söndag 18 november 2012

"Den här dagen är så grå att jag tror jag ställer in den"

Så twittrade Jonas Gardell i morse, och ja, det är ungefär så det känns. Grått, dimmigt och blött därute, men härinne är det som tur är varmt. Vi spelar tv-spel, lyssnar på sköna söndagslåtar och steker pannkakor. Mer november än så här blir det nog inte. Men ärligt talat: kanske inte mysigare heller?

Jag smyger ut i det gråa regnet med min kamera, medan ungarna spelar bowling med sin far på vardagsrumsmattan. Mina plättar i luften som stått ute hela sommaren är fortfarande grön och grann.


Klematisen i hörnan på trädäcket är så här fin just nu. Hallonröda bladskaft och blekgula löv. Och så den ensamma rufsiga fröställningen som kronan på verket. Vackert och vemodigt.


Medan resten av trädgården går till vila i vissnande högar står mitt nyplanterade körsbärsträd där och bara glänser. Jag börjar få en föraning om hur vacker stammen kommer att stå där mot snön som kanske kommer.




Det vissnar, det skrumpnar, det stannar av. November är som en grå filt som lägger sig över allting. De här mörka veckorna innan adventsljusen ska lysa upp tillvaron igen har jag alltid tyckt varit så sega. De gör inget gott med oss människor heller, tycker jag. Många är lite surare, lite tröttare, lite förkyldare (heter det så?) och ett misslynt muttrande brer ut sig i personalmatsalar och mötesrum. Kanske skulle vi behöva gå i ide allesammans?



Vad är då boten mot hösttrötthet, gnäll och höstvirusattacker? Samma som alltid: Kärlek, värme, kramar, brasor, vänskap, sömn... och massor av värmeljus och feel good-filmer. Att omge sig med människor som ger istället för att ta energi, att ta hand om sig själv och att kunna se framåt.


Och att vila i vetskapen att våren kommer. Här i Tages trädgård gör den sig faktiskt redan påmind. Den första lilla blomman på hybridkejsarolvonet har redan slagit ut, nästan exakt samtidigt som det sista lövet föll av grenen som den sitter på. Ett litet mirakel varje gång det händer.

Jag inser att mina inlägg kanske inte är av den roligaste sorten just nu. Det känns som jag skriver samma sak om och om igen. Men för mig är november just nu en lång rad av likadana dagar, och dessutom är det uppförsbacke och motvind i saker som rör livet utanför bloggen. Men jag gnetar på, glad för den ventil som bloggen är och de fina människor som läser den. Snart kommer andra tongångar förhoppningsvis att ljuda. Hybridkejsarolvonets första blomma tror jag är ett tecken...

Nej, nu fortsätter vi njuta av söndagen, mina vänner. Jag lyssnar på den här låten om världens coolaste stad och tänker på Åsa som är där just nu. För henne är november äventyr!

Och till sist låter jag Jonas Gardell fortsätta lysa upp i gråheten. Titta och njut av detta samtal från Kulturhuset i Stockholm igår kväll. "Det är genom ens brister man kan bli älskad, det är genom sprickor som omvärlden kan sippra in". Så tänkvärt, så rörande, så roligt, så bra!



9 kommentarer:

  1. Inlägg som detta gör en bara så varm och glad! Tack å tack :). KRAM

    SvaraRadera
  2. WOW! Blommar hybridkejsarolvonet redan? Jaha, då var det klippt igen, en sådan måste jag ju ha!!! Hur är det med doft?
    Visserligen är det lite grått nu, men en del höstfärger finns ju faktiskt kvar så jag tycker det är ganska OK. Åtminstone lite OK...
    Ha det bra och tänk på våren!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, det här är busken som har allt. Den doftar alldeles underbart! Klart du ska ha en, och sätt den gärna på ett ställe där du ofta passerar nära. Min står precis vid grinden, och det är underbart att känna doften även mörka vinterdagar då man bara hastar förbi på väg in i värmen. Kram på dig!

      Radera
  3. Sååå, vemodigt vackra bilder! Jag som odlar i zon 4 visste inte ens att plättarna kunde trivas utomhus och hybridkejsarolvon kan man ju bara drömma om.
    Gillar verkligen din planlösning över trädgården och kul att se bilderna hur den vuxit fram.

    Ha en fin söndagskväll
    /Anette www.bohemchickort.se

    SvaraRadera
  4. Visst är det vackert även i november! Kram V

    SvaraRadera
  5. Är det redan söndag? frågade sambon i morse vi frukosten. Och snart är även denna helgen förbi och fort gick det. Jag gillar dina inlägg, kanske för att jag känner ungefär likadant. Jag är tacksam över att jag kan jobba 75% det lättar upp det hela.
    Fina bilder! Jag har inte varit ute i trädgården på några dagar.
    Ha det gott Hanna. Tack för fina kommentar hos mig.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  6. Fint som vanligt och det ar ju de sma sakerna man far uppskatta nar saker och ting kanns lite novembergratt...som morkrosa potatis ;-)

    Stor kram

    SvaraRadera
  7. Hej fina du! Sitter just nu fast pa flygplatsen i paris efter strul med transfer till planet till kopenhamn. Vi blev ombokade men kommer inte hem forran sent ikvall. Segt och trakig abslutning pa en toppenresa. Hoppas du har kryat pa dig.
    Hors snart\Kram

    SvaraRadera
  8. För min del tycker jag mest att det är mysigt med ruggiga grå dagar men visst känner jag mig trött av lite dagsljusbrist. Idag kom jag hem medan det var ljust och det är ovanligt. Eftersom jag var i ROm i helgen som gick så kändes det som att jag inte sett min trädgård i dagsljus på evigheter. Det kändes verkligen så.

    Mysigt höstiga bilder du har.

    Det enda som oroar mig lite nu i november är att jag inte känner någon jullängtan alls nästan. Jag som älskar julen!? Kanske kommer när jag börjar kolla lampor i stjärnor och ljusstakar.

    Kramar

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar, det uppskattas må du tro! /Hanna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...