fredag 31 augusti 2012

Blooming Friday: En helt vanlig primadonna

Då var det dags för höstens första blommiga fredag, så här på den sista sommarmånadens allra sista dag. Hélena med bloggen Bland rosor och bladlöss har tagit över stafettpinnen från Katarina, och jag tror att det är många bloggare med mig som är glada över detta. Jag tycker det är himla kul att fundera över teman och tolkningar, särskilt de gånger man lyckas vara lite fyndig. Så tack Hélena för att du gör det möjligt för oss att fortsätta roa oss med detta nu när mörkret snart faller.

Första temat för säsongen är Primadonna, och jag fick fundera ett tag på vilken blomma som fått - eller krävt - störst uppmärksamhet i min trädgård i sommar. Och jag kom fram till att min primadonna heter 'Magnus'!

Jaha, tänker ni kanske, hur mycket primadonna är det egentligen över den, som står i var och varannan trädgård? En perennernas Volvo, Klippan-soffa eller mellanmjölk...

...men inte för mig! När min första 'Magnus' någonsin vecklade ut sina kronblad i mitten av juli var det fest i mitt trädgårdshjärta. Jag tycker att dessa blommor är så otroligt vackra.


Jag älskar färgen, den djuprosa som ljusnar med tiden när blomningen går mot sitt slut. Och dess orangeröda mitt, som bryter av mot det rosa på ett nästan fulsnyggt sätt.


'Magnus' står pall för blåst och torka, blommar länge och kräver inte så mycket. Föga primadonnelikt kanske, att vara så lite diva och nöja sig med det mesta. Inget fjäsk och inga specialinredda loger. Ingen champagne och inga limousiner. Bara lite kogödsel ibland.

Men kolla i närbild. Magnifikt! Då krossar den allt motstånd, åtminstone för mig. Sommaren 2012 har varit 'Magnus' sommar i min trädgård. Älsklingsblomma!

Hoppas ni haft en bra vecka. Min började bra, var fullkomligt usel i mitten men ser ut att sluta hyfsat ändå. Thank God it's Friday!

Kram från

tisdag 28 augusti 2012

Sensommarblues

Plötsligt en dag så är det en tydlig höstkänsla i luften. Och den dagen var idag, åtminstone här i Malmö. Regn som föll, ljummet visserligen, och mörker likaså. Så tidigt det skymmer nu... Löv som börjar gulna. Butiker fulla av kappor och halsdukar och höstplanering på jobb och förskola. Och koftan måste på under morgonens cykeltur. Men jag struntar i det ikväll och visar några härliga bilder av kvällssolen häromdagen istället. Då var det i alla fall utan tvekan fortfarande sommar!

Mjukt varmt ljus som sveper in hela trädgården i sol. Jag vill ha mer! Ja, vi får väl se, jag hoppas ju att sommaren ska göra ett sista ryck och att det blir fler grillningar, glassutflykter och kanske till och med ett och annat dopp. Hösten är härlig den också, men den får gärna vänta bara ett litet, litet tag till. Kan man få stoppa tiden här?


Rosenskärorna har i alla fall inga som helst planer på att ta höstlov. Så länge jag blir välkomnad vid grinden av denna blomsterkavalkad, ja, då är det fortfarande sommar.



Visst är väl glanskörsbärets stam för läcker? Det riktigt lyser om den! Och jag gör som den, vänder näsan mot solen och trampar på i mina sandaler. Ett litet tag till...

Förresten, tack kära ni för alla plommonidéer! Här ska bakas och saftas och syltas och läggas in. Snart. Ska bara.... acceptera att sommaren är slut först....

Kram från

måndag 27 augusti 2012

Plommonrecept sökes!

Det är visst ett fruktår i år. Våra äppelträd bär mer frukt än på länge och plommonträdet dignar. Nu skiftar plommonen färg och de första har redan provsmakats. En vecka eller två till och vi kommer att vara mitt i det årliga plommoninfernot...


Varje år, fruktår eller ej, infaller samma fenomen en vecka i september. Vad sjutton ska vi göra av alla plommon? Och så börjar vi skänka bort frukt till höger och vänster, till grannar och till köket på förskolan. Till jobbet cyklar jag med en hink plommon på styret för att bjuda kollegerna på. De flesta blir glada. Ja, de som bor i lägenhet vill säga. De som själva har hus och ett eget plommonträd brukar mest se lite irriterade ut för att inte de hann först. Det finns trots allt gränser för hur mycket plommon som går åt i ett helt vanligt fikarum.


Ja, snart är vi där. Men i år tänker jag banne mig försöka göra åtgång på så många plommon det bara går, så därför ber jag er som läser min blogg att skicka era bästa plommonrecept till mig. Jag har hittills provat att baka paj, koka marmelad och göra chutnney, men det måste finnas mer man kan hitta på med så där ett ton Victoriaplommon?


För att komma igång med receptsamlandet så börjar jag med att själv dela med mig av receptet på min mormor Astrids goda plommonkaka. Ruskigt god är den, särskilt med lite vispgrädde, vaniljglass eller vaniljsås till. Här kommer det, ordagrant avskrivet från hennes fina gamla receptpärm.

Astrids plommonkaka

2 ägg
1,5 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

Blanda allt utan att vispa. Häll i smord form. Täck smeten med halva plommon. Hyvla över margarin så att det täcker hela formen och strö över pärlsocker och eventuellt lite flisad mandel. Grädda i 200 grader i 25 minuter. 

Ok, då kör vi - den stora plommonjakten har börjat!

Kram från

lördag 25 augusti 2012

Lördagsgodis

Det har visst hunnit gå några dagar sedan jag bloggade sist. Terminsstarten kom emellan med allt vad det innebär, inte minst av trötta vardagskvällar. Och så är det mycket som ska fixas så här års, nya scheman, en plats i simskolan och en hel hög med nya kläder till små barnkroppar som dragit i höjden under sommaren och som inte får frysa när hösten kommer. En liten trädgårdströtthet har faktiskt också infunnit sig, men det är kanske inte så konstigt efter den intensiva säsong vi har haft. Nu blir det i alla fall inga fler stora projekt i år och jag börjar tycka att de mörknande kvällarna är mysiga. Snart ska trädgården vila, och jag likaså. Och det enda som ska höras är det stilla prasslet av sidor som bläddras i en hög med nyutgivna trädgårdsböcker medan brasan sprakar och temperaturen sjunker...

Men stopp nu, där är vi ju faktiskt inte än! Sommaren dröjer sig fortfarande kvar och trädgården håller som bäst på med sitt finalfyrverkeri för den här säsongen. Mina rosenskäror 'Candy stripe' som jag besviket trodde skulle förbli vita har nu äntligen skiftat färg och är så här läckert rosafläckiga och nästan lite batikaktiga. Snacka om ögongodis, de lever verkligen upp till sitt namn. Jag tycker de är superfina, vad tycker ni?



Hoppas de ska blomma länge, länge än!

Sist av alla funkior blommar doftfunkian. Till skillnad från de flesta av dess släktingar har den kritvita blommor som doftar ljuvligt. En riktig uppstickare är den så här års, och den sträcker sig upp fräsch och frodig och knockar allt motstånd från halvt överblommade grannar runt omkring.


En del små snigelangrepp har det som vanligt blivit, men annars är bladen glansiga och fina och ser försommargröna ut trots att hösten snabbt närmar sig. 


Jag klipper oftast bort funkiablommorna som jag tycker ser rätt trista och skräpiga ut, men de här behåller jag med glädje. 





Det är något med knoppen som påminner om snödroppar... eller hur?

Annars tillbringas den här helgen med storstädning av källaren, barnkalas, lite regn här och där, sushiätning och avnjutning av årets första Victoria-plommon. Rätt lugnt och skönt, precis som vi vill ha det nu efter sommarens alla äventyr. Man behöver liksom en andningspaus mellan årstiderna... Hoppas att ni också har det riktigt bra, här i glappet mellan sommaren och hösten!

Kram från

onsdag 22 augusti 2012

Jag är rik!


Augustilycka för en trädgårdstok är att se luktärterna fortsätta att svinga sig uppför sitt klätterstöd och bara blomma och blomma och blomma. Och jag, jag plockar och plockar, fyller vas efter vas. Fyller näsan med väldoft och njuter så enormt av dessa vackra blommor.


Den här bilden är tagen nu i eftermiddags efter att jag hade plockat en stor bukett till matbordet och en ännu större till min granne, som jag tänkte kunde behöva en liten doftande present när hon kom hem från jobbet. Ja, jag plockar och jag plockar och blommorna tar aldrig slut. Klipper jag av alla blommor på kvällen har jag lika många nya när jag kommer hem från jobbet dagen därpå. Det är en sådan rikedom! Tänk att de där små fröna som jag satte  i våras och var så nära att ge upp hoppet om på försommaren har givit upphov till en sådan explosion av växtkraft och väldoft. Det är trädgårdslycka när den är som störst.

Vädret har slagit om och de senaste dagarnas temperaturer runt 30-strecket har fått ge vika för lite svalare luft. Vi har till och med fått lite efterlängtat regn idag. Sedan kom solen tillbaka och jag och barnen hade en sådan fin eftermiddag i trädgården. Det är mycket som börjar blomma över, och det är en lugnare tid som har tagit sin början. Jag räfsade upp nedfallna plommon och klippte gräset, för jag tänker så bra när jag drar runt vår gamla Klippo. Sköna tankar om hösten som snart ska komma och som kommer att bli så mycket stillsammare än förra årets byggkaos. Barnen är ett år äldre, ledsamma lämningar på dagis är ett minne blott och förhoppningsvis har vi klarat oss igenom de värsta vab-åren också. Det känns så bra!


Medan jag går där tänker jag att det har blivit dags att förnya jordgubbslandet, och så åkte spaden fram. Efter fyra år på samma ställe har jag nu grävt upp de gamla plantorna och förpassat dem till komposten. Men inte förrän jag hade tagit små revplantor förstås, så att jag kan starta upp ett nytt jordgubbsland med ny fräsch jord i pallkragen bredvid.


Nu står de små plantorna i växthuset där de ska få rota till sig lite i värmen så att de förhoppningsvis kan ge en och annan gubbe redan nästa sommar. Tänk, alla dessa plantor härstammar från en ampeljordgubbe som min granne fick av sin mamma. Jag fick några revplantor av henne, och sedan har jag i min tur delat ut massor av småjordgubbsplantor till dem som velat ha. Tala om avkastning, jag är inte bara luktärtsrik utan även välbärgad på jordgubbsfronten. Och det allra bästa med trädgårdsrikedomen är ju att det är så lätt att dela med sig av frön, sticklingar och skörd.


Under sena eftermiddagen blåste friska vindar in över Skåne, och i elefantgräset rasslade och prasslade det som aldrig förr. Solen glänste verkligen i de vackra långa bladen, så vackert. Jag vet att jag visat gräset många gånger förut, men jag är så förtjust i det att jag inte kan låta bli...


...ännu mindre sedan jag upptäckte att årets första silverfjäder har dykt upp i min 'Silberfeder'. Mera glitter! Allt detta i min trädgård just nu, en helt vanlig onsdagseftermiddag. En bit bort dignar fruktträden av äpplen, och snart är det skördetid. Mos och paj åt oss och vintermat åt koltrastarna. Bara några kilometer bort ligger Malmö city, nästan mitt i storstaden odlar vi vår trädgård. Tänk att vi får ha det så, det är en sådan glädje. Ja, jag är verkligen rik!

Hoppas att det är fler som känt sig rika i sensommarsolen idag!

Kram från

måndag 20 augusti 2012

Himmel, så varmt det är!

Och himmel, vilken himmel vi hade här över Malmö igår! Nu mörknar det tidigare om kvällarna och precis när det började skymma var jag ute och försökte fånga de här häftiga molnen på bild. 


Fönstrena står på vid gavel i ett försök att få till ett litet korsdrag på övervåningen. 27 grader igår men idag har det varit ännu varmare. Fortfarande nu när klockan snart är åtta på kvällen är det nästan 30 grader varmt. När jag såg de här molnen igår var jag helt säker på att det skulle bli åska, men icke. En klibbig hetta ligger parkerad över sydvästra Skåne och verkar visst inte ha någon lust att avta. 



Ljuset i skymningstimmen är fantastiskt, men inte lätt att fotografera för en nybörjare som mig. De blå tonerna är så vackra och gör en del blommors färger nästan självlysande.


Det lilla silverpäronets siluett avtecknar sig mot himlen lagom till gatlyktorna tänds. Det längtar nog efter regn precis som jag som börjar bli lite trött på allt vattnande. Med så mycket nyplanterat som jag har i trädgården den här säsongen är det ett himla spring med vattenkannor och droppslangar.


Idag gick det knappt att vara ens i trädgården på eftermiddagen när jag hämtat barnen på dagis. De var så svettiga och ville till sist bara in och få lite skugga. Så snart maken kom hem drog vi iväg för att ta ett välförtjänt kvällsdopp. 28 grader i luften och 21 i vattnet på Kämpingestranden. Ett härligt dopp att minnas och drömma sig tillbaka till under de kallare dagar som kommer.


Solen är på väg ner över funkiskåkarna på andra sidan gatan. Det blir ännu en varm natt, men det gör absolut ingenting. Så här års lever man ju som om varje varm sommardag kan vara den sista. Det är tid att njuta av varje minut och uppskatta varje svettdroppe, för redan imorgon ska det visst bli väderomslag. 


Ja, det mörknar så sakteliga och de första gula löven har siktats därute. Svampsäsongen är igång för fullt och hösten står och stampar på tröskeln. Just en sån här dag vill man ju helst inte tänka på det, men det finns ju saker att se fram emot när mörket har fallit också. Som att den tredje säsongen av Downton Abbey kommer att börja sändas i SVT den tredje november. Jodå, det finns hopp för hösten !

Nu är det dags att gå upp och dra igång fläktarna i sovrummen så att vi inte klibbar fast i lakanen i natt!

Varma (ja, minst sagt!) hälsningar från

söndag 19 augusti 2012

Månadsbild augusti


Ja, det är ju slutet av månaden och för dom av oss som brukar lägga upp sin månadsbild runt den 20:e är det dags! Hmm, ja det vill säga mig, alla andra har nog visat sina augustibilder för länge sedan... I nya rabatten blommar det för fullt och särskilt solhattarna är ju grymt fina häruppifrån sovrumsfönstret. Men det som är mest slående på den här bilden jämfört med tidigare är ju gräsmattan. Aldrig trodde vi att vi skulle få den så här grön och fin den här säsongen, med tanke på hur det såg ut här tidigt i våras. Kolla de tidigare månadsbilderna så får ni se!



Vi har sått nytt gräs, vattnat mycket och använt de bitar som blivit över när vi grävt för ny stenläggning och trädplantering som lagningsbitar. Och så har vi gödslat med än vi någonsin gjort tidigare. Nu i augusti är den äntligen i fin form igen och redo för fotbollsspel och andra lekar.

Ett bra länktips för den som vill ha goda råd om hur man får en fin gräsmatta är Olle Bergs hemsida. Följer man hans årsprogram har man snart en golfgreen utanför, men även om man inte är så perfektionistiskt lagd finns en hel del att lära. Som att man ska kalka gräsmattan på hösten istället för på våren för bästa resultat, till exempel. Hos oss är det maken som är mest intresserad av gräsmattans väl och ve. Själv luktar jag hellre på blommorna som ni vet. Men kombinationen är ändå inte så dum, för hur det än är finns det knappast något skönare än att gå barfota i gräset. Ser ni honom här i bilden förresten?

Det är en varm fuktig morgon här i Malmö och idag ska visst temperaturen nå upp mot 28-gradersstrecket. Man kan nästan se på bilden att morgonluften är alldeles disig. Här packas för en dag på stranden!

Hoppas ni njuter i sensommarvärmen!

Kram från

 

fredag 17 augusti 2012

Höstens första fredagsmys

Fredag, sensommarvärme och en vacker solig kväll som badar i varmt ljust och kastar långa skuggor över gräset. Vi pustar ut efter den första jobb- och dagisveckan, äter tacos och har det bra. Jag tror att samtliga i familjen välkomnar de återupptagna rutinerna faktiskt, stora som små. Fredagsmyset inte minst!


Nu är prydnadsgräsens tid. De sträcker på sig som allra stoltast dessa dagar, och deras blankgröna blad sprider sitt sköna  rassel över mig och kissen där vi går och filosoferar. Vårt äldsta gräs är en miskantus 'Silberfeder' som vuxit till en enorm rugge. Det finns ingenting jag inte tycker om hos den: rasslet, höjden, vipporna, höstfärgen och vårens blad som står som spjut ur backen.


Kärleksörten 'Matrona' håller som bäst på att slå ut sina blekrosa små blommor. Helt otroligt så tålig den är, den står där i vått och torrt - mest torrt - och nu kommer den att blomma på tills frosten kommer. En pålitlig polare i rabatten verkligen!


Katten Klara är i vanlig ordning rätt likgiltig för mina glädjeyttringar i trädgården. Hon tittar mest skeptiskt på mig där jag går och sniffar och suckar lyckligt bland mina blommor. Jag går min runda och hon går sin. Men hela tiden korsas våra vägar och hon är det mysigaste trädgårdssällskap man kan ha. 



Det drar ihop sig till äppeltider. Hos oss är det visserligen ett bra tag kvar tills vi kan skörda våra 'Ingrid Marie', men frukten gör sig alltmer påmind nu när den börjar skifta i rött. I år blir det massor av äpplen för första gången på länge. De ska nog räcka hela vintern och både oss och koltrastparet som vi delar trädgård med. 




Men än är det sommar och än blommar det i varje vrå. Tänk så många nya sommarblommor som flyttat in den här säsongen, det har varit så spännande. Och de allra flesta av dem kommer jag att så igen, som den grekiska lövkojan. Den klarar jag mig inte utan i fortsättningen. Jag tycker den blir vackrare för var dag som går, ja, "kärleken växer i betraktarens ögon" heter det ju och i det här fallet stämmer det verkligen.



Imorgon väntar fest för släktens minsta, min lilla systerson fyller ett år och ska firas med sitt första kalas. Jag ska plocka ett helt fång med blommor från trädgården till honom att lukta på, luktärter, rosenskära och solrosor. Vädret lovar fortsatt sommarvärme och förhoppningsvis blir det en tur till stranden också. Kanske årets sista, så det finns ingen plats för tvekan!

En riktigt fin start på helgen önskar jag er alla!

torsdag 16 augusti 2012

Vitlysing - rakt in på topplistan!


Här är ännu en av årets nykomlingar i min trädgård. Sent i höstas fick jag helt oväntat en plastpåse med trassliga små rötter av några snälla och trädgårdstokiga kolleger. Eftersom det var november grävde jag ner dem i en pallkrage i väntan på våren och på bättre tider. Idag har jag redan ett vackert litet bestånd av vitlysing (Lysimachia clethroides), som denna snygging heter. Eller gåsahalsar, som det inte så poetiska skånska namnet lyder.


I våras flyttade jag dem till skuggrabatten under äppelträden, där de verkar trivas alldeles utmärkt. Jag saknade sensommarblomning just där och är nöjd med både placering och kombinationer. Särskilt min vitkantade funkia som skymtar till höger i bilden nedan tycker jag blev en fin granne.


Vitlysingen är släkt med den gula praktlysingen, som många tycker är rena ogräset och som är känd för att sprida sig hejdlöst. Men den här ska visst vara betydligt mindre invasiv, och det känns ju tryggt.


Åh, jag tycker den är så fin med sina hängande blommor med den där lilla tippen som strävar uppåt längst ut på blomspiran! Ett frodigt grönt bladverk har den också och så småningom får den fina höstfärger. Den kräver inte mycket mer än att slippa den värsta torkan och verkar alltså uppfylla många kriterier för att bli en riktig favorit hos mig. Så tack snälla M och H för att ni delade med er, jag tänker på er varje gång jag ser de vackra blommorna! Är det förresten någon av er bloggläsare som har erfarenheter av den och kan berätta hur mycket den sprider sig?

Jaha, då var det torsdag igen och vi har landat i vardagen igen efter semestern. Lämna och hämta på dagis, veckohandla och fredagsmysa. Men det är skönt på något vis tycker jag, en ny termin och nya förväntningar. Och över hela området där vi bor ligger en söt doft av fallfrukt. Bara en sån sak...

Ha en fin kväll!

Kram från

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...