torsdag 22 november 2012

Sent i november



Jag läser vanligtvis inte om böcker, och är inte heller så mycket för att titta på filmer fler än en gång. Det finns ju så många böcker, men så lite tid. Men det finns ett undantag. Varje år vid den här tiden tar jag fram Tove Janssons Sent i november, och njuter av berättelsen om hur Filifjonkan, Hemulen och flera andra välkända invånare i Mumindalen under sen höst söker sig till Muminhuset  för att få lite värme och umgänge. Men Muminfamiljen är inte hemma, de är oförklarligt försvunna och besökarna tvingas ta hand om sig själva och sina egna problem. Det är en fantastisk historia, som alla Tove Janssons böcker. Lågmäld, finstämd, vemodig och den perfekta läsningen när novemberdimman sveper in...

Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet. 

Ja, jag älskar den här boken. Den är ren läsnjutning för mig, och jag hoppas att någon av mina läsare som ännu inte läst den tar den till sitt hjärta någon mörk och kulen kväll framöver...



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...