torsdag 6 september 2012

Jag är en sån som hämtar kraft i ensamhet

Nu är kärleksörtens månad. Den blommar på och har sin bästa tid just nu när mörkret börjar falla tidigare om kvällarna. Mina 'Matrona' lyser så fint i skymningen där vid granen. Kärleksört... det måste varit någon som tyckte väldigt mycket om den som gav den sitt fina namn. Och vem kan stå emot en kärlek som denna? Inte jag i alla fall.  



Jag tar som vanligt ett varv i trädgården efter jobbet. Solen är fortfarande varm, och fötterna ännu bara. Humlorna surrar och elefantgräset rasslar. Och jag tänker på hur otroligt bra jag trivs med att bara gå omkring här. Hur enormt osugen jag är på att träffa andra människor just då och där i min lilla stund. Det är under min dagliga trädgårdsrunda som jag tänker det bästa tankarna, samlar kraft och mod och njuter av att få vara helt mig själv.

Hösthallonen tynger grenarna, och smaken fyller min mun. I tankarna återvänder jag till en jätteintressant artikelserie på SvD:s Idagsida som de senaste veckorna tagit upp det här med att vara introvert. Ett sätt att ta reda på om man är en extrovert eller introvert typ kan vara att fundera på när man känner sig som mest levande. Och med tanke på den text jag just skrivit här ovan är det nog inte så svårt att räkna ut att jag är den mer introverta typen. Eller?

Att vara introvert betyder inte, som jag trodde förut, att man inte gillar att träffa folk eller att man måste vara tystlåten och blyg. Tvärtom, men det som däremot är utmärkande är just behovet att dra sig undan bruset med jämna mellanrum för att fylla på energiförråden. När jag var yngre var det jobbigt ibland, jag kände mig konstig när jag hellre drog mig hemåt med en bok än att hänga med på after work och annat efter en hektisk dag i skolan eller på jobbet. Men så lärde jag mig att det ena inte behöver utesluta det andra. Det får bara inte bli för mycket brus under lång tid. Då får jag tvärnog och måste hem till tystnaden. Artiklarna har känts väldigt bekräftande att läsa och det är roligt att se andra som sätta ord på sådant som jag trodde att bara jag höll på med.

I hammocken har kissen sitt tillhåll. Hon är verkligen den introverta sorten... Det gungar till lite svagt när hon byter ställning, en liten ryckning i ett morrhår och sedan sover hon igen. Hon bryr sig bara om mig när hon känner för det, men just nu är min närvaro henne fullständigt likgiltig. Det verkar rätt skönt att vara katt. Mjukt och varmt i tjocka pälsen, inte beroende av någon och med sin egen helt egna väg att vandra. Ensam och stolt. Och gosig exakt bara när man känner för det.

Jag går vidare, går mitt lilla varv runt. Känner hur ännu dagens jäkt och krav rinner av mig. Allt babbel rensas ur huvudet och marken ligger fast och trygg under fötterna. Här i trädgården är jag bara jag, hit når inget av allt det där andra.

Nu ska introverta jag grotta ner mig i sängen med Victoria Skoglunds vackra bok om Zetas trädgård. Imorgon väntar bruset igen, men då är jag fulltankad och redo att möta det.

Godnatt på er!

17 kommentarer:

  1. Jag är också introvert och skulle jag säga det till mina vänner skulle de skratta och säga att nej, så är det inte. Men jo, när det kommer till att fylla på behöver jag gå in i mig själv. Bara vara!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Så sant så sant, jag läste alla artiklarna som du länkat till. Exakt så har jag det med, känner igen mig i mångt och mycket. En balansgång... inte alla accepterar detta att man föredrar att vara själv framför ett umgänge utan substans - släktkalas är inte roliga, inte stora fester heller. Inget blir ju sagt! Trots att alla babblar. DÅ är det skönt att ha sin tysta, lugna och underbaraste vän TRÄDGÅRDEN att umgås med.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Det där var väldigt intressant, och jag känner igen mig själv väldigt mycket. Det är lite synd att det uppfattas som att man är osocial när man egentligen är social, bara på ett annat sätt.

    SvaraRadera
  4. En introverting till här :-) Fick det konstaterat under en fortbildning för si så där 15 år sedan när jag fortfarande jobbade som lärare. Gift med en extroverting hihi..... Att hämta kraft i sin ensamhet eller att göra saker själv, betyder inte att man är ensam, men att man inte har samma behov av att hela tiden omge sig med människor och sådana intryck. Då är trädgården outstanding. När man känner så....

    Kram
    Charlotte

    SvaraRadera
  5. Låter sunt att få tid för sig själv för att hämta nya krafter. Här är en till av samma sort... ;-) Och bor man dessutom på landet, så landar man i lugnet varje dag.

    Septemberhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera

  6. Intressant ! Själv tillhör jag de introverta och är nöjd med det.
    Uppskattar ensamheten men tar mig i hampan och gör saker tillsammans med andra och tycker att det är roligt och stimulerande men alltid glad att
    få komma hem igen. Är särbo och det är det som funkar bäst.
    Tycker att du tar väldigt fina foton.
    Lycka till med allt, Karin

    SvaraRadera
  7. Intressant inlägg och tack för länkarna. Jag är nog introvert till övervägande del tror jag. Nu när jag inte jobbar är jag mycket för mig själv men inte "ensam". Har ofta funderat på om min man skulle klara min tillvaro men nu förstår jag att han är motsatsen, men båda är vi väl sociala fast på olika sätt. Ock det kanske är en bra kombo../M

    SvaraRadera
  8. Jag känner också igen mej i det här. Jag ger allt då jag är tillsammans med andra och då behöver man mycket tid för sej själv för att varva ner. Det är underbart att gå omkring i sin trädgård, precis som du beskriver. Jag tycker om dina bilder också.
    Många sköna ensamma stunder!
    Agneta

    SvaraRadera
  9. Vilket bra inlägg!Tänkvärt o skönt att läsa.Känner väl igen mig.
    Har ju ett väldigt socialt jobb när jag går ut genom bakdörren åker mungiporna ner brukar jag säga...börjar då återhämtningen som är såå viktig!Ladda batterierna igen :-)
    KRAM på dig!

    SvaraRadera
  10. Så bra du skriver! Tack för ett fint inlägg:)). Älskar den där stunden i trädgården efter jobbet då allt åker av. Skrev just på bloggen om hur klockspelet jag fick av dig pinglar så fint i vinden:)).
    Måste beställa de snygga zinniorna:)).
    Ha en bra fredag.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  11. Egentid o göra vad jag vill brukar jag kalla det.. tanka energi är väl det jag gör också när vänder mig bort från allt och bara är.. känner så väl igen mig. Har väl också ibland tänkt att jag är lite annorlunda, att jag inte har samma behov som andra att "umgås" så mycket även om jag naturligtvis gillar att träffa vänner och släkt.. mitt behov av ensamhet har jag alltid haft och visst är det skönt att få bekräftat att det är ok.. även om jag på senare år struntar totalt i vad andra tycker o tänker om detta.. kram/Moa

    SvaraRadera
  12. Mycket intressant! Jag är, så klart, också en introvert, har inget behov av att träffa en massa människor och kallprata ytligt. Annat är det att träffa trädgårdsmänniskor och prata om viktiga saker!
    Ha det bra, speciellt på dina efter jobbet-rundor i trädgården!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  13. Jag sitter och mickar instämmande och känner igen mig...vackra bilder, och kissen är ju för go´! Ha en skön helg! Kram Marie

    SvaraRadera
  14. Känner igen! Jag är också introvert. Har inga större sociala behöv men däremot behov av att vara för mig själv eller med bara familjen. Det behovet är stort!
    Jag gillar skogen och där går jag gärna ensam. Då laddar jag. Blir väldigt trött av att vara bland människor. Det kan vara tröttande även om de tär jättetrevligt. Det tar bara tvärstopp helt plötsligt ibland. Jag tappar tråden och behöver paus.
    Trädgården är guld värd!

    Kramar

    SvaraRadera
  15. Å så sugen jag blir att smaka gula hallon! Vi fick ett skott, men det kommer röda på det med...Själv gillar jag inte att sätta ord eller begrepp på personligheter.Som levande är man stadd i ständig utveckling och det känns fel att tro att det går att förbli i något.Kanske särskilt med tanke på den fart som omgivningen accelererar i? Introvert i ett sammanhang, extrovert i ett annat. Vilka sammanhang har vi hunnit vara i när vi "tar slut"?

    SvaraRadera
  16. Tack för ett välskrivet och intressant inlägg! Här är en som också är introvert (och aningen blyg). Har blivit det än mer sedan en utmattningsdepression för några år sedan. Det finns fler anledningar till att jag blev sjuk, men en var att min yrkesroll krävde många extroverta aktiviteter och det var oerhört påfrestande mentalt. Tror bara att en introvert kan förstå vilken kamp det kan vara ;)

    Att tanka kraft och energi i sin ensamhet är ett måste och jag har iaf inte förmågan att göra det bland andra människor eller i ett brus. En gammal kollega sa alltid "jag mår liabäst själv". Det tycker jag är bra!

    För övrigt gillar jag att du använder ordet tvärnog. Visst är det ett bra ord! Tror inte jag hört det sedan jag bodde i Norrland...

    Nu ska jag läsa dina inlägg och sen ska jag introvertera och trädgårdera resten av helgen. Härligt!

    Kram Tamara

    SvaraRadera
  17. Har läst ikapp mig och tittat runt på din blogg, njuter av bilder och välskriven text och fastnar vid ordet introvert och ser på dina kommentarer att fler känner igen sig ,så även jag, och en av döttrarna har samma drag. Jag förstår och accepterar men det tog tid innan dottern tillät sig vara sig själv. Kanske har det med jobb att göra, att de som har mycket folk omkring sig på jobbet - som jag har - behöver lugn och ro för att komma tillrätta med sig själv. Jag som älskar att fly ut med båten, eller till tysta stugan, eller ut i trädgården.... skönt att läsa att vi är många :) Kram ♥

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar, det uppskattas må du tro! /Hanna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...