onsdag 4 juli 2012

Nya rabatten i full blom

Ni som följt mig under våren har sett hur vi har fixat en ny stor rabatt längs gatan, ca 12 meter lång och med massor av yta att fylla med växter. Hela vintern funderade jag, skissade och gjorde listor. Hur skulle den nya rabatten se ut? Jag utgick först och främst från de växter jag hade och i april började vi flytta dit växter från lite varstans i trädgården. 

Rosorna, lavendeln, bolltistlarna och spansknävan hade vi redan och de verkar ju trivas ihop på sitt nya ställe, så som de blommar! Längst bak vid staketet skymtar mina frösådda myskmalvor som blommar för fullt just nu de också.

En och annan nykomling från plantskolan har också flyttat in. Jag väntar på att den första röda solhatten 'Magnus' ska slå ut, har länge längtat efter att ha dem i min trädgård. Sorten är namngiven efter sin upphovsman, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är rätt kul med en blomma som heter Magnus, hihi!

Elefantgräset börjar komma upp ordentligt i höjd, och när det blåser hörs sedan några dagar det första rasslet för i år. Ett av mina favoritljud i trädgården!



Nere runt fötterna på elefantgräset växer den lilla slingerpilörten. Visst är den söt? Jag såg den för första gången i Botan i Lund förra sommaren och nu har jag dragit upp egna plantor från frön jag beställde från Impecta. Slingerpilörten med sina klöverliknande blad med bronsfärgad teckning är jättefin ihop med mörkbladiga växter och kan med lite tur övervintra här i zon 1, annars är den ettårig. Jag är mycket förtjust i den!


Det första violkungsljuset har också slagit ut, även detta egensått. Med tanke på att detta är första gången någonsin jag sått perenner måste jag säga att jag är nöjd. Det är onekligen något speciellt att se plantor som man pysslat om hela våren bre ut sig och slå ut i rabatten. Jag hoppas att det lilla kungsljuset ska bli fin ihop med 'Magnus' och stäppsalvian 'Caradonna', som är närmaste grannar.



Och så har det till sist blivit lite fart på mina luktärter! Kanske är dessa den frösådd som jag är mest glad över, trots att de är ettåriga och allt besvär är för bara någon månads blomning. Det kan ju kännas mer "värt" att pyssla om perennplantorna som man förhoppningsvis kommer att ha glädje av många år framöver. Men nu är det ju så att jag bara älskar luktärter och eftersom de är lite kinkiga är jag extra stolt över att ha lyckats till sist. De var tröga i starten, drog iväg och blev hemskt rangliga. Torvkrukorna som jag satte dem i möglade och jag var färdig att ge upp och kasta ut dem flera gånger. Väl i jorden ute i rabatten stod de still. Och stod still. Tills nu! Nu drar de äntligen iväg upp längs fina tornet, det är fullt med knopp och snart kommer den första blomman. 'Fransiscus Cupani' heter sorten och blommorna ska bli tvåfärgade i rosa och lila. I can't wait!

Så här mitt i sommaren och med det mesta på plats och på väg i blom ser faktiskt ut att bli ungefär som jag tänkt mig i den nya rabatten. Jag blir så glad när jag ser hur det växer och kan inte låta bli att göra många små trädgårdsturer varje dag så här de första skälvande semesterdagarna. Måste ju dokumentera allt nytt som kommer upp! Idag var det en solig och fin morgon och jag bara njöt där jag smög runt med kameran. Kaffekoppen stod på vänt på trädgårdssoffan en bit bort...

...herr Humla surrade ett lågt "God morgon" i salvian...

...och den ständigt lika nyfikna kattfröken Klara rullade sig lättjefullt i mina små rosenskäror. Hoppas de blir sig lika igen!

En morgon att verkligen glädjas åt alltså. Och mer trädgårdsglädje skulle det bli under dagen. Först denna uppmuntrande artikel om den fruktade buxbomssjukan från Allers Trädgårds webb. På Hörby kyrkogård har man testat en metod där man bränt angripen buxbom på plats, ända ner till marknivå. Nu skjuter de nya skott, som ser ut att vara friska. Kanske finns det hopp ändå?

Och så fick jag ett stort kuvert från Studiefrämjandet i brevlådan idag, och däri låg fina skyltar att sätta på grinden den 12 augusti. Just det, det börjar närma sig... Jag har haft mina kval när jag gått här och undrat varför jag egentligen gjorde det. Anmälde mig till Tusen Trädgårdar alltså. Så typiskt mig, att jag aldrig kan låta bli, att jag alltid ska ge mig på sånt som jag egentligen tycker är alldeles för läskigt! Vad gör jag om det inte kommer någon? Eller ännu värre, om de som kommer ser helt uttråkade och besvikna ut? Ja, så där har jag hållit på och våndas nu i flera månader...  Fast idag när jag öppnade kuvertet kom jag på mig själv med att faktiskt mest känna mig glad. Det ska ju bli kul! Min trädgård och jag har en historia att berätta, och nu när jag lärt känna så många andra trädgårdstokiga så vet jag ju att det är just sådana historier vi gillar att höra. Så det ska nog gå bra ändå, värsta bladlus- och sjukdomsåret sen vi flyttade hit eller inte... Jag hoppas träffa en massa kul folk och få ännu fler nya trädgårdskontakter den där dagen.

Är det fler som anmält sig förresten? Vi kanske skulle bilda en stödgrupp i så fall: "Vi som egentligen inte vågar men gör det ändå"... Vilka vill vara med?

Ojoj, så långt det blev idag. Tappert om ni orkat läsa ända hit!

Skräckblandat förtjusta hälsningar från

 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...