lördag 5 november 2011

Höstvisa

Det blev en dimmig Alla Helgons dag här på ön, och det är knappt dagsljuset nått igenom dimman på hela dagen. Jag kan inte låta bli att fortsätta blogga om den, tycker det är så vackert med det gråa ljuset mot höstens färger.  Idag får ni följa med på en gråmulen promenad där vi inte kunde se så många meter framför oss. Men det är nästan så att man kan höra det där mjuka prasslet av löv på marken och daggdroppar som faller när man ser bilderna, eller hur?









Medan jag gick där i dimman kom jag att tänka på Tove Janssons dikt Höstvisa. Jag minns att min mamma ofta lyssnade på den i Arja Saijonmaas tolkning när jag var liten och jag och min syster sjöng glatt med utan att uppfatta så värst mycket av det vemodiga budskapet. Fin är den hur som helst och den passar ju bra som ackompanjemang till dagens bilder. Skickar med den med risk att ni precis som jag redan gör kommer att nynna på den resten av helgen... ;)

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Ha en mysig kväll i mörkret!

Kram från
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...