söndag 9 september 2012

Att släppa taget om sommaren

Det blev en blåsig lördag här igår, och den plommonfika med trädgårdsvännerna som jag planerat fick flytta inomhus. Så kul det är att kunna mötas i sin trädgårdsglädje, tvärs över generationsgränserna. Vi tittade runt i min trädgård, jag fick en massa tips och vi plockade plommon förstås. Först när de hade åkt hem sprack molnen upp, vinden mojnade och det blev en solig och fin eftermiddag.


Maken målade fönster och jag, jag gjorde inget särskilt. Klappade lite på mina äpplen, som nog aldrig varit så många och fina som i år. Funderade på äppelpaj. Tänkte på att det ändå är tydligt nu att hösten är här, det är en klarhet i luften och en annan känsla.

Jag började avveckla sommaren så smått. Tömde några pallkragar på de sista grönsakerna, tog bort några överblommade sommarblommor och konstaterade att den grekiska lövkojans doft förtrollat färdigt här i trädgården för i år. Lite vemodigt är det alltid, men sådan tur då att det finns så många perenner som blommar fortfarande.



Solhattarna är nog den här sommarens största kärlek för mig. De är lika snygga i alla sina stadier tycker jag, som knopp, i full blom och som nu, när de så sakteliga är på väg att blomma över. Raka i ryggen står de kvar, genom hela sommaren och långt in på hösten. Stolta blommor, de där!


Och lika förälskad i 'Magnus' är jag nu som då. Det ser ju onekligen lite konstigt ut när man skriver det. Särskilt som jag har flera vänner som heter Magnus. Maken kan ju börja ana oråd... men han behöver inte oroa sig. Tur är väl det, tänk om han hade behövt konkurrera om min kärlek med blommorna. Då hade det kunnat bli komplicerat...

Jag tittar på en av sommarens mest lyckade perenn-matchningar. Pärleternell, lammöron och silverarv. Och så tänker jag på besöket i Katarinas trädgård, det var en av sommarens bästa dagar för mig och jag fick så mycket inspiration med mig hem, inte minst om gråbladiga kombinationer.


Sedan lade jag mig i solstolen en stund och tittade på molnen som for förbi. Så mycket mera hände inte den här helgen, men det var ju just så jag ville ha det. Det har hänt så mycket här hela säsongen. Nu måste det få hända lite ett tag. Och att ligga där känns som det allra bästa sättet att behålla sommaren en liten, liten stund till...

Nu väntar söndagskvällen, med fredagstacos som inte blev av i fredags, stora söndagsbadet och sedan tända ljus i soffan. Hoppas ni får en fin kväll allesammans!

Kram från

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...