lördag 1 september 2012

Trädgårdseffekten

För några veckor sedan skrev Anna ett klokt inlägg på sin blogg, som hon kallade "Positiva klubben". Hennes ord stannade kvar hos mig, kanske för att det stack ut lite från det som Anna vanligtvis brukar skriva. Ja, det är ju en trädgårdsblogg precis som den här och då handlar det oftast om trädgård. Men den här gången skrev hon om att ibland när livet tar sina kringelikrokar är det trots allt frestande att skriva om annat än trädgård på bloggen. När det kör ihop sig rejält, när man känner sig lurad och sviken och ledsen och arg, då skulle det vara skönt att skriva av sig riktigt ordentligt.



Ett sådant tillfälle är det nu. Det kliar i fingrarna och det hade kunnat bli ett inlägg fullt med utropstecken och troligen en och annan svordom och versal. Det skulle handla om hur svårt det kan vara att hålla fast vid det som är rätt när det finns så mycket falskt runtomkring, men hur viktigt det samtidigt är att stå kvar när det blåser som värst. Ja, ungefär så skulle det skrivas. Med hårda tangentbordstryck.

Men jag låter bli. Dels för att jag ju inte riktigt vet vem som läser detta. Men mest för att jag inte vill vara likadan. Jag vill verkligen försöka att inte vara oärlig och falsk, att inte spela spel och inte sprida illasinnade rykten. Min ambition är försöka att göra sådana val i livet att jag slipper såra andra och det tänker jag fortsätta med. Samt våga säga ifrån när det är alldeles åt skogen fel. Men som sagt, nu låter jag bli. Ut och vattna tomaterna i växthuset istället, klippa gräs, plocka några plommon. Klappa katten och bjuda några goda grannar på fika. Snart kommer det att kännas bättre.


För i trädgården finns ingen som dömer och ingen som kritiserar. Inga deadlines och ingen stress.

Efter bara en liten stund kommer den så, trädgårdseffekten. Pulsen går ner, blicken börjar vandra över allt det vackra och det blir lugnt där inuti. Kanske en liten vissel-trudelutt också rentav. Tänk att det funkar nästan varenda gång!

Det är dagar som denna jag känner den största tacksamheten gentemot min trädgård. Den ger oss grönsaker och frukt, blomsterglädje och vårlökslycka. Skugga och sol. Och så kan den trösta när det behövs, och ge energi när det är det som saknas. Vilken lycklig en jag är ändå som har den.

Dessutom har jag mina bloggläsare som alltid är trevliga. I trädgårdsbloggvärlden råder verkligen en god stämning, det delas ut komplimanger och hejarop och det är bara så positivt. Så tack för att ni finns, sådana här dagar betyder ni extra mycket. Dahliorna är till er!




Och där bakom molnen finns det något bättre. Som i den här suveräna låten.

Ha en fortsatt bra helg och tack för att ni finns därute.

 

15 kommentarer:

  1. Vilket fint inlägg! Förstår precis och har nog känt samma sak själv ibland....vi kan skatta oss lyckliga vi trädgårdsälskare!

    Hoppas du får en fin fortsättning på helgen!

    SvaraRadera
  2. Du är så klok och underbar! Det är ju precis så som du skriver. I mitt jobb skulle jag nog bli tokig om jag inte hade trädgården som kan få mig att varva ner och tänka på något annat. Som ger mig tydlig feedback på vad som funkar och det som inte funkar.
    Ha en härlig lördagkväll!
    Många kramar Hélena

    SvaraRadera
  3. VAD jag håller med dig!!!!!!!!! Underbart inlägg :). Ha det riktigt fint! KRAM Marie

    SvaraRadera
  4. Men du - kraaaaaaaam :-)
    Vi kan skatta oss väldigt lyckliga vi. På många, många sätt.
    Åsa

    SvaraRadera
  5. Hej kära Hanna. Tur att vi har våra trädgårdar att söka skydd och harmoni i när det stormar där ute. Jag känner ofta att jag kokar av ilska över de saker du nämner, då är trädgården den bästa platsen att varav ner på. Jag hoppas det löser sig till det bästa för dig.
    Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  6. Hej tjejen,
    Tack för ditt inlägg och tack för att jag inte är den ende som känner såhär ibland. Även om jag inte ville att du eller någon skulle ha det som jag, just då. Du gör alldeles rätt, trädgården och andra tankar samt våra bloggar med massor av trevlig bloggvänner. Många ♥♥♥♥♥♥♥♥ till dig.

    Stor kram till dig/ anna

    SvaraRadera
  7. Klokt.
    Så där känner nog dom flesta ibland och när det händer mig försöker jag tänka att dom som varit dumma vet inte ens om det och det är bara jag som mår dåligt, så då struntar jag i det, eller jag försöker glömma det och så gör jag som du, jag går ut. Det hjälper nästan alltid. Jag pratar lite med mig själv och med blommorna och katterna och hunden och så krymper det stygga till det som det är värt, ingenting......
    Men sen är det ju dom gångerna man blir rejält trampad på tårna, då får man nog säga ifrån lite försiktigt. Eller inte alls försiktigt, jag blir tvärarg, antingen tiger jag eller så hörs jag!!!
    Men trädgården den är bra den!
    Agneta kramar

    SvaraRadera
  8. Trädgården är en fantastisk plats. En plats att stressa av i, att leka, att odla, att tänka, att tanka energi. Ut och njut!

    Kram

    SvaraRadera
  9. Ja, du det kan kännas rejält ibland. Numera tror jag att jag lärt mig att hantera det hyfsat men så är jag ju lite äldre än du är. Att se det som händer "från den andres sida" , lätt är det inte men man kan finna en öppning kanske....och under tiden har vi ju våra knep som naturen,älsklingsmusik, en nära vän osv att vända oss till.....jag har på min blogg en bra ordspråk idag som jag tycker är tänkvärt. //M

    SvaraRadera
  10. Jag håller fullständigt med. Min trädgård är nästan lite terapeutisk för mig , om du förstår vad jag menar. I trädgården försvinner allt det jobbiga, man bara "är". Jag är så glad att jag har en egen täppa där jag kan finna ro. Om fler hade det så kanske världen hade varit lite bättre :)
    Ha en skön dag!
    / Sylvia

    SvaraRadera
  11. Klocka tankar där. Förhoppningsvis rann lite av din "ilska" ut genom tangentbordet. Det är bra att ryta till ibland! För sitt eget välmående om inte annat.

    Trädgården är och kommer alltid att vara den bästa egenterapin. Här hämtas kraft, mod och energi. Dessutom är den (nästan) gratis och öppet dygnet runt! Säger jag vars sambo är psykolog ;) Men till mig är han ju sambo, inte psykolog...

    Hoppas du känner dig bättre idag iaf! Tack också för att du och din fina blogg finns för alla oss läsare!

    Kram Tamara

    SvaraRadera
  12. Jobbigt med konflikter, det tar så mycket onödig energi!! Hoppas det löser sig snart...

    Kramar

    SvaraRadera
  13. Önskar just nu att vi bodde riktigt nära varandra. Vi skulle kunna prata en del tror jag. Ibland är det skönt att få prata av sig om livet/personer med någon som är helt neutral, som inte känner någon man själv känner. Vissa skriver om det andra inte men jag tror nog att många känner som du då och då.
    Jag tänker att jag vill vara en vänlig människa som inte sårar och inte ljuger. Men jag vill också vara vänlig och ärlig mot mig själv och då krockar det ibland tycker jag. Ibland blir jag så frustrerad och tänker att varför är det bara jag som ska vara så flexibel, trevlig, förstående, proffsig... när andra tycks kunna köra sitt eget race och vara hur otrevliga som helst.

    Att blogga är härligt för det känns som att jag "möter" så många trevliga mäniskor och trädgråden är en underbar inspirationskälla och energikälla.

    Många kramar!

    SvaraRadera
  14. Det där med att räkna till tio innan man ger utlopp för sin ilska är inte så dumt men trädgårdsvistelse är defenitivt ett strå vassare.....
    Kramar :)

    SvaraRadera
  15. Tack själv fina du för att du alltid sprider sådan inspiration omkring dig. Men vet du! Det måste få vara ok att explodera lite grann ibland också... Annars går man söder tror jag. Du får gå loss med en slägga eller nåt för att bli av med lite agg och sen hoppas jag att det löser sig illa kvickt!
    Massa kramar!

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar, det uppskattas må du tro! /Hanna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...