onsdag 17 oktober 2012

Guldstunder

Tage är förkyld. Hostar på nätterna och näsan rinner. Det är tufft att orka en hel dag på dagis då, så det har blivit ett par dagar hemma. Och idag var det min tur. En hel dag, bara vi två. Vad skulle vi hitta på?

Jo, vi pusslade. Och pusslade. Just nu är det ett Disney-pussel vi köpte på loppis för ett par veckor sedan som är favoriten. Det fattas en bit, så det är ett 99-bitars. Men det gör inget, för alla favoritfigurerna är ju med. Tage pusslade Musse Pigg och jag pusslade Askungen och Ariel och Odjuret.

När Tage får välja, och det får man när man är lite krasslig, äter han helst köttbullar. Ja, han skulle  nog utan vidare kunna livnära sig endast på köttbullar om han fick. För de är ju så goda och runda. Och så ska det vara "kappos" till. Så det var ingen tvekan om vad det skulle bli till lunch.

Vi sov tuppis ihop, en lång stund. Så härligt att få ligga där och känna hans lilla huvud bli allt tyngre mot min arm samtidigt som mina egna ögon blev allt svårare att hålla öppna. En helt vanlig vab-dag en halvtrist dag i oktober som blev den allra finaste på länge.

Sedan gick vi ut och handlade lite. Mjölk och bröd och potatis. Och kanelbullar. Fikade i soffan, tittade lite på film. Bullsmulor och klibbiga små fingrar.



På väg till dagis för att hämta storasyster tog vi med oss kameran. Den stora björken i grannens trädgård är nu helt gyllengul och löven föll som guldpengar över oss. Och på en trädstam växte den mjukaste mossa, skön att klappa.


Spring i benen trots hostan. Skönt att han mår bättre. Den fina stenen måste du ta en bild på, mamma. Såklart jag gör!



På förskolan flammar lönnlöven i sprakande höstfärger. Några hade fått följa med in och hamnat på fönsterrutorna. Det går ju inte att låta bli, de är ju så fina.

Annars verkar det inte fel att hamna i den fina komposten heller... om man är ett löv, vill säga.


På vägen hem går vi långsamt, för Tages hostas skull men mest för att hinna titta på alla fina färger. Storasyster fyller sin cykelhjälm med de gulaste gula, men tappar ut dem igen när skutten blir lite för höga. Ingen fara, vi plockar nya imorgon.

För just nu är vägen till dagis full med guld. Och det är guld att få trycka på paus för en dag, låta hostan klinga av och bara vara riktigt nära varandra. Jag sparar den här dagen i minnet, glad för att vi fick den, lillebror och jag.

8 kommentarer:

  1. Jobbigt att vara sjuk, men vilken mysig dag ni fick.
    Hoppas lillkillen kryar på sig snabbt.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Så gott att få mysa en hel dag.
    Fast det är ju inte så mysigt med hostan förståss.
    Kram Hanna och krya på dig Tage.

    SvaraRadera
  3. Det blev ju en ganska skön dag trots hosta. Är barnen bara lite lagom sjuka kan det var rätt mysigt att vara hemma tillsammnans (nu pratar vi inte kräksjuka och andra vidrigheter). Jag har också kurerat mig och haft en skön dag under filten i soffan. Virkat och lyssnat på en hel massa sommarpratare.
    Kram och krya!
    Åsa

    SvaraRadera
  4. Vad fint du skriver om er dag! Så klok dessutom att vara hemma både för er skull och för att inte smittas. //M

    SvaraRadera
  5. Jag tror det är så viktigt att dra i handbromsen och ta det lugnt en dag eller två. Både för stor och liten :-)
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  6. Vad mysigt det ändå kan vara med "halvkrasslighet", och du beskriver det så härligt. Man får ta till vara alla stunder av mys, gos och samvaro! Krya nu :). KRAM Marie

    SvaraRadera
  7. Åh, vilken härligt mysig höstdag ni haft! En riktig GULDdag!

    Kram Tamara

    SvaraRadera
  8. Låter underbart i mina öron. Ja, inte hostan så klart men för övrigt. Med en 18-åring som landade i Kina i natt och en 16-åring som helst sitter vid datorn är det inte utan att jag ibland kan sakna en sådan hemmadag. Det är säkert både elakt och fel och allt annat men så är det för mig. Det är helt underbar att ha stora barn men ibland saknar jag den där tiden som var när vi pusslade, tog dagen som den kom, fikade, tog dagen som den kom...Jag hade mycket tid hemma med barnen när de var små eftersom jag bara jobbade halvtid då. SÅ glad jag är för det!
    Jaja, det går väl förhoppningsvis fort till dottern kommer hem igen (2,5 vecka). DÅ kanske jag inte känner mig så sentimental längre.

    Kram

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar, det uppskattas må du tro! /Hanna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...