söndag 5 augusti 2012

Nu ska allt hända!

Söndag kväll och av semestern återstår nu bara några skälvande timmar. Jag brukar våndas väsentligt mycket mer än så här inför jobbstarten, men i år har jag ju skaffat mig annat som upptar mina tankar. Om exakt en vecka vet jag hur det gick, för då är Tusen Trädgårdar över sedan några timmar tillbaka. Men dit är det sex dagar av nervös väntan och fixande i varenda vrå. Fast just nu tycker jag inte att det finns någonting värt att visa upp mer än bladlöss, gulnande blad och halvtomma pallkragar med ledsna grönsaksodlingar i... men jag försöker fokusera på det jag tänkte då i våras då jag anmälde mig. Att det är viktigt att det inte bara är de perfekta, "färdiga" trädgårdarna som är med en sån här dag utan även de som är pågående, under uppbyggnad, experimentzoner... Och att man kan odla sin trädgård även när man är en trött småbarnsmamma, trädgårdslivet med små barn är värt att visas det också. Så tänkte jag då... nu känns det mest just nervöst.

För att det ska kännas bättre fyller jag de sista dagarna med att försöka få några fler av årets projekt på plats. Och idag var det alltså dags för trädplantering igen.


I morse satte vi (läs maken) spaden i jorden igen och började gräva Den Perfekt Runda gropen.

Dags att vattenfylla. Tage ville så gärna bada i gropen, men hans tråkiga föräldrar hindrade honom.

I vanlig ordning kan man inte gräva i den här trädgården utan att göra några arkeologiska fynd. Dagens var denna porslinsspole, troligen någon gammal el-attiralj. Rätt fin, kanske kan man göra nån slags knopp av den? Fast kanske inte just den här veckan...



Här står nykomlingen och slurpar vatten i en hink innan det är dags att äntligen få ta plats i den där fina cirkeln.

Storasyster var högst delaktig och utförde en egen liten trädritual inför planteringen. Med en liten ring av tur-saker runt stammen hoppas vi på en riktigt lycklig start för vår nyaste trädgårdsinvånare.


Väl på plats i gropen var det dags att slå ner stödstolpar. Tre stycken till det lilla trädet, tänker ni kanske? Men kom ihåg att vi bor i blåsiga Skåne, där vinden tar i allt som oftast. Bäst att gardera ordentligt. Självklart måste stolparna stå på exakt avstånd från varandra och bankas ned på millimetern lika mycket... här nånstans behövde jag en paus från det mest pedantiska mätandet. Och maken var glad över att få fixa ifred en stund.

En kopp kaffe och några sniff på mina ljuvliga zinnior senare var jag välkommen tillbaka, lagom till slutfinishen.



Det är ett stiligt glanskörsbär som flyttat in. Drygt två meter högt är det just nu, men om det trivs kan det nå en höjd på 7-8 meter. Stammen är sidenmjuk och så vacker, och det kommer att pryda sin plats även på vintern. Vi valde ett enstammigt träd, men det finns även flerstammiga glanskörsbär. På våren blommar det med vita blommor och jag ser redan fram emot det.


Så stod trädet där till sist, alla var glada och semesterns sista dag kunde väl knappast ha spenderats bättre. Med detta träd har vi ersatt alla de fyra som vi tagit ner, och det känns riktigt bra. Genast blev det mycket mera trädgård där i hörnan och platsen känns mera genomtänkt. Med den tänkta lilla ligusterhäcken bakom längs med köksträdgården kommer det att bli mycket mera ombonat och rumsligt i den här delen av trädgården. Jag är väldigt nöjd!

Nu är det snart dags att bänka sig inför finalen på 100 meter. Än är det faktiskt semester, och jag hejar på Bolt!

Kram från

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...