången har Johanna tålmodigt stått ut med alla mina många trädgårdsfrågor. Ofta kommer de per telefon, eller sms. Ofta när hon egentligen är ledig. Och oftast låter det ungefär så här: 

Jag: "Hej Johanna, det är Hanna. Jag har varit på plantskolan och köpt en X!"
Johanna: "Hej! Vad kul! Men har du funderat på var du ska ha denna X? Inte ritade jag väl in någon X i er trädgårdsplan?"
Jag: "Hrrrm... njae... det gjorde du ju inte... men... "
Johanna: "Du vet väl att X blir ganska stor med tiden, den kan bli flera meter hög? Har du funderat på vart du ska ha den?"
Jag: "Men det är utförsäljning... och X kostar bara 70 kr"
Johanna: "Ja, men det blir säkert jättebra ändå. Kör på det!"


Precis sån är hon, Johanna. Alltid lika positiv, trots alla mina infall! När jag var med på Tusen Trädgårdar i augusti var hon med här i min trädgård, och det kändes så kul att visa den tillsammans med henne. Hon är ju trots allt i högsta grad medskyldig till att det blev så här. Ja, inte bara att trädgården blev som den blev utan även att jag blev det. Fullkomligt trädgårdstokig alltså. Och det är ju så kul att ha en så kunnig vän att dela allt detta med!




Idag satt jag i publiken medan hon blev intervjuad av Jesper Aspegren på scenen. Hon var nervös innan men skötte det hela hur proffsigt som helst. Och jag satt där och blev så stolt över henne. Och över oss. Det har hänt så mycket sen vi först lärde känna varandra och aldrig hade vi väl kunnat tro att vi skulle göra en sån här grej tillsammans sju år senare.



Så här såg dagens monter ut, med den rykande färska foldern i centrum. Undrar hur många vi delade ut? Många var det i alla fall! Det är tydligt att det är väldigt många människor som går i trädgårdstankar, och förhoppningsvis får Johanna många nya uppdrag efter mässan.


Tycker ni liksom jag att det är något bekant över den där grusgången? Ja, visst är det den nya uteplatsen här i Tages trädgård. Gissa om jag blev glad när jag såg att hon hade valt den här bilden. Tack för det, och tack för en jättekul dag!

Nu är det lördagskväll och Johanna och jag vilar våra trötta fötter i varsin soffa på varsitt håll. Men redan imorgon ses vi igen, då jag ska vara med henne under mässans sista timmar och sedan hjälpa henne packa ihop montern. Innan dess ska jag dock ut på ett helt annat trädgårdsuppdrag, än så länge i stort sett okänt även för mig. Helt klart är i alla fall att livet som bloggare är otroligt kul, ständigt händer det nya och spännande saker!

Hoppas ni alla har en fin lördagskväll!

Det blommar på bokmässan

Årets upplaga av Bok & Biblioteksmässan pågår som bekant för fullt just nu. Själv var jag där i torsdags och hade en kul dag då jag mötte en massa gamla bekanta, lyssnade på ett par seminarier, åt lunch med en kär vän och, förstås, knuffade mig fram bland hundratals montrar och tusentals människor. Ganska snabbt blir benen trötta och huvudet ännu tröttare. Desto skönare att åka rulltrappan upp till Trädgårdsscenen en stund, dit jag kom precis i tid för att lyssna på Gunnel Carlson som pratade om Tusen trädgårdar med en av de ansvariga från Studiefrämjandet.



Efteråt fick jag en liten pratstund med Gunnel och möjlighet att tacka henne för hennes stora engagemang som gjort att vi fått ett så fint jätte-arrangemang till Sverige. Jag berättade om min medverkan och hur otroligt glad jag är att jag vågade ställa upp. Hon är en verkligt trevlig person, den där Gunnel och det var roligt att få träffa henne i verkligheten. Ser ni förresten hur fin scenen var, klädd i grönaste gräs som doftade sommar lång väg och med en massa fina höstdekorationer av bland andra Minna Mercke Schmidt.



En skön trädgårdsinstallation med en massa höstprakt fanns också, perfekt att tanka lite ny energi i. Ja, det var som att göra ett mikrobesök i sin egen trädgård, tre djupa andetag och så ut i trängseln och sorlet igen.


Men först en liten titt på alla trädgårdsböcker som fanns där. Eller titt och titt, jag blev nog faktiskt kvar lite längre än så... Med hem följde en bok om villaträdgårdens historia som förgyllde min tågresa. En cykeltur i hällregn senare var jag hemma, full av intryck och glad efter att ha lyckats klämma in några trädgårdsmöten också denna fullspäckade dag.

Och idag väntar ännu ett mässbesök, dags att dra. Ha en finfin lördag allesammans!

fredag 28 september 2012

Blooming Friday: Tro, hopp och kärlek

När du skapar en trädgård lägger du ner en del av ditt hjärta, dina tankar och din själ. Då blir det som växer och blommar där en del av dig själv. 

Jag tycker dessa vackra ord passar så bra till dagens Blommig fredag-tema som är Tro, hopp och kärlek.  Och det är ju det som är själva fundamenten för trädgårdslivet. Tron på växtkraften, hoppet om en ny vår och den eviga kärleken till den där gröna plätten vi fått till låns att njuta av och vila i. 

Jag vill illustrera dagens tema med att visa hur den röda solhatten 'Magnus' har utvecklats under sin första sommar. Ett eget litet mirakel, där i min rabatt.







Citatet ovan av Pam Brown är hämtat från den sötaste lilla pytteboken om trädgård, full av kloka citat från hängivna trädgårdsälskare.

Nu ska jag titta in hos Hélena för att läsa alla fina tolkningar av temat. Och så är det hög tid att njuta av fredagen! En liten bokmässe-rapport kommer imorgon. Dessutom väntar ett trädgårdsäventyr av det lite ovanligare slaget, för imorgon gör jag Johanna sällskap i hennes monter på Nya Skånemässan. Kom gärna förbi och säg hej om ni är där!

Kram från

onsdag 26 september 2012

Funderingsbenägen

Det regnar och det regnar i Tages trädgård. Smattrar på taket och på rutorna, droppar från träden, rinner längs bladnerverna. Jag njuter av varje droppe, svältfödd på regnklar luft och doften av blöt jord efter en lång torr vår och sommar.

Desto mysigare blir det ju att vara inne. Läsa bok, tända ljus och vara lite melankolisk så där i största allmänhet. Och trött. Är det bara jag som blev så outsägligt trött när gråvädret kom? Gäspar på jobbet, somnar som en sten tidigt om kvällen. Medan mörkret tätnar där ute.

Solrosorna hänger med huvudet. Kanske känner de också en släng av melankoli så här års? Det är tid för förändring, men kanske är den inte alltid önskad. De får lov att acceptera att sommarens glansdagar är slut och att en ny tid börjar, om de vill eller inte. Snart börjar något nytt och annorlunda. För dem kanske att bli kvarterets snackis bland småfåglarna och en ny sorts uppmärksamhet. Inte oangenäm egentligen, bara inte som förr.

Ja, vem vet vad hösten för med sig? Något som slutar och något som börjar. Tid att tänka efter och förhoppningsvis tid att tänka några nya tankar. En sak är säker, det är bara förändringen som är konstant.

Doftfunkian har blommat över och doften har flytt sin kos. Nu tar höstens lukter över. Våta löv, rök från skorstenen, mogna äpplen och fuktiga kläder. Och än är det ett tag kvar till töslask, skrapa rutor och blixthalka. Tid att bara vara ett tag i väntan på nästa steg.

Alunroten 'Chocolate Ruffles' har prytt sin plats i pergolan sommaren lång och har så vackra blad. Ännu vackrare när de är så här klädsamt nerstänkta av årets första riktiga höstregn.


Närmaste granne är dahlian som är så här renskrubbat blank och skön efter regnet. Snart ska den åter bli en liten skrumpen knöl som sover i en låda. Då är det slut på det roliga för ett tag. Och så är det ju för det mesta, det går fram och det går tillbaks och ibland går det inte alls. Men förr eller senare blir det oftast bättre. Och ibland blir det rentav succé. Som när en liten knöl dammar av sig torvlagret, tar sig upp i ljuset framåt vårkanten och så småningom blir en så här vacker blomma. Trädgården är minsann full av förändringskonsulter!

Mest förändringsbenägen av dem alla: Häggmispeln. Nu skiftar den färg och snart sprakar det som eld längs gatan. Den står pall för årstidernas dramatiska växlingar, år efter år. Luddiga knoppar drar blickarna till sig på våren, därefter den skiraste blomning en intensiv vecka i maj, en kort paus när det bara är grönt och sen är det dags för den stora bärfesten som lockar varenda duva på en mils avstånd. Och sen, till sist, när vem som helst skulle gett upp för länge sen, de mest spektakulära höstfärgerna av dem alla. Pust, jag blir helt matt vid tanken...

























Fast egentligen gillar jag inte ordet förändringsbenägen, inte alls. Vad betyder det egentligen när det väl kommer till kritan? Finns det någon som går omkring och är förändringsbenägen vareviga dag? Eller är totalt förändringsobenägen? Jag tror inte det. Jag tror att de flesta av oss mår bäst av lite av både och. Trygghet och rutiner, men också något nytt att bita i emellanåt. Själv gillar jag utmaningar, har alltid gjort. Jag vill fortsätta att utvecklas och inte stagnera. Men mellan rycken behövs det tid för återhämtning och reflektion. Det behövs en höst, helt enkelt. Naturen har som vanligt funderat ut det där så bra. Och här är en som gjort en väldigt fin sång om det svåra och härliga med förändring. Vad säger ni, hur ser ni på detta?

Ja, det där var onsdagens funderingar från mig. Imorgon väntar en hektisk dag i en stor mässhall i Göteborg. Dags att sluta grubbla och börja sova. Godnatt godnatt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...