söndag 2 december 2012

Hej mitt vinterland!

Igår kväll låg jag och storasyster och pratade en stund innan hon somnade. Hon hade många funderingar kring det här med årstider, månader och när det egentligen är vinter. Och vad som egentligen är jul och vad som är advent. December är den första vintermånaden, förklarade mamman så pedagogiskt hon kunde. Då kommer snön, sa dottern bestämt. Nja, nu är det ju inte riktigt så enkelt, sa jag. Man kan aldrig riktigt veta säkert när snön ska komma, eller hur mycket det blir. En del vintrar kommer det ingen snö alls och ibland blir det hur mycket som helst. Mamma, imorgon ska jag åka pulka, sa hon tvärsäkert, vände sig om och somnade. End of discussion.

Kanske är mitt barn synskt, för bara några timmar senare började snön att falla även över Skåne. Vita flingor som virvlade i skenet från gatlyktan och jag fylldes av en sån där härligt barnslig julkänsla, som bara växte i morse när det såg ut så här när vi tittade ut. Jag sa ju att det skulle bli snö, konstaterade dottern lugnt medan lillebror var väsentligt mer uppspelt.

Medan resten av familjen ivrigt letade fram overallerna i källaren smög jag mig som så många gånger förr ut i trädgården för att stjäla mig en liten stunds ensamhet. Och så ville jag fånga alla de små snöstilleben som bildats överallt innan pulkorna och snöbollarna skulle ta över.

 Så tyst och så stilla ligger den där under sitt nya täcke, min trädgård.


Koltrasten gjorde mig sällskap en stund, min trofasta lilla trädgårdsvän, och flög sina lovar runt äpplena som ännu sitter kvar i toppen av trädet.

Så vackert det är med trädgårdsbelysning som skymtar genom snön. Mer adventsstämning än så här kan det väl knappast bli? Längtar redan tills ikväll då de små lamporna ska lysa så där inbäddat mysigt i mörkret.


Lavendeln, som blommat oförtrutet genom hela november, var dock mest förvånad idag - vad är nu detta? Sist av alla måste den inse att slaget om sommaren sedan länge är förlorat.

Syrenen däremot ligger istället långt före och planerar redan för nästa vår. Knopparna är så vackra med sina fluffiga små snömössor, eller hur?

Solhatten likaså. Så glad jag är att jag planterade så många, nu står de där som en liten vitpudrig skog och är så fina med sina fröställningar mot snön.

Någonstans där var det slut på friden. Precis som det ska vara när den första snön har kommit: Glada rop, blöta vantar och ljudet av pulkor som stretar fram i tunna snölager. Snöskyffeln letas fram från förrådets innersta mörker. Hög tid att ta in vattenslangen... Och barnens glädje som smittar av sig på alla som passerar vår hörntomt. Hurra, nu är det vinter!

Nu är vi inne igen, kläderna torkar i hallen, barnen äter clementin och ser på Bamse och jag tuggar på en lussekatt medan jag bloggar. Värmeljusen brinner och jag lyssnar om och om igen på det som jag redan vet kommer att bli den här julens favoritskiva, Tinsel and Lights med Tracey Thorn. Njuter av varje minut av söndagslugnet efter en minst sagt hektisk vecka. November bara rusade förbi, men nu räknar vi ner mot julen som väntar därframme och den välförtjänta vila den för med sig. Och jag ska frossa i allt det där mysiga som adventstiden för med sig, julblommor, ljus och lite extra omtanke om dem jag bryr mig mest om.

En underbar första advent önskar jag er alla!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...