torsdag 13 september 2012

Hoppa av och komma hem

Då var höstterminen igång på allvar. Terminens första vab är avklarad. Snorig liten näsa och hostiga nätter. Höstkläder och skor som ska inhandlas. Simskolan har börjat. Och första kallelsen till föräldramöte kommit. Dags att fylla på förrådet av vitaminer, näsdroppar och näsdukar. Och värmeljus. Plötsligt är det så mörkt om kvällarna. 

Men ännu doftar sommar. När jag kommer hem från jobbet möts jag av lavendeldoft vid grinden. Och zinniorna som fortfarande är som en skål med de sötaste karameller. Ett djupt andetag, stänga av tankarna på allt som ska planeras och fixas och bockas av. Nu är nu och i trädgården råder en annan tideräkning. 


 För här är humlornas tid, och fjärilarnas, och vindens som går genom elefantgräset.

Spansknävan struntar helt i att hösten är här. Efter nedklippningen vid midsommar bara fortsätter den att öppna sina prinsessrosa kronblad, om och om och om igen. Som om det inte fanns något som hette september.


Se så långt murgrönan kommit på den nya spaljéväggen. Här är det också fortfarande sommar, inget kan hejda den från att klättra vidare. I egen takt och precis när den vill.

Fjärilsbusken som jag satte i våras var trög i starten, men nu drar den iväg, ensam och stolt.

Tänk att få hoppa av alltsammans. Göra revolt. Strunta i planeringsdagar och tråkiga möten med människor som ju också bara sitter där och längtar bort och hem. Att vara den som reser sig och bara går. Ska ni med eller? Tror jag skulle kunna sitta och bara titta på rosenskärorna bra länge innan jag skulle längta tillbaka. Kanske aldrig. Nog är det frestande ibland.

Ja, det är synd att man inte kan försörja sig på kärleken till trädgården allena. Om jag fick en krona för varje lycklig suck jag suckar när jag är bland mina blommor skulle jag aldrig behöva jobba en enda dag till. Ja, förutom med spade, gräsklippare och sekatör då, men det skulle jag mest se som löneförmåner...

Ibland är det svårt att vara en liten småbarnsmamma, som fixar och trixar och vänder och vrider för att få alltsammans att fungera. Hela och rena ska de vara, mätta och belåtna. Lära sig det de ska. Och så måste de ju få ha roligt så ofta det bara går. Leka, ha vänner, bygga koja... Men mest av allt vill man ju att se ska växa upp och bli hela människor. Att de ska få det bra på alla sätt.

Så mycket vill jag det att det är lätt att glömma bort sig själv ibland. Och så jobbet därtill, som drar och sliter i en åt andra hållet. Ansvar, krav, förpliktelser. Deadlines, dokument, diskussioner. Ofta faktiskt inte roligt alls. Längtar bort, längtar till tystnad, kalenderfri.


Och så allt det andra man ska vara. Fru och syster och dotter. Dagisförälder, god vän, trevlig granne och svärdotter. Allt och alla som rycker och drar. Och ibland vill jag strejka. Göra som kissen, blunda och ignorera allt det där som måste, borde, vore bra om. Stänga av, haspa inifrån, göra slut. Bara lägga mig i solen istället. Onåbar.





Jag cyklar hem till trädgården. Känner lugnet redan när jag svänger in på vår gata. Här kan ni inte ta mig! I mitt lilla rike, där bestämmer jag. Och humlorna. Och fjärilarna. Och plommonen som dunsar i marken, fria där de far iväg genom luften. Precis när de vill. Precis som jag vill...

Ikväll vill jag dela en fin låtlista. Nästan hundra låtar om att komma hem, till trädgården eller till något annat. Imorgon är det äntligen Martin och Johans tur. Äntligen hemma!

16 kommentarer:

  1. Oj, så mycket vackert du visar!Ännu mycket att glädjas åt i trädgården, härligt!
    Visar snart bilder på mitt armeringsstaket, som snart är färdigt med inspiration från dej!
    kram Lena

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen mycket av det du skriver för även om jag tycker om mitt jobb så känner jag att jag slits mellan allt ansvar och att bara få vara. Vara med F och H och trädgården! Sen jag fick barn och blev med trädgård så svara jag alltid ja på frågan: Skulle du sluta jobba om du vann 10 miljoner?
    Många kramar
    Hélena

    SvaraRadera
  3. Så många fina blommor du har i trädgården nu! Själv har jag bara hortensia som blommar. Ja, visst är det mycket som ska hinnas med hela tiden och ibland kanske man får göra som katten, bara lägga sig och vila lite.. Kram Therese

    SvaraRadera
  4. Det är ok att strunta i. Det är ok att glömma. Det är ok att resa sig upp och gå. Det är ok att blunda. Det är ok att ignorera det tråkiga. Det är ok att strejka. Det är ok att stänga av.
    Men det är i n t e ok att glömma bort sig själv.
    Många kramar från en duktig en till en annan duktig
    Och en liten kram till efter det :-)

    SvaraRadera
  5. Du undrade om någon ska med, om någon vill resa sig och gå. Jag vill! Hem vill jag varje dag. Trivs ok men just nu är det rörigt och irriterat tycker jag. Längtar hem gör jag alltid!

    Nu är våra barn så pass stora att jag kan känna; ja, de verkar vara lyckliga och bra människor. Bra mot sig själva och även mot andra. Det vi har kämpat för, envisats med, tjatat om, lagt tid och pengar på har gett resultat. Känns bra men jag har absolut inte slutat engagera mig och inte heller oroa mig, absolut inte. Utekvällar, pojk/flickvänner, alkohol, körkort...det finns mycket att oroa sig för ännu. Men det är väl så det är. Allt av kärlek!

    Tänk om man varit så fräck att man bara stannat hemma i morgon, för att man vill. Flex, komp, semester, "sjukanmälan"...bara för att få vara hemma med sig själv och blommorna.
    Jag brukar sluta vid lunch på fredagar men i morgon är det möteseftermiddag och jag kommer inte ifrån innan kl 16. Suck!

    Vi får tänka på varandra och våra blommor.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Hanna... ett så fantastiskt inlägg! På pricken som säkerligen väldigt många känner men har svårt att formulera. Jag blev alldeles tagen när jag läste det......Så Dj..la sant!

    //Veronica

    SvaraRadera
  7. Vad fint du skriver Hanna. Jag känner som du...ofta... Lite lättare är det ju nu när jag jobbar 75%, känns mycket bättre. Vår son är ju snart 11, och klarar sig i princip själv, men vi vill ju vara så mycket som möjligt tillsammans. Vi är med honom på träningar & matcher, för att vi tycker det är kul. Vi kanske är tråkiga som inte umgås med vänner och bekanta så ofta, men vi känner att vi vill ha tid för oss själva på helgerna. Min sambo jobbar mycket, och njuter av lugna helger. Framför allt känner vi likadant jag & sambon, vi vill vara tillsammans så mycket som möjligt. Och ja, det var många som tittade på mig och undrade var Daniel var när jag kom ensam till Williams match igår:)). Vi gör det mesta tillsammans och trivs med det.
    Framförallt tycker jag att man ska göra det som känns rätt och inte bry sig om vad andra tycker eller anser vara rätt. Du må tro att jag har fått försvara varför jag vill jobba 75%.
    Oj, nu blev det långt. Men jag uppskattar din inlägg mycket ska du veta. Tur att vi har våra trädgårdar:)).
    Ha en fin fredag.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  8. Du kan verkligen trolla med orden jättefint skrivet. Jag förstår precis vad du menar det ständiga ekorrhjulet fast jag tror verkligen att vi måste stoppa det ibland! Att bara strunta i föräldramötet ibland är helt ok vi behöver inte ha dåligt samvete för det. Det enda som räknas är du själv och dina närmaste och det som är viktigt för dig för att du ska må bra. Jag protesterar mot fröken duktig syndromet som vi har blivit påtvingade från födseln!!! Vi kan inte vara allt, vi är bara människor.
    Ta hand om dig och dina nära!
    /Madde

    SvaraRadera
  9. Härligt och tänkvärt inlägg! Och så mycket vackert som blommar i din trädgård ännu! Man får försöka ta till vara på de små stunderna och vara i nuet. Hoppas trädgården ger dig den avkoppling du behöver!

    Septemberhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  10. Bråda veckor minst sagt. Vi har redan klarat av föräldramöten, sjukdom, långresor för mannen, stor pojke so börjar på ny skola med ny klass och allt vad det innebär, liten valp som ska tränas, strul på jobbet (Sony....) och därav mamma som gått upp på heltid, aktiviteter som drar igång. Lite intensivt faktiskt. Dåligt samvete för trädgård som försummas och blogg som inte hinns med fast man inte ska ha det. Det var faktisk riktigt skönt att tvingas VAB:a några dagar i denna vecka.

    Jag har nu läst ifatt mig på din blogg och sååå många underbara inlägg du har gjort, inte minst ditt senaste! Fina bilder och härliga texter! Heja dig!!!

    Stor kram till dig!
    Maria

    SvaraRadera
  11. När jag läser ditt inlägg och kommentarerna till det, ja då fattar jag vad som är såå skönt med att vara "friherrinna". Jag minns tiden som arbetande med 2 killar och en man som oftast var på resande fot alltför väl. Ibland undrar jag nu...hur orkade jag men som ett ordspråk säger "man får den kraft man behöver" och får man inte det gäller det att vara väldigt vaksam på kroppens signaler. Jag var nog tyvärr inte det....//M

    SvaraRadera
  12. Jag läste och njöt av ditt skrivna. Jag tittade på bilderna och njöt av dem. Jag tänkte på vad du beskrev, om livet, om vardagen, om alla måste och människor och allt som ska levas. Allt det som bara måste göras, fixas, klaffa, ordnas. Allt det man vill och allt det man inte vill men ändå måste. Och medan man gnor runt i tillvaron pågår vårt liv. Så lätt att glömma bort, att ta för givet, inte hinna tänka på. Då är trädgården en tröst och en andhämtningskälla. Där går det att leva i nuet för växterna både kräver och struntar i oss, samtidigt. De lever sitt eget liv men behöver ändå oss och våra tankar. Hos dem kan man sakta in livsspiralens snurrande.
    Kramar
    Törnrosa

    SvaraRadera
  13. Vilket underbart inlägg....jag vill också hoppa av, inte gå till jobbet, inte ta ansvar...bara vara. Kalenderfri....härligt ord! Men...vi är vuxna, har barn som behöver oss osv :) Men ibland så....skulle det vara skönt att bara vara.

    SvaraRadera
  14. Sa bra skrivet Hanna! Jag hoppar av med dig. Nar jag laste ditt inlagg kom jag och tanka pa det dar fotot pa oss, taget i fina parken (du vet vilken) efter att vi tagit studenten , och precis innan vi gav oss ivag pa nya aventyr. Den kanslan vill jag hitta igen, och den finns dar, bara lite undangomd bland tvatt, jobb och alla masten :-)
    Kram!

    SvaraRadera
  15. Härliga Hanna.
    Du får på pränt det jag tänker så ofta.
    Jag är med! :)

    Kram Tamara

    SvaraRadera
  16. Jag är med, din eller min trädgård? ;o)

    Kram

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar, det uppskattas må du tro! /Hanna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...