onsdag 17 oktober 2012

Guldstunder

Tage är förkyld. Hostar på nätterna och näsan rinner. Det är tufft att orka en hel dag på dagis då, så det har blivit ett par dagar hemma. Och idag var det min tur. En hel dag, bara vi två. Vad skulle vi hitta på?

Jo, vi pusslade. Och pusslade. Just nu är det ett Disney-pussel vi köpte på loppis för ett par veckor sedan som är favoriten. Det fattas en bit, så det är ett 99-bitars. Men det gör inget, för alla favoritfigurerna är ju med. Tage pusslade Musse Pigg och jag pusslade Askungen och Ariel och Odjuret.

När Tage får välja, och det får man när man är lite krasslig, äter han helst köttbullar. Ja, han skulle  nog utan vidare kunna livnära sig endast på köttbullar om han fick. För de är ju så goda och runda. Och så ska det vara "kappos" till. Så det var ingen tvekan om vad det skulle bli till lunch.

Vi sov tuppis ihop, en lång stund. Så härligt att få ligga där och känna hans lilla huvud bli allt tyngre mot min arm samtidigt som mina egna ögon blev allt svårare att hålla öppna. En helt vanlig vab-dag en halvtrist dag i oktober som blev den allra finaste på länge.

Sedan gick vi ut och handlade lite. Mjölk och bröd och potatis. Och kanelbullar. Fikade i soffan, tittade lite på film. Bullsmulor och klibbiga små fingrar.



På väg till dagis för att hämta storasyster tog vi med oss kameran. Den stora björken i grannens trädgård är nu helt gyllengul och löven föll som guldpengar över oss. Och på en trädstam växte den mjukaste mossa, skön att klappa.


Spring i benen trots hostan. Skönt att han mår bättre. Den fina stenen måste du ta en bild på, mamma. Såklart jag gör!



På förskolan flammar lönnlöven i sprakande höstfärger. Några hade fått följa med in och hamnat på fönsterrutorna. Det går ju inte att låta bli, de är ju så fina.

Annars verkar det inte fel att hamna i den fina komposten heller... om man är ett löv, vill säga.


På vägen hem går vi långsamt, för Tages hostas skull men mest för att hinna titta på alla fina färger. Storasyster fyller sin cykelhjälm med de gulaste gula, men tappar ut dem igen när skutten blir lite för höga. Ingen fara, vi plockar nya imorgon.

För just nu är vägen till dagis full med guld. Och det är guld att få trycka på paus för en dag, låta hostan klinga av och bara vara riktigt nära varandra. Jag sparar den här dagen i minnet, glad för att vi fick den, lillebror och jag.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...