söndag 29 januari 2012

Min magnolia och jag

I väntan på våren är vi många som funderar över årets trädgårdsprojekt, plantor och placeringar. I mitt huvud just nu snurrar tankar och bryderier om min alldeles egna magnolia som jag plötsligt och oväntat blev ägare till.

Det var ju nästan så jag inte trodde det var sant i höstas när min snälla granne gav bort en magnolia-planta till mig! En släkting till grannarna har plantskola, därav denna fina gåva. Den lilla busken är en knapp meter hög och av sorten Magnolia soulangeana 'Lennei Alba'. Den får vackra vita blommor och är sådär nästan onaturligt vacker som bara magnolior kan vara. Ja, en riktig drottning tycker jag att magnolian är, och som jag har trånat efter den när jag gått omkring i området där jag bor och avundats alla lyckliga som får njuta av prakten på nära håll. Och så plötsligt händer det, nu har jag en själv! (Bilder lånade från nätet).



Det var ju dock inte världens bästa tillfälle att ta emot den, på väg in i byggbelägring som hela min trädgård var i höstas. Så jag fick helt enkelt hitta på en nödlösning och just nu står den stackars magnolian i en av mina pallkragar över vintern. Den har några nya knoppar så lever gör den tack och lov. Så fort det blir lite mer vår ska jag plantera den framför vårt hus i den nya rabatten, där det är soligt och varmt.

I väntan på detta läser jag på om magnolior och börjar förstå att det verkar vara en ganska kinkig hyresgäst som jag bjudit in i min nybörjarträdgård. Den gillar inte att bli flyttad, får inte beskäras, vill ha sur jord och inte vilka kompisar som helst runt fötterna. Jag inser att ju mer jag läser desto mer känner jag mig faktiskt lite nervös för hur det ska gå. Kommer jag lyckas med att få denna känsliga skönhet att trivas, tro? Och gör jag det så kan den minsann bli stor, 4-6 meter hög och lika bred. Dvs lika stor som nästan hela min gräsmatta på framsidan... hjälp! Men, men... den dagen den sorgen, resonerar jag. Det lär ju ta ett tag innan den når sådan storlek. Om den nu gör det. Tänker på den med viss oro där den står och fryser i mitt grönsaksland. Känner den sig degraderad där tror ni, med rabarber i lådan bredvid och några simpla plantor alunrot som närmaste sällskap? Undrar den vad den har hamnat på för lågbudgetställe? I vilket fall som helst - en sann trädgårdstok tackar inte nej till en magnolia, oavsett förutsättningar och kanske mot bättre vetande.

Frågan är nu om det finns någon magnolia-kännare där ute som kan ge mig några goda råd? Och kan ni dessutom hjälpa mig komma över min lätta magnolia-skräck är det ännu bättre... måste ju våga närma mig den med spaden i högsta hugg och utan tvekan när vårsolen tittar fram. Jag vågar flytta den, jag är inte rädd, osv. :)

Hoppas alla haft en skön söndag. Jag fattar dock inte hur timmarna verkar gå dubbelt så snabbt lördag-söndag jämfört med resten av veckan. Botar dagens söndagsångest med trädgårdstidningar och thé, det funkar hjälpligt.

Kram från

lördag 28 januari 2012

Blooming Friday - Förvandlingen är klar!

Ojoj, så trött jag var igår. Efter en hård vecka på jobbet orkade jag inte ens blogga när jag kom hem, trots ännu ett spännande tema hos Katarina/Roses and stuff. Jag hakar på en dag för sent istället!

För mig och familjen har ju hela hösten gått i förvandlingens tecken, det vet ni som har hängt med ett tag. Vårt lilla skrutt-hus på ursprungliga 90 kvm har byggts ut och äntligen har vi alla ytor vi behöver. Och så här blev det!

Sommaren 2005
Januari 2011
Bilderna här ovan visar huset från sydöst, och de foton som är tagna 2005 knäppte vi allra första veckan vi bodde här. Förvandlingsprojekten tog omedelbart sin början och som ni ser så har det hänt en del sedan dess.

På den här bilden från gatan skymtar man till höger i bild den stora silvergran som växte mitt i gräsmattan, samt de tre gigantiska almarna som fanns på grönområdet strax söder om vår tomt. Trädgårdsförhållandena förbättrades rätt drastiskt när dessa träd försvann, mörker byttes mot ljus och mossa mot annan mer önskvärd växtlighet.













Längs gatan har vi planterat en häck av häggmispel istället för det virrvarr av olika växter som fanns innan. Den är nu på sitt femte år och börjar växa till sig ordentligt. Staketet känner ni igen, ni som var med när vi byggde i höstas. Grannarna planerar att ta ner sin thujahäck i sommar och det innebär förändringar även på norrsidan för oss. Funderar på att bygga en spaljé av något slag där.














Längst ner i trädgården fanns ett gammalt garage, täckt av mossa efter åratal i almarnas skugga. Det rev vi förra våren och anlade en ny garageuppfart. Nytt garage får vänta, men en sedan länge efterlängtad lekstuga kom dit istället. Trädgårdens mörkaste hörn har blivit ett riktigt poppis ställe!

I vår fortsätter förvandlingen, med nya rabatter som ska komma till och andra som ska planteras om. En ny gång kommer att ge nya vandringsstråk i trädgården och några pallkragar till blir det med säkerhet också! :)

Nu är det lördag och här tar vi det lugnt. Slösurfar runt på olika frösidor och konstaterar att det finns alldeles för mycket man vill ha... Drömmer vidare om våren och funderar på i vilken ordning vi ska ta alla planerade små projekt. Och så sneglar jag vidare på Tusen Trädgårdar och tackar så mycket för stödet. Ni verkar övertygade om att jag ska vara med. Ska bara övertyga mig själv först! Kul att några av er andra har liknande planer, hoppas vi blir många som anmäler oss till sist.

Ha en fortsatt riktigt skön helg!

torsdag 26 januari 2012

Att våga eller inte våga...

...det är frågan? Eller är den kanske snarare: Att visa eller inte visa?


På måndag kan man börja anmäla sig till 2012 års upplaga av Tusen trädgårdar. Söndagen den 12 augusti kl 10-17 öppnas tusen trädgårdar och kanske mer därtill för alla som är nyfikna. Parker, slottsträdgårdar, handelsträdgårdar, livsverk och så en och annan alldeles vanlig trädgård. Om det nu finns några sådana? 

Förra gången det begav sig, 2010, var jag besökare. Det var en regnig augustidag och min familj gav upp efter endast tre trädgårdsbesök när regnet började vräka ner. Make och barn började protestera och ville åka hem. Inte mycket att göra, men jag var nöjd ändå för jag hade fått besöka Anna med bloggen Goda Stunder - Tokiga Idéer. Vilken trädgård hon har! Hennes blogg var en av de första trädgårdsbloggar jag började läsa och nu fick jag se den i verkligheten. Wow! Bara en sådan sak som hennes odling av hemtrevnad i växthuset, alla snygga stenar och coola svarta detaljer. Jag var förstummad!

Och i år då? Ja, jag funderar faktiskt på att vara med själv. Men tvekar... dels förstås för att jag då missar chansen att själv besöka en massa fina trädgårdar. Men mest för att jag plötsligt drabbas av dåligt trädgårds-självförtroende. Har jag verkligen något att visa upp? Vem tror jag att jag är, liksom? Dessutom är ju min trädgård i alla högsta grad fortfarande i vardande. Inga ståtliga träd och gamla perenner som gått i arv i generationer här inte. Men desto fler bladlöss, maskrosor och plastleksaker. Hmm... jag fegar kanske ur ändå?



Fast om jag gör det - vem ska då visa hur en alldeles vanlig stressad småbarnsmorsas trädgård ser ut? Hur det kan bli när man planterar helt rätt växt på helt fel ställe? Hur illa de illgula plastbyttorna i sandlådan skär sig mot klätterrosen 'New Dawn's vackra blekrosa blommor? Kort sagt: Nybörjarentusiasternas trädgårdar bör ju också vara med en sådan dag. Men om det blir min nybörjarträdgård eller några andras, det återstår det några dagar att tänka på.

Någon mer som går i sådana tankar? Jag vet i alla fall att om jag kunde teleportera mig fritt över hela Sverige den dagen skulle jag absolut svischa förbi i följande tokinspirerande bloggares trädgårdar:
...ja, och gärna några till. Tänk om!

Få höra nu, är det fler som tänkt anmäla sig? Vågar ni så vågar kanske jag?

Kram från trädgårdsfegisen

tisdag 24 januari 2012

Vintervackert på distans

Så kom vintern till sist. Jag är ingen vintermänniska och blir inte ett dugg ledsen om jag slipper snö och kyla, men sedan jag blev mamma är det svårt att inte ryckas med av barnens glädje. Äntligen snö, hojtade dottern i helgen och rusade ut och försökte fånga de ynkliga flingor som kom ned. Inte mycket att bygga snögubbe av här i sydvästskåne dock...

Idag har solen strålat från en kall blå himmel och medan jag var på jobbet och längtade ut i den friska klara luften passade maken på att ta lite bilder åt mig medan liten febrig Tage som blivit genomförkyld sov middag. Härligt att ha en förstående man som förstod att jag satt och tänkte på trädgården där i min kontorsstol. De där trädgårdsdrömmarna är minst sagt livliga så här års, huvudet fullt av färgkombinationer, planteringsidéer och längtan till våren. Hur ska man kunna koncentrera sig på att jobba egentligen?

Så här vackert var det i min trädgård idag vid lunchtid. Synd bara att jag missade det... ;)

Ha en fortsatt bra vecka!







söndag 22 januari 2012

Drömmen om ett växthus...

...vill inte släppa taget. Och nu har jag ju en plats där det skulle kunna stå! Här i hörnan som bildats när vårt nya trapphus byggdes, precis där vår gamla yttertrapp stod förut. Lite svart färg på hussockeln bara så är här färdigt - och dags att förverkliga drömmen?


Något stort växthus kan det som ni ser inte bli tal om, men efter ihärdigt googlande på små varianter som kan stå mot en vägg har jag hittat dessa tre förslag:



EasyGrow från Covent Garden, pris ca 10 000 kr.

Foto Staafs Hobbyväxthus
Lean 28 från Staafs Hobbyväxthus, pris ca 3 700 kr.

Foto Lövångers Järn AB

Vitavia Ida 3300 från Lövångers Järn AB, pris inkl sockel som köps separat ca 6 200 kr.

Snyggast tycker jag att det översta är, som också går att få i fem olika färger. Men det är ju också väsentligt dyrare... Sedan är det visst en hel del annat att ta ställning till. Som att välja mellan glas och polykarbonat. Vilka är för- respektive nackdelar? Ja, förutom att glas lättare går sönder då.

Dörr på mitten eller dörr på långsidan? Och behöver man automatisk fönsteröppnare? Vill jag kunna sitta därinne eller inte? Hur mycket pengar är rimligt att lägga - tänk om jag tröttnar, gud förbjude? Och går det över huvud taget att lösa problemet med stupröret som går ner en bit in på väggen? Göra hål i plasten eller glaset och sedan täta med silikon? Maken hävdar i alla fall med bestämdhet att det ska gå att fixa, jag är mer undrande.

Som ni märker är frågorna många, och jag tar tacksamt emot tips från er bloggläsare. I skrivande stund är det ändå inte ekonomiskt möjligt att bara slå till, så jag har gott om tid att begrunda alla valmöjligheter. Och fortsätta drömma...

Annars har denna söndag bjudit på snöfall även här längst ner i söder, och marken blev vit för en mycket kort stund innan det smälte bort igen. Jag har varit ute och tittat till mina ömtåliga växter som just nu huserar i barnens lekstuga och där varierade tillståndet. Olivträdet mår finfint, rosmarinen och pelargonerna likaså. Även fikonet ser hyfsat piggt ut. Men min ambition om att försöka hålla liv i snötöreln får jag nog ge upp...

Har också fortsatt det långdragna arbetet med att befria trädgården från byggskräp. Allt synligt är borta nu, men dolt i leran som en gång var gräsmatta och i grusgångarna finns massor av skruvar, små plåtbitar, murbruk, puts och en och annan fimp. För att inte tala om alla små tussar av isolering som flugit omkring över precis hela vår tomt. En hel hink småskräp plockade barnen och jag idag, men det får vi nog ändå räkna med att upprepa några gånger till innan jag låter några små barnfötter springa barfota därute.

En liten inventering av dagsformen bland trädgårdens växter gjorde jag ju också, förstås. Här kommer mina små minipåskliljor.


Den första lilla röda rabarberknoppen har också tittat upp.


Annars var det ganska grått och trist och när det började snöa gick vi in och bakade semlor istället... inte dumt alls!


Hoppas att ni haft en skön söndag! Nu gäller det att dra ut på kvällen så långt det nånsin är möjligt...

Kram från


Pssst - förresten! Har ni upptäckt att man numera kan lägga in egna kommentarer på de kommentarer man får i sin blogg. Mycket smart och efterlängtad funktion, tycker jag. Testa ni med!

lördag 21 januari 2012

Ett alldeles underbart boktips




Ååååååh, vilken härlig trädgårdsbok jag läser just nu! Känner att jag bara måste tipsa om den, trots att jag inte ens läst ut den ännu. Claras trädgård av Clara Block Hane, utgiven på Bokförlaget DN 2003. Det är en annorlunda trädgårdsbok, nästan mer skönlitterär än faktabok även om varje kapitel avslutas med en faktaruta med konkreta och bra tips. Underrubriken på titeln är "En hängiven nybörjares succéer och misslyckanden" och författaren är verkligen av den hängivna sorten.


Vi får följa Clara och hennes man under deras första år som trädgårdsägare och med ett mycket träffsäkert, personligt och inte minst roligt sätt beskriver hon hur hennes romantiska drömmar inför husköpet då hon äntligen skulle få sin efterlängtade trädgård ställs mot en stundtals brutal verklighet i form av ett enormt biggaråträd med ett rotsystem som gör all form av grävande till ett rent helvete, den kompakta lerjorden och en djungelliknande växtlighet som kräver machete för att kunna tuktas.

Jag skrattar högt medan jag läser, igenkänningsmomenten är så många och hon beskriver alla oväntade situationer hon hamnar i så otroligt roligt. Ta bara dessa exempel:

Att ha en trädgård är som att vara ägare till ett hotell där alla gäster har udda vanor. En gäst vill ha en överdådig frukostbuffé, en annan föredrar en kopp svart kaffe och en cigarett. Några vill bli väckta tidigt om morgnarna, andra festar hela nätterna. Och inte nog med det - de har olika preferenser när det gäller rummen också. Dusch eller badkar, balkong eller utsikt, hård eller mjuk säng? Gästerna klagar och kräver att få byta, och hotellägaren springer som en galning i korridorerna för att göra alla nöjda. Kan han inte bara behandla alla gäster lika? Nej, det kan han inte för då kommer de sannerligen inte att trivas. Han måste bli expert på att avgöra vad varje gäst önskar sig redan vid incheckningen. Både vad det gäller utsikt, sängkomfort, badrum och frukostar. Samt förstås att avgöra vilken dygnsrytm de har och om de är lättstörda eller störande. Ju bättre hotellägaren blir på att placera varje gäst i rätt rum, desto mer kommer de att trivas och desto mindre besvär kommer de att förorsaka honom. Likadant är det med en trädgård.

Eller det här:

Det ska sägas direkt att november inte är den rakt igenom perfekta planteringsmånaden. Man tittar i almanackan och kommer överens om en dag då allting ska bli gjort, men just den dagen är det minusgrader och marken har frusit. Så bokar man en ny dag, men då regnar det. Helgerna går, vädret är aldrig på ens sida, och man blir alltmer desperat inför tanken på vintern och den ofrånkomliga tjälen. Ska allting dö eller kommer man vara tvungen att ta ledigt från jobbet för att få växterna i marken? Som om inte husköpet varit nog ansträngande för ekonomin... Till slut kommer en dag då man ryter åt sin man att "jag skiter i vad det är för väder, nu måste vi plantera och du ska följa med!" Och mannen sitter under hela bilresan och surar och påstår att det kommer att börja regna, fastän det är uppehåll. Bara en lätt dimma, och fördelaktigt nog ganska milt. Bästa tänkbara planteringsväder. 


När man är framme vid trädgården börjar det förstås regna ändå, först lite försiktigt och sedan allt ymnigare. Då kapitulerar man och erkänner att det är bara att åka hem igen. Men det hjälper inte, för då får ens make ett utbrott och skriker att "plantera dina djävla buskar nu". Och så står man där i det allt mer forsande regnet, gormar och skäller på varandra medan medan  man gräver i den tunga, våta leran och grannarna myser i sina varma kök. Så tittar de ut genom sina köksfönster och skakar på sina huvuden, samfällt konstaterande att den nya familjen verkligen är komplett galen. Det bästa med att plantera i regn är att det inte syns att man gråter. 

Och till sist det här fina lilla avsnittet, som är mitt i prick så här års:

När mörkret lagt sig och marken är frusen tror trädgårdsmästaren att den kan pusta ut, men det är en missuppfattning. Så här års måste man omedelbart bege sig till vardagsrummet för att liggandes i raklång position ägna sig åt det mödosamma soffarbetet. Som alltid plockas redskapen fram innan arbetet påbörjas. För bekvämlighet och uthållighet: Kuddar och en filt. För den engelska stämningen: En kopp te. Om orken tryter: kex eller inte alltför smuliga småkakor, en sandwich om dagen väntas bli lång. Och det gör den. Vid sidan om soffan en hög med det viktigaste - trädgårdsböckerna, företrädesvis engelska eller franska, helst om parker och slottsträdgårdar, gärna storslagna verk med många fotografier. Handböcker är framtagna endast som referenslitteratur. Det viktiga med soffarbetet är inte att lära sig hantverket, det praktiska. Praktisk kan man vara under säsongen, nu gäller att vara opraktisk. 

Alltså, jag bara älskar den här boken. Önskar att jag hade skrivit den själv! Skulle nästan kunna ha gjort det också, för när jag läser om alla Claras och hennes makes umbäranden, misstag och tilltagande desperation i kampen mot ogräs, förnumstiga grannar och biggaråsly med stammar som nått samma diameter som en cd-skiva så känner jag igen mig så oerhört väl. Jag och maken var precis lika entusiastiska den där dagen när vi äntligen hade fått nycklarna till huset och när vi kunde sätta igång med trädgårdsarbetet. Och vi har också gjort så många nybörjarmisstag och felköp. Ja, och även jag har gråtit över eländet emellanåt. Jag räknar mig fortfarande till nybörjarna, även om jag kan oändligt mycket mer nu än den där dagen för sju år sedan, och kanske är det därför jag gillar den här boken så otroligt mycket. För det är en bok av nybörjare för andra nybörjare, trösterik, uppmuntrande och samtidigt informativ. Och troligtvis lika underhållande att läsa för den som hör till de mer rutinerade trädgårdstokarna.

Så läs den! Enda kruxet kan väl vara att den kanske inte är så lätt att få tag på då den är nästan tio år gammal, men då rekommenderas en tur till närmsta bibliotek.

Själv ska jag nu gotta mig åt de sista kapitlen och försöka dra ut på läsandet så länge det bara går...

Godnatt på er!

Kram från

fredag 20 januari 2012

Blooming Friday - med en gnutta fantasi...

...skulle man kunna ha varit den kreativa person som kom på mossgraffitin! Nu var det tyvärr inte jag men en som gärna har mossan som uttrycksmedel är den brittiska formgivaren och illustratören Anna Garforth, som använder kända byggnader som plats för sin levande graffiti. Jag tycker hennes underbara alster och idéer är som gjorda för att illustrera  veckans fredagstema hos Katarina/Roses and stuff, Katarina som också lyft fram några härliga moss-konstverk dagen till ära. Fantasifullt så det förslår - titta och njut! Alla bilder är lånade från Anna Garforths hemsida.






Mossgraffiti har blivit ett etablerat begrepp och på Riksutställningars hemsida finns till och med recept på den perfekta mossporfärgen. Filmjölk ska också funka. Sen är det bara att vara stadig på hand och ha tålamod!


Receptet på "Mossporfärg"
Blanda följande i en mixer:

1 handfull mossa
5 dl kärnmjölk
5 dl vatten eller öl
1 tesked socker

Sedan är det bara till att låta kreativiteten flöda! 


Anna Garforth har även gjort en rad andra installationer med växter som alla präglas av ett uttalat miljötänk och ekotema.








Vackert, tänkvärt och poetiskt. Så skulle jag vilja beskriva hennes konst. Blir glad av att se hennes verk grönska mitt bland avgaser och betong och de visar också att trädgårdskonst inte behöver vara bara dekorativ utan kan ha ett viktigt budskap också. 

Titta nu in hos Katarina för en rejäl dos fantasi som en kickstart på helgen. En skön fredagskväll önskar jag er alla!

Kram från

torsdag 19 januari 2012

Är det så dags nu?


Så här det ut utanför mitt fönster ikväll. Mörkt, mörkt, mörkt och snöblandat regn som vräker ner. Det här är faktiskt så nära snöfall vi kommit här längst nere i söder den här vintern. Jag ska inte säga att jag på något sätt saknat snön, tvärtom. Hade hoppats att vi kanske skulle slippa helt och hållet och liksom snabbspola förbi alltsammans. Suck... Men okej, snö i januari är kanske inget att gnälla över. Fast ändå är det just det jag gör!

Sådana här kvällar är det guld värt att ha ett jobb som jag. Att kunna låna hem alla möjliga och omöjliga trädgårdsböcker, se om de är nåt, bläddra lite förstrött och är det inget som fastnar är det bara att lämna tillbaka. Just ikväll tänkte jag gosa ner mig i sängen, ignorera slasket utanför och ägna mig åt det här praktverket istället.


Stor, tung och maffig är den, denna bok. Precis en sån som jag troligtvis aldrig hade köpt själv men som är så njutbar att bara bläddra i. Bilderböcker för vuxna, som gjorda för att drömma sig bort från regn och rusk.

Tusen tack fina ni för er hjälp i vallmo-jakten! Två minuter tog det, så hade ni löst min gåta. Vilka hobby-specialister det finns därute! Och som om det inte vore nog kommer dessutom snälla Helena skicka frön så jag kan så alldeles egna ljuvliga lila opium-vallmor. Jag blir så glad för att du delar med dig! Tittar in hos Helena och hennes charmiga boxer-kille Sigge gör du här. Kul också att läsa om era tips för en lyckad sådd. Jag läser och lär!

Jag vill också tacka I love fruktsallad för den fina awarden. Så kul att du har hittat hit och att du gillar det du läser! Jag har fått awarden en gång tidigare och tyckte det var jättesvårt att välja ut fem bloggar bland alla fina jag läser att skicka vidare till. Därför kommer jag att avstå från det den här gången, och ger den istället till alla mina läsare som ger mig så mycket positiv feedback. Tack alla!
Ha en fortsatt fin kväll, sov så gott och när ni vaknar är det fredag, tjoho!

Kram från





tisdag 17 januari 2012

Efterlysning: Mystisk vallmo sökes!

Jag tänkte att jag skulle så vallmo till sommaren, de ska ju vara lättodlade och är så vackra. Jag bläddrar runt i frökatalogerna men märker att jag har svårt att koncentrera mig. För i mitt minne spökar den där överjordiskt vackra lila vallmon som jag såg i Ronneby i somras. I den vackra rabatten utanför mysiga Café Mandeltårtan växte denna skönhet, alldeles ensam bland alla de andra blommorna.


Jag skrev till och med till den trädgårdsdesigner som anlagt rabatten för att få reda på dess namn, men tyvärr visade det sig vara en blomma som frösått sig själv och som egentligen inte ingick i den vackra kompositionen. Så nu vädjar jag till mina kunniga bloggläsare - är det någon som vet vad denna mystiska fripassagerare till vallmo kan heta? Hoppas så på er erfarenhet och klokskap i detta ärende! En fråga till som jag passar på att ställa som den nybörjare på frösådd jag är - vilka miniväxthus eller planteringskärl använder ni och varför?

Tack förresten för alla glada tillrop om min månadsbild, sånt gör en ju peppad att fortsätta! Tycker själv det ska bli kul att se hur utsikten från sovrumsfönstret förändras, för vyn därifrån är ju ny för mig också som sovit åt norrsidan förut.

För övrigt är det lite segt så här i januari tycker jag. Njuter så av den svaga fågelsången och den ljusnande himlen när jag cyklar till jobbet på morgnarna, men för min del fick det gärna gå ännu lite fortare...

Med hopp om snar helg!

söndag 15 januari 2012

Månadsbild januari

Inspirerad av Pilgrim med fina bloggen Bland rosor och bladlöss tänkte jag ta årets första månad som startpunkt för att börja med månadsbilder över min trädgård. Pilgrim satte igång igår och idag är det min tur! Så här ser min trädgård ut just nu, bilden är tagen från vårt nya sovrumsfönster på andra våningen.


























Här ser man tydligt vad månader av byggande kan ställa till med, det är ju inte mycket kvar av gräsmattan. Till höger i bild ser man hur jag börjat ta bort rabattkanten. Hela denna västra del av trädgården ska omvandlas till en ny stor rabatt i vår. Man kan också se att vi börjat anlägga en rund form på gräsmattan, som ska fortsätta hela vägen runt är det tänkt. Bredvid fågelbogranen ser man den stenkantade för detta dammen där jag skapat något stenparti-liknande. Är inte riktigt nöjd med det och har funderingar på att ta bort hela rasket. Får se vad som händer när säsongen drar igång! ;) Längst ner i söder ser man den senast tillkomna delen av staketet och ni som följde bloggen i höstas var ju med när det byggdes och målades som värst där nere. Där hoppas jag också att häggmispelhäcken vi satte förra våren snart ska börja växa på höjden så det blir lite mer ombonat.

Annars pågår bygget fortfarande men nu utomhus. I dagarna ska våra nya hängrännor anslutas till dagvattensystemet och därmed ser det ut så här runt huset.



Ingen jätterolig syn, men jämfört med hur det var när det var som värst inne är detta marginellt jobbigt... Skönt också att de gör detta nu och inte när vårsäsongen är igång som värst. Det är förresten precis där den övre bildens grävhål är jag drömmer om att ha ett litet växthus...

Söndagen har också bjudit på en kylslagen promenad. De kallare temperaturerna hindrar dock inte de små vårblommorna, de blommar envist vidare i kylan. Heja dem!



Tyvärr är inte de två sista bilderna från min egen trädgård, utan från min kusins precis i närheten. Inte ett dugg mindre underbart för det dock! :)

Känner mig trött och seg i eftermiddag och känner mig inte det minsta upplagd för måndag imorgon. Kan man få gå i ide några veckor tro? Hoppas att ni läsare är lite piggare och att ni får en bra avslutning på helgen.

Kram på er från
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...